Idag hade vi lite extra livat på Udden. Mia fångade en skogsmus ute och bar in den i verandan. Hon ville gärna ha in den i köket men matte sa nej.

En stund senare beslöt jag gå en sväng till stranden. Mia och musen var kvar i verandan. När jag var halvvägs kom Mia efter med musen mellan tänderna. Tydligen ville hon göra mig sällskap men inte lämna musen obevakad. Sen släppte hon den, vilket fick till följd att både Mia och jag plumsande i snön satte av efter den.

Musen pep i väg ner mot sjön och vi efter. Mia frös om tassarna, men höll upp en åt gången för att hålla värmen. Med jämna mellanrum dök musen under det översta snö­lagret och försökte ta sig ner under snön. Eller så trodde den att vi inte kunde se den längre?

Mia såg förstås till att musen fortsatte sin flykt genom att peta på den med tassen. Innan hon gjorde det fick jag chansen att ta upp den lilla filuren ett par gånger och prata med den. Om det var därför eller för att hon ledsnade på jakten vet jag inte, men när jag sa att vi skulle gå upp tillbaka och släppte ner musen i snön gick hon snällt före mig och lämnade musen åt sitt öde utan att se sig om.