Jag har äntligen fått ordning på mejlkontona, fullgjort ett borde och ringt plåt­slagaren. Det har regnat på Udden. Mia varierar sin kost.

Kontostrul
När jag skapade mejlkontona igår kväll, valde jag den befintliga datafilen (Outlook.pst) i stället för ny datafil för respektive konto. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Jag fick visserligen tillbaka alla mina mejlmappar med innehåll, men hade ingen kontakt med mejl­servern. Hur jag än trixade sket det sig. Vid ettiden i natt orkade jag inte längre utan bestämde att jag kontaktar ZasData.

I morse började jag på ny kula, envis som jag är. Efter Service Pack 1 har tydligen varje mejlkonto numera en egen datafil. När det fortfarande inte fungerade vid 10-snåret ringde jag ZasData, men fick inget svar. Då kom jag på att dom har måndagsstängt.

Min inre röst tyckte jag skulle göra ett försök till. Jag tog bort alla konton med tillhörande datafiler, skapade ett nytt med ny datafil och styrde därefter inkommande post till Outlook.pst. Och si, nu fungerade det! Skam den som ger sig.

Det är fullt möjligt att jag inte har gjort rätt eller på enklaste sätt, men nu fungerar alla tre mejl­konton och jag har kvar all viktig e-post sen tidigare. Yesss!

Du borde…
Min halvbror påpekade vid ett besök för länge sen att vintergrönan inte borde få växa in över trappan. Visst är det underligt att andra alltid vet hur man borde eller inte borde ha det? Än så länge har jag inte träffat nån som har hjälpt till, dom bara kommenterar. Grrr.

Jag ser också saker som borde åtgärdas, framför allt på växtfronten, men hur jag än bär mig åt hinner jag inte i kapp med naturen. När jag väl kommer till skott(!) är det oftast för sent. Den lilla plantan har re­dan hunnit bli en stor buske eller ett träd. Om tio år ser man troligen inte huset alls längre. 😦

Hur som helst riggade jag så småningom upp ett myggnät som växtskydd efter hans påpekande. Det tog jag förstås bort när jag målade nyss och hade tänkt mig en ny lösning à la snöskyddet när jag skulle sätta upp det igen.

Men det går inte alltid som tänkt som bekant. Jag hade inga lister i rätt längd visade det sig. Om jag hade haft en på 1,20 eller två à 55 eller 60 cm hade jag löst det, men inte ens det kunde jag upp­bringa. Det fick bli den gamla konstruktionen trots allt. Den har ju faktiskt fungerat ända tills Mia försökte sig på en gen­väg över skyddet vid nåt tillfälle.

”Sån har vi int’”
Idag ringde jag plåtslagaren som händige släktingen tipsade mig om och beskrev mitt behov. ”Nä, sån har vi int’” fick jag till svar. Max 1,5 mm tjock plåt klarar hans maskiner, jag ville ha 5 mm som jag blivit rekommenderad. Jag blev hänvisad till Västanfjärds Mekaniska i stället.

Där fick jag också ett negativt besked att börja med. Jag tänkte imponera med ordet durkplåt som jag nyss lärt mig men det hade jag inget för. ”Sån har vi int’” sa killen jag pratade med. Jag förklarade lite närmare och fick då prata med en herre som kunde beställa plåten jag ville ha, men han hade ingen aning om priset utan bad mig återkomma i morgon ”när frugan är på plats”. Sådär ja, där är det (också) frun som har koll.

Regn!
Några regnmoln passerade Udden sent i eftermiddags. Regnmängden blev dock så liten att regn­mätaren knappt blev våt, men det fick mig att raskt plocka in tvätten och Mia att söka skydd. Med tanke på att jag fyllde vattentunnan igår var det inte helt oväntat. 😉

En timme senare syntes blå himmel igen, men enligt MI ska det bli mera regn i natt och i morgon om dom inte ändrar sig. Nu skulle det behövas oavbrutet regn i två dygn minst för att göra nån nytta, annars kan det kvitta.

Kostvariation
Mitt på dagen kom Mia in och ställde sig vid kökströskeln med en harunge hängande ur käftarna. Jag blev alldeles till mig. Haren var nästan lika stor som Mia.

