Författare: Uddmor

av

Portvaktskörtel på villovägar och enkla glädjeämnen

I eftermiddags blev jag uppringd av en läkare på ÅUCS som aviserat. Hon talade om att bröst­ope­ra­tio­nen var lyckad, alla tre (små) tumörer var borta. Skönt att höra. 😊

Däremot hade patologen inte kunnat hitta nån port­vakts­körtel i vävnaden som togs bort i armhålan (en operation för att ta reda på om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna). Det förklarar varför den heller inte kunde lokaliseras vid isotop- och färgmarkeringen före operationen.

Men då är frågan: Var är den? Eller har jag mot förmodan ingen?

Patologen skulle fortsätta leta sa läkaren och lovade återkomma på torsdag. Om körteln inte hittas ska man försöka lokalisera den med ultraljud sa hon vidare. Så då håller vi tummarna för att den hittas så jag slipper en extra resa till sjukhuset. Tids nog blir det många resor för strål­be­hand­lin­garna.

Den 27.7 är det slut på min tre veckors ”sjukskrivning”, men helt återställd är jag tydligen inte. I går frostade jag av frysen, men blev darrig i benen efter en stund. Och tröttheten kan hålla i sig flera månader har jag läst mig till, så det gäller att lyssna på kroppen och vila när behovet uppstår.

Ett steg i rätt riktning är att kameran kommit till heders igen och att intresset för växterna har åter­kommit liksom bloggandet. Fast vid det här laget är det bara såna som klarar extrem torka som har överlevt. Det mesta på tomten är brunbränt. 😥

Till min stora förtjusning har drakbegonian tagit sig och blommar för fullt. Den köpte jag i fjol och lyckades mot förmodan få att överleva vintern. När jag ställde ut den på trappan när det blev varmt såg den verkligen inte mycket ut för världen, men har mirakulöst nog kommit igen.

Mia åtog sig i dag att agera dammtrasa. Tittar man noga på bilden ser man att dammet ligger kvar längst till vänster. Det är ju tacksamt att få hjäp, än så länge får jag inte städa. Men torka damm kanske jag trots allt kunde få när jag tänker efter. 😀

av

Här är jag igen!

Senaste inlägget (den 4.7) slutade med: ”Om allt går bra är jag tillbaka i cyberrymden igen om några dar.”

Det blev mer än några dar … Operationen den 6.7 gick bra, men jag blev kvarhållen över natten för observation på grund av en allergisk reaktion. Mot vad vet ingen än så länge, men det ska man ta reda på vid tillfälle har jag fått information om.

Under natten mättes blodtrycket med två timmars mellanrum och andningen kollades, så det blev inte mycket bevänt med sömnen. Vid lunchtid kom Husse och hämtade mig. Skönt att få komma hem.

De första dagarna var jag kolossalt trött, möjligen bidrog cortisonet och antihistaminet jag skulle ta i några dar, men efter en vecka började jag piggna till. Jag unnar mig fortfarande vila/sömn nån timme på eftermiddagarna, jag är ju sjukskriven i tre veckor gubevars. 😀

Dagen efter hemkomsten hade jag tid för klippning kl 19, men det var ju inte särskilt ansträngande. Förra veckan kunde jag ta igen mig ända till torsdag då väglaget höll sitt årsmöte. I egenskap av sekreterare förväntades jag så klart närvara.

På fredagen deltog jag i några timmars förberedelser för hembygdsföreningens 60-årsjubileum som gick av stapeln i lördags kl 12-16. Den övriga styrelsen hade påbörjat arbetet redan på måndagen med skyltning och fortsatt på torsdagen.

Vi hade ett digert program: Antikloppis, lotteri, kaffeservering, filmvisning och fisksoppa. Tidvis blev det jättestressigt då många besökare kom samtidigt, men vi löste det. Två par händer till hade inte skadat, men vi klarade det på fem par.

Klockan tre började vi städa undan, nu kom det inga fler och vi kunde konstatera att dagen hade varit en succé, vilket vi var innerligt tacksamma och glada för. Tur med vädret hade vi också.

Gårdagen gick i vilans tecken, det kändes både i ben och huvud att man dagen innan hade varit i full gång i sex timmar. Vi sammanstrålade nämligen redan kl 10 på lördagen för att ordna till det sista.

Den här veckans enda planerade aktivitet är en födelsedagsuppvaktning på onsdag, i övrigt är det ”fria aktiviteter”.  Att vara pensionär är inte alls dumt. 😉

av

Digra dagsprogram

Tre aktiviteter samma dag! Dagens första åtgärd var att ringa veterinären kl 8. Mia kräktes tidigt i morse och frukosten kom upp osmält. Hon jamade hjärtskärande och hade uppenbarligen förskräckligt ont i magen. Vi fick tid 12.30, men det var långa timmar att vänta.