In i köket skulle den förstås. Hon hade tydligen redan ätit på den så den var rysligt illa sargad. Till min bestörtning upptäckte jag att den fortfarande levde, stackar’n. Jag stod inte ut med att se den plågas så jag tog hammaren och drämde till över huv’et.

Mia blev inte alls sur, men morrade respektingivande när jag försökte flytta kroppen medan hon åt på den. Det var helt klart hennes byte.

Igår kärrade jag ved, hämtade datorn och åt kinesisk middag. Idag har jag fortsatt återställa datorn och nästan eliminerat pappershögarna. Mia missade en groda.

Klart att hämta
Det blev några lass ved igår också trots värmen. Faktiskt börjar högen minska. När jag gav upp vid halv elva stod termometern på 25,2. Simturen kändes extra ljuvlig.

Efter avkylningen la jag mig i gungan (hammocken) med senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Jag hann inte läsa särskilt länge förrän jag la ner tidningen och lät mig vaggas till sömns. I skuggan var temperaturen perfekt och vinden glömde blåsa.

Jag vaknade med ett ryck då telefonen ringde. ”Nu kan du komma och hämta datorn” sa den mycket unga mannen i andra änden. Då var klockan nästan halv ett och dom stänger ett, så jag snabbade mig i väg.

Ingen av killarna kunde förklara varför systemfilerna hade säckat i hop. Dessutom hade DVD-spelaren lagt av. Den var det ingen garanti på, så jag fick snällt betala, liksom för arbetet. Men jag förstår att den unge mannen hade svårt att debitera för all nerlagd tid. Jag lämnade in sorgebarnet i tisdags så det har gått åt ett antal timmar för att fixa den.

Att fixa den betydde förstås inte att den var återställd program- och inställningsmässigt. I fyra timmar höll jag på innan jag avbröt för en överenskommen utflykt.

Baltic Jazz
Så här års är invaderas Dalsbruk av jazzdiggare och -musiker så Grisen/Tvillingen och jag hade bestämt att vi skulle åka ner och ta en titt på folkmyllret och säljstånden. Det var fort gjort. Inte speciellt mycket människor alls kom vi fram till. Men dom kanske strömmade till senare, vi stannade bara ett par timmar.

Höjdpunkten blev en kinesisk wok och en flaska vatten. Inte ett endaste litet smycke hade jag med mig hem och inga klädesplagg lustigt nog. Det var väldigt nära ett tag när vi kom fram till kläderna i linne och ull, men jag hejdade mig när jag såg prislappen. Dom var säkerligen prisvärda men just nu får jag lov att prioritera viktigare saker som isolering, ved och datorservice.

Vedväder
I morse var det svalare och efter hand har värmen minskat markant. Idealiskt väder för ”vedbärg­ning”, men jag parkerade mig framför datorn för att fortsätta få till den i samma skick som den var innan den behagade strejka.

Mindre högar
Med undantag för påfyllning av vattentunnan och en snabbvisit hos herr och fru grannen har jag suttit vid tangentbordet sen frukos­ten. Men det tar sig sa pyromanen, jag har också hunnit minska en del på pappershögarna. Otroligt att tre-fyra dagars datoravbrott märks så väl.

Grodmöte
På vägen till dasset upptäckte jag en groda. För ett bra tag sen hörde jag deras lockrop, men jag har inte sett till nån förrän idag.

En stilig dam – eller herre? Herre tror jag förresten. Visst är han snygg? Tur att han klarade sig från Mias vassa klor och tänder.

Bortsett från några lass ved, har jag tillbringat tiden med att vårda relationer. Mia avstår från kon­fron­tation.

Flygande start
Igår morse klev jag upp vid 7-snåret, slängde i mig frukost och satte i gång att kärra ved. På förmid­dagen ligger nämligen både vedhög och -lider i skugga. Inte för att det hjälpte särskilt mycket, arbets­hand­skarna kletade sig ändå fast vid händerna och svetten rann på grund av värmen.

När fabriks­visslan i Dalsbruk signalerade 12 tyckte jag det var lämpligt att sluta. Jag hade en tid att passa och ville gärna hinna ta ett dopp och äta nåt innan jag åkte i väg.

I vedlidret börjar det snart se ut som det gjorde när vi eldade med ved. Farbror Pelle kom och ”cirklade” och morbror kastade in vedträna från kortänden på lidret efter hand. Sen tillbringade han många timmar med att klyva veden innan den bars in och stoppades i spisen.

Besök hos en mysig dam
”Kom vid kaffetid, halv tre, tre” sa damen jag skulle besöka när jag ringde henne dagen innan. Innan dess hade jag en vykortsleverans att verkställa, så jag gav mig av en timme tidigare. Tur det, jag blev nästan sen, men det gjorde inget sa damen när jag bad om ursäkt.

Efter kaffe med många dopp satte vi oss på hennes balkong och fortsatte prata. Två timmar rann i väg i snabb takt medan vi ventilerade både dåtid och nutid.

Mammakoll
På kvällen ringde jag mamma för att kolla läget. Hon togs in på sjukhus på onsdagen på grund av på tok för högt infektionsvärde, men det var nu under kontroll så hon skulle bli utskriven från sjukhuset idag. Skönt att höra.

Lunchbesök
I morse tog jag sovmorgon och avstod gladeligen från vedjobb när jag såg att termometern visade drygt 23 grader redan klockan nio. Jag ringde min ryska bekant som överenskommet och föreslog att jag skulle dyka upp klockan ett. ”Jag vänta dig” svarade hon som hon brukar.

Som alltid var bordet dukat och kaffet klart när jag kom. Fast idag låg det tallrikar och bestick på bor­det och jag bjöds på råstekt potatis med tillbehör. Jättegott trots att jag inte var speciellt hungrig. Givetvis klämde jag ner en nybakt bulle till kaffet också. Det finns det alltid plats för. 😀

Efter måltiden hjälpte jag henne installera ett program som utlovat och städade i datorn, sen tittade vi på hennes tomatplantor och diskuterade blommor innan jag åkte hem. Där satt Mia och väntade på ”parkeringen” och påpekade högljutt att hon var både hungrig och törstig.

Klok kisse
Igår kväll hörde jag Mia fräsa till och strax efteråt kom hon in med rest ragg och burrig svans. Vad i all världen stod på?

Jag gick ut, men såg inget. Däremot hörde jag prassel från syrenbuskarna vid dasset och gick närmare för att kolla. Jag såg fortfarande inget, men hörde att ett djur sprang sin väg. Då ramlade 10-centen ner. Det var förstås mårdhundsmamman.

Alldeles ofrivilligt har Mia och jag hållit henne med mat. Mias samtliga djurbyten har jag hittills slängt nedanför dasset så självklart har mårdhundsmamman lockats dit av ”doften” och blivit van vid att hitta ätbart där.

Det får bli en annan ”djurkyrkogård” framöver. Så nära inpå oss behöver den inte komma. Det räcker med stigarna jag ser nere vid stranden.

Fördelen med det inträffade är förstås att jag vet hur Mia reagerar. Hon avstår alltså från konfronta­tion. Om det beror på ett tidigare möte eller instinkt vet jag inte men jag känner mig klart lugnad och tycker Mia är en klok kisse.

Jag har fått sju paket, blivit bjuden på lunch, fått en förfrågan och jagar en ramp. Jag har varit onyttig hela dagen.

Isoleringsleverans
Idag på förmiddagen kom en stor lastbil med min isolering. Dom sju kollina påminner om inplastade höbalar både till utseende och storlek.

Om jag ska få upp innehållet på vinden får jag skära det i småbitar inser jag. Dels är dörröppningen till vinden smal och dels är det trångt i vindstrappan. Men den dagen, den sorgen.

Laxsoppa
Igår ringde Grisen/Tvillingen och undrade vad jag hade för mig idag? Jag talade om vad som stod på veckans agenda, men tillade att jag inte hade bokat några tider. Då ville hon gärna se loppisen i Labbnäs och bjuda mig på laxsoppa. Det var hon skyldig mig påstod hon?! Jag fattar fortfarande inte för vad, men strunt samma.

Loppisen gick vi ganska så snabbt igenom. Vi konstaterade att vi redan har mer än tillräckligt i våra skåp och lådor. Enda undantaget var ett par mindre spetsdukar som jag lät mig övertalas att köpa. 1 € för båda var ju inte så blodigt.