Klockan 9 kom killen som skulle fixa ny skiva på trapptaket i stället för den trasiga. Jag hejade på honom bara som hastigast, jag hade fullt upp med att hålla koll på Mia och om möjligt försöka mildra hennes onda. Det lyckades nu inte särskilt väl trots värkmedicin.

Innan vi skulle åka till veterinären kom VVS-gubbarna några minuter före 12. På grund av orenheter i sjövattnet slammade vattentillförseln till toaletten igen redan för en månad sen. VVS-gubbar har fullt upp.

Vi hade också beställt nytt filter till botten­ventilen i sjön och beställt ett filter som skulle monteras på vattenpumpen. På min begäran började dom med toaletten, så den var åtgärdad innan jag åkte med Mia.

Bilresan gick lugnt. Hon hade så ont så hon inte ens orkade protestera. Numera gör hon det heller inte lika ofta. Jag har fått för mig att hon begriper att hon ska få hjälp när vi placerar henne i buren, men det är förstås fantasifoster.

Veterinären undersökte henne, tog ultraljud och röntgen. Hon kunde se att magen och tarmen var irriterad. Hon gav två sprutor och en dos med annan medicin (Antepsin) som skapar en skyddande hinna i mage och tarm, sen kunde vi åka hem. Medicineringen ska fortsätta 1-3 dagar, ¼-dels tablett två gånger per dag en timme före måltiden.

När vi kom hem hade VVS-gubbarna åkt. Filtret på vattenpumpen var monterat, men inte filtret till bottenventilen. Vinden var så hård att insatsen misslyckades och röränden var omöjlig att lokalisera. Det nya filtret ligger kvar i förpackningen tills vi har fått fram bottenventilen och hört av oss.

Veterinären sa också att jag skulle försöka ge Mia mat, gärna gräddfil eller nåt annat lättsmält. När vi kom hem var klockan närmare två, så jag serverade lite crème fraiche och en stund senare en portion laxmousse. Faten tömdes omgående. Hon var så klart jättehungrig eftersom hon kräktes upp frukosten.

Medicin och efterföljande middag gick också ner. Skönt att hon är sig själv igen. Jag fasade för att lämna henne ensam så länge i morgon om hon inte mådde bra. Husse tar mig till Åbo för operationsförberedande undersökningar från 10.15-13.00, vilket betyder ca sex timmars frånvaro inklusive restid.

Torsdagen lär också försvinna i ett huj. Jag blir hämtad mellan 5.15-5.30 av en s k Kela-taxi som finska Försäkringskassan tillhandahåller för sjuktransporter och kl 7.15 börjar operationen. Enligt kirurgen kan Husse hämta mig på eftermiddagen.

Om allt går bra är jag tillbaka i cyberrymden igen om några dar. 😊

av

Äldre och nyare nyheter från Udden

Den 25.6 fick jag syn på en nattviol som modigt kämpade mot torkan. Så öppet har jag aldrig tidigare sett nån växa. Dom brukar i regel hålla till på lummigare platser.

”Frodigare moskogar, åslundar, lundartade skogar och lundar, lundkärr, rikkärrsartade skogskärr, ängar.” står det om växtplats på NatureGates sajt. Nu är den hur som helst utblommad, men den gladde mig verkligen. 😊

Tre dagar senare över­ras­kade jag strimlössen i älskogsakten. Dom lät sig lyckligtvis inte bekomma av min närgångenhet.

För ett par dar sen hade rådjuret(n) hittat mina gazanior. Blommorna smakade tydligen utmärkt. I dag återstod en enda. Dessutom var plantan uppriven. Jag också!

Vidare upp­täckte jag att svartmyrorna hade bestämt sig för att lägga sina ägg i och under den upprivna plantan. Det förklarar myrtrafiken och den uppluckrade mullen.

Helt hjärtlöst planterade jag om blomman och vattnade rikligt. Att en myra knep mig var bara rätt åt mig.

I går och i förrgår vågade jag mig faktiskt i sjön, hör och häpna. Vid bryggan visar vatten­ter­mo­me­tern 25° så jag kan inte påstå att vattnet är kallt precis.

En purfärsk nyhet är att Udden i dag har hissat en ny vimpel! Den gamla var så trasig så jag slängde den för ett bra tag sen.

Att vi har det svettigt är en gammal nyhet som vi delar med många andra. Än så länge har termometern hållit sig under 30, men vissa dagar har det varit snuddande nära.