Sen blev det laxsoppa, följd av rabarberpaj med vaniljsås och kaffe. Matgästerna hade vid det laget tunnats ut, men jag uppfattade att man hade sålt mer än 200 portioner. Efter maten tog vi en liten rundtur på tomten innan vi skildes.

Förfrågan
Idag fick jag en lite annorlunda förfrågan. Mannen som ringde hade fått tips om mig via ZasData sa han och undrade om jag ville åta mig att digitalisera hans produktkatalog så att han själv kunde redigera den i fortsättningen. Jag bad honom skicka ett ex av katalogen som första steg, så skulle jag återkomma med förslag till lösning och prisuppgift på jobbet. Roligt med lite omväxling.

Rampbehov
Nån gång i våras råkade jag på en webbsida få syn på en ramp i aluminium som skulle vara idealisk till uthuset. Tyvärr minns jag inte på vilken sajt det var och nu kan jag omöjligt hitta den.

Herr grannen som kom över för att skriva på protokollet tyckte jag lika gärna kunde ha en permanent ramp i trä, men efter inspektion kom vi fram till att den i så fall måste ha ett stöd undertill för att klara både min och gräsklipparens vikt. Han tyckte jag skulle prata med händige släktingen om saken.

Bildkälla: maskindelen.se

Händige släktingen var redan involverad, jag var tvungen att fråga honom vad ramp heter på finska för att kunna Googla. Gissa vad det heter? Jo, ramppi. Det måste väl ändå vara ett låneord från nåt annat språk?

När vi pratades vid senare per telefon, talade han om att det är durkplåt jag är ute efter och att han har anlitat en plåtslagare på ön som säkert kan fixa precis vad jag behöver. Han lovade meddela mig telefon­numret inom kort. Så snart jag har fått det ska jag ta kontakt och förklara mitt behov så löser det sig säkert.

Onyttig
Det enda nyttiga jag har gjort under dagen är att klippa naglarna. Vedhögen har fått stå orörd, liksom allt annat i arbetsväg.

Jag har för all del inte dåligt samvete, men lider lite av att vedhögen barrika­derar sommargrannens garageport. Som det ser ut, lär jag inte hinna minska på den särskilt mycket den här veckan på grund av andra åtaganden, så förhoppningsvis har sommargrannen annat för sig.

Jag har lämnat in datorn på service igen, köpt isolering, kärrat ved och blött kameran.

Diskkrasch
Dagen började inte alls som planerat. När jag startade datorn, tyckte den (fritt översatt) att jag skulle starta om eller montera rätt startmedia. VA?! Jag trodde jag såg i syne.

Jag startade om men fick samma envisa meddelande så jag tog fram Recovery disken (du har väl också en sån hoppas jag?) som jag skapade senast jag nödgades byta disk, det vill säga för sju månader sen. Nu så, skulle det ordna sig.

CDn körde i gång och jag fick välja systemåterställningsdatum. Den senaste systemspeglingen gjordes i går kväll, så jag valde förstås den. Allting såg hoppfullt ut, men efter en lång stunds tuggande var jag tillbaka där jag började. Tji fick jag.

Lustigt nog kände jag mig lugn som en filbunke. Jag konstaterade bara att det var bäst att lämna in datorn och ringde ZasData men fick inget svar trots att klockan var över åtta. Dom öppnade först klockan tio visade det sig när jag kollade öppet­tiderna i Annonsbladet.

Undrar om det är ett ålderstecken att man inte längre går i tak när oväntade problem dyker upp? Av mitt stoiska lugn att döma måste jag i så fall vara närmare 100. Det är jag ju förresten. 😀

Vid elva-tiden överlämnade jag problemet till en (mycket) ung man och sa mig vara villig att betala extra-avgiften för att få priori­terad service. Förhoppningsvis är felet mekaniskt den här gången och går att åtgärda utan diskbyte.

Isolering
När jag ändå var i ”stora centrum” passade jag på att uträtta andra ärenden samtidigt. Ett av dom kan jag nu stryka från Att göra-listan: Isolering till vinden. Sju paket blev det för att täcka dom 25 m² som behövs, leverans sker senare i veckan.