Om prognosen håller blir det regn(!) och max 20 i morgon och på söndag. Återstår att se.

Här slår prognoserna ofta fel, i synnerhet när det gäller regn. På väderradarn ser områdena ut att inkludera oss, men så delar dom sig och går på vardera sida om ön.

Trevlig helg!

av

Repris på 2020

Inför årskontrollen den 17.4 på ÅUCS’ cancerklinik, beordrades jag på labprov den 4.4, respektive mammografi och ultraljud den 11.5 efter läkarbesöket. Tre små misstänkta knölar upptäcktes i det friska bröstet och det togs vävnadsprov.

Den 8.6 ringde en dam med dåliga nyheter – knölarna var elakartade, dvs jag har cancer igen. Den 16.6 blev jag aviserad om tid för magnet­röntgen den 20.6 och i går var jag kallad till möte med kirurgen.

Det visade sig vara samma kirurg som 2020. En käck kvinna som på min begäran dels visade ett par bilder från magnetröntgen, dels informerade om kommande ingrepp, också den här gången i form av dagkirurgi. Det innebär att jag får behålla en del av bröstet.

En ung, nervös sjukskötare gav mig en bunt med skriftlig information som avslutning. Bland den till största delen bekanta informationen fanns tidtabell för de slutliga åtgärderna före operationen som går av stapeln den 6.7 kl 7.15.

Dagen före operationen utförs scintigrafi (injicering av radioaktiv isotop) av lymfkörteln (portvaktskörteln) i armhålan kl 10.15 för att kontrollera om cancern spritt sig till den. Kl 11.50 ska jag infinna mig på labbet och 13.00 kontrolleras resultatet av isotopundersökningen.

Det innebär besök på Fyrsjukhuset, T-sjukhuset, respektive U-sjukhuset. Operationen görs på A-sjukhuset, så jag tror att jag har tillfälle att besöka samtliga enheter som tillhör ÅUCS i Åbo. 😀

I morgon ringer en sjukskötare med information och handledning inför operationen. I och med dagkirurgi betyder det att jag får komma hem på eftermiddagen enligt kirurgen, vilket är skönt. I egenskap av närmaste anhörig blir Husse tvungen att hämta mig eftersom jag inte får åka ensam.

Kirurgen nämnde också att jag hade blivit sjukskriven i tre veckor om jag haft anställning och att jag ska undvika fysisk ansträngning under den tiden. ”Inget skogsarbete” skojade hon. I informationen jag fick med mig står detaljerade anvisningar.

Hon påpekade vidare att jag den här gången bör följa medicinråden. Jag kunde inte låta bli att berätta om en god vän som trots cytostatika, strålning och hormonmedicin återfått sin cancer, men hon menade att det aldrig finns några garantier. Och det gör det förstås inte.

2020 nämnde hon att cellgift inte är absolut nödvändigt när det gäller den här formen av bröstcancer, vilket jag tog fasta på. Hormonmedicinen som ska tas i fem år tog jag bara en kort tid på grund av biverkningarna, men det kanske finns nåt nytt preparat med färre biverkningar?

I annat fall föredrar jag ändå Tamofen även om klimakteriebsvären och risken för torra slemhinnor ökar: ”Läkemedel som innehåller det verksamma ämnet tamoxifen fäster på cancercellens östrogenreceptorer och blockerar effekten av det östrogen du har i kroppen. Då hindras cancercellerna från att växa och föröka sig. Läkemedel med tamoxifen minskar risken för benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar.”

av

Svettigt

Blåmesen har det svettigt, ungarna likaså. I år har en familj byggt bo under takplåten ovanför trappan.

Som bekant blir plåt hiskligt varm, så jag undrar om bobyggarna inte ångrar sig nu när temperaturen har stigit till nästan 30° den senaste veckan. Men än så länge hörs ”barnskrik” och föräldrarna har fullt sjå att mata dom så jag hoppas det går vägen.

Det är inte bara fågelfamiljen som haft det svettigt, det gäller oss människor också. Lyckligtvis har vi möjlighet att hitta skugga – och så slipper vi jobba dagligen!

Fast på fredag kväll jobbades det. Vi började de praktiska förberedelserna för årets sommar­mark­nad och i går kl 10 stod vi beredda på besökarna. Vi hade turen att vara tidigt ute, redan 8.30, så vi kunde välja en skuggig plats under björkarna för vår kaffeservering och korvgrillning.

Ett dussin försäljare hade hörsammat vår inbjudan. Ett par av dem klagade dock på bristande mark­nads­föring, vilket jag får ta på mig. Tyckte att jag hade skapat ett evenemang både på FB och i kommunens händelsekalender, men tydligen hade