Vedforsling
Efter hemkomst och uppackning av inköp, respektive mat-, kiss- och rökpaus var jag mogen att börja kärra ved. Tyvärr hade solen bestämt sig för att komma fram ur molnen så efter femte lasset hölls glasögonen inte längre på näsan.

Det fick vara nog som ”övningskörning” beslöt jag. Jag bytte raskt om till baddräkt, knallade ner till stranden och klev ner i böljan den blå för att svalka mig.

Nyfiken som hon är, vågade Mia sig längst ut på bryggan för att kolla vad jag hade för mig i vattnet. Hon såg ut som om hon tyckte att jag var dö’knäpp som frivilligt vistades i det gräsliga elementet.

Klantigt
Fuktincidenterna verkar förfölja mig för närvarande. Idag var det kamerans tur. Jag ville ta en närbild på ”sjögräs” som jag tog med mig upp från sjön och som jag hade arrangerat i ett plastglas. Plopp sa det så hade jag doppat objektivet i vattnet. Hur klantig får man bli?

Igår jagade jag underskrifter, idag har jag startat telefonen, målat, gjort bokslut, fått vedleverans och sålt motorsågen.

Underskrifter
Värmen var fortfarande i värsta laget igår, så jag höll mig inne och skrev rent protokollet från väglags­mötet så länge allting var färskt i minnet. Efter tre timmar var jag klar och ringde ordföranden för att höra om han var hemma på kvällen. Jag kunde komma 20.30 ”eller nu me’samma” föreslog han så jag slängde mig i Silverpilen.

På tillbakavägen svängde jag in till den ena av protokolljusterarna och fick hennes underskrift. Nu saknas bara herr grannens underskrift, han var den andra protokolljusteraren. Ordföranden talade nämligen om att han var bortrest så jag får antasta honom när han är tillbaka. Skönt att vara klar så långt.

Torrlagd telefon
Redan igår kväll hade kondensen försvunnit från displayen på mobilen, men jag behärskade mig och lät den ligga över natten för säkerhets skull. I morse startade jag den och kunde bara notera ett minimalt flimmer, i övrigt var den sig lik och fungerade precis som den skulle, tack för det.

Det kändes konstigt att inte ha tillgång till telefon. På nåt sätt kände jag mig otrygg trots att jag kunde få kontakt med omvärlden på annat sätt. Eller så var jag bara rädd för att missa nåt intressant inkom­mande samtal? 😉

Målningsrepris
Jag hade ingen lust att måla om takstolpar och räcken igår. Dessutom kändes ytan inte riktigt torr så penseln fick vila till i morse – jag gick faktiskt upp redan 6.45. Gårdagens åskmuller hade reducerat temperaturen till en behaglig – nästan kylig – nivå, men solen sken och lovade fint målningsväder.

Vedleverans del I
Tio över tolv hade jag målat klart och ätit lunch. En timme senare ringde Filosofen och talade om att vedlasset som han hade ordnat var på väg om en timme. Jag städade undan målprylarna och skyn­dade mig att bereda plats i vedlidret.

Efter det fördrev jag tiden med att impregnera pumphuset en andra gång. Medan jag höll på med det kände jag regnstänk. Bara duggregn, men dock.

När jag var klar med målandet ringde Filosofen på nytt och talade om att leveransen var uppskjuten. Vedleverantören hade råkat ut för tekniska problem. Det skulle bli en annan dag, ovisst vilken. Lika så bra tyckte jag med tanke på regnstänken.

Halvårsbokslut
Det kändes onödigt att jobba ute i regn så jag gick in och gjorde halvårsbokslut för Din Konsult i stället. Jag blev glatt överraskad. Som omväxling var resultatet positivt för perioden, vilket förstås känns behagligt.

Vedleverans del II
Vid fyra-snåret ringde Filosofen en tredje gång. Vedlasset skulle trots allt kunna levereras idag, teknik­hindren var lösta. En timme senare ångade en Valmet 565, årsmodell -64 med egenkonstruerad sufflett, uppför backen. Före den kom Filosofen i egen bil. Han agerade vägvisare.

Att lasta av veden för hand tog två timmar och hade tagit minst lika länge att lasta på… Innan dess hade det förstås gått åt en hel massa timmar innan veden var utkörd ur skogen och kapad. Jag är ödmjukt tacksam för att det fortfarande finns människor som åtar sig all slit och möda!

Motorsågsaffär
Innan vedleverantören åkte, frågade jag om han kunde tänkas vara intresserad av en motorsåg? När han hade tittat och känt på den, tyckte han att den kunde duga att kvista med och efter lite fun­de­ran­de kom vi överens om ett pris. En halv dunk bränsle följde med på köpet och båda var nöjda med affären. Så bra att den gamla sågen kommer till användning i stället för att ligga i boden till ingen nytta.

Nu har jag jobb i några veckor framåt och ved nästan så länge jag lever!

Idag har det slagits värmerekord på Udden, jag har drabbats av fuktskador och klängrosen har slagit ut.

Värmerekord
Redan klockan 8.20 visade termometern 26,6 grader. Kvart i tolv hade värmen ökat till 30,2 och vid ett-tiden till 32,2, vilket blev dagens toppnotering. Att vara iklädd endast glasögon hjälpte inte stort och ansiktskrämen rann bort illa kvickt. Som jämförelse hade min forna hemstad Östersund 10 grader och mulet på för­mid­dagen.

Sjövattnet svalkar inte nämnvärt det heller längre. Igår var det drygt 25 grader varmt och har för­modligen blivit var­ma­re idag. Jag har ingen dagsaktuell uppgift eftersom jag avstod från min sed­vanliga simtur till förmån för en dusch.

Tack och lov för värmepumpen som nu agerar kylfläkt. När jag fryser som mest på vintern ställer jag den på 24 grader, idag kändes 26 behagligt svalt.

Fuktskador
Efter väglagsmötet stoppade jag ner den medhavda flaskan med mineralvatten i samma plastpåse som jag hade plånbok, telefon, tändare och cigarrettetui. Vad jag inte märkte var att korken inte var åtskruvad. Följaktligen hade en del av innehållet runnit ut i påsen och mer eller mindre dränkt allt som låg i den.

Lyckligtvis upptäckte jag det direkt när jag kom ut från möteslokalen, men då var skadan redan skedd. Telefonen gillade inte alls att bli blöt och har trots torkförsök inte återhämtat sig.

Jag kan för all del ringa ut och nås via Skype, men är alltså onårbar på mobilen tills vidare. I bästa fall fungerar den igen när den torkat, i annat fall blir jag tvungen att investera i en ny.

Tidig blomning
Många blommor har slagit ut tidigare än vanligt tack vare/på grund av värmen. Klängrosorna brukar normalt blomma i mitten av juli, men den första har redan slagit ut.

Doften är lika ljuvlig som rosen är vacker.

Igår fick jag nytt tak och målade, idag har jag fortsatt måla och förberett morgondagens möte.

Nytt tak
Strax före nio igår kom ”dasskillen” med mitt nya tak. Tre timmar senare hade han rivit det gamla och fått upp det nya så när som på en halv längd. Resten fixade han senare på eftermiddagen. Snabbt och effektivt.

Målning
Jag hann alltså aldrig måla trävirket innan taket kom på. Men jag hann i alla fall torka av takrännan och putsa bort allt skräp. När han hade åkt satte jag i gång att måla. Efter halva taket kändes det som om nacken höll på att gå av, så jag slutade.

I morse fortsatte jag. Lyckligtvis ligger trappan i skugga på morgnarna, men längst upp och längst in under det nya taket stod luften stilla så det blev svettigt ändå.

Tio i två var jag redo att byta färg. Jag hade ju bestämt att takstolparna skulle bli samma mörk­gröna färg som fönsterposterna. Tyvärr har ju varje planka fyra sidor så den målningen tog ca fyra timmar till.

Efter det var jag vit och grön överallt på kroppen. Jag vägrade ha kläder på mig i hettan eller använda handskar, så jag hade bara mig själv att skylla. Fast jag fattar inte hur jag bär mig åt? Jag försökte verkligen vara försiktig?

Hur som helst, resultatet blev inte så tokigt. Men jag får räkna med att måla ytterligare ett lager grönt, eftersom färgen var vit innan. Tidigast om ett dygn står det på burken. Det blir lagom sön­dags­jobb. I morgon har jag annat för mig.

Väglagsmöte
I morgon eftermiddag är det dags för väglagsmötet. Ordföranden tyckte det kunde ligga en utskrift av vägenhetsberäkningen på varje bord så mötesdeltagarna kunde följa med i svängarna. Problemet är att jag inte har en aning om hur många bord det är frågan om?

Jag har gjort fem utskrifter, det får räcka. Om inte, får jag väl åka hem och kopiera några till, men jag har en stark känsla av att det vackra vädret får många fastighetsägare att välja annan sysselsättning än att delta i ett möte. För­hopp­nings­vis blir vi ändå beslutsföra.

Igår hade jag kärt besök och bistod vid en sjösättning, idag har jag ägnat mig åt bildjobb och omkon­struk­tion. Mia har varit på driven igen.

Kärt besök
Igår eftermiddags kom Råttan/Väduren på besök. På grund av avståndet ses vi högst en gång per år när hon är hemma på semester, så det gäller att komma i håg allt viktigt man vill förmedla när vi väl träffas. Efter fyra timmar blev vi avbrutna av ett telefonsamtal.

Sjösättning
Samtalet var väntat. Jag hade lovat hjälpa sommargrannen psykologen med att få båten i sjön. Det var snudd på att jag hade lovat för mycket.

Vattnet har sjunkit undan en hel del sen i våras. Strandsträckan var därmed minst dubbelt längre än vanligt. En annan utmaning var den täta växtligheten som stod som en kompakt grön mur mellan vattnet och stranden, men tack vare tre envisa fruntimmer gick det vägen till slut.

Bildrunda
På onsdagar och lördagar är det torgdag i Dalsbruk. Eftersom jag inte har några bilder från torg­han­deln beslöt jag ändra på saken i morse trots hettan.

På torget träffade jag bland andra Oxen/Tvillingen som undrade vem som hade skrämt upp mig så tidigt? Klockan var vid det laget nästan tio så han måtte tro att jag sover lika länge på morgnarna som jag gjorde för 30 år sen.

Jag passade samtidigt på att våldgästa skyddslingen på hans arbetsplats för att få ”låna” balkongen. Sen jag höll till i samma hus vet jag att utsikten är fantastisk från sjätte våningen. Det var den idag också.

Det blev också en runda till ruinerna ovanför bruksmuséet och på vägen till Genböle åkte jag ner till Masugnsträsket för att få ytterligare några bilder. I mappen Mera Dalsbruk ligger nu 60 filer, men jag lär refusera en del när jag väl sätter i gång och gallrar.

Rörförlängning
Om jag hade varit lite mer observant när pumphuset byggdes, skulle jag ha bett att röret skulle sticka ut mer än det gör. Å andra sidan är skyddet mot regn och snö bättre så här.

Fråga mig inte varför röret alls skulle sticka ut? Jag kunde lika gärna ha byggt in det helt och hållet och i stället haft en liten lucka som jag öppnar? Men nu fick jag för mig att det skulle se ut så här. Dock blev det lite trångt att få dunken intill så jag beslöt fixa en förlängning.

Idag införskaffade jag därför ett rörmunstycke(?), klippte av en bit av vattenslangen, monterade en rörklämma och anslöt till brunnsröret. Finfint blev det.

När jag skulle testa funktionaliteten klantade jag till det som vanligt och fick en rejäl dusch med iskallt vatten över mig. Pump­trycket kräver (förstås!) att jag måste hålla i slangstumpen när jag ”tankar”. Av skadan blir man vis sägs det.

På driven igen
El-Tigerns fru och hennes kollega ”gjorde byn” i eftermiddags talade dom om när dom passerade Udden. Mia passade förstås på att hälsa när hon hörde mig prata och båda damerna gullade vänligt med henne.

Dom hann bara vända ryggen till och gå innan hon knallade efter. Fyra timmar senare dök hon upp igen. Jag kunde ju ha hindrat henne från att följa efter, men när jag inte är hemma kommer hon ändå att göra det, så det är ingen idé. Hon vet ju var hon bor och hittar hem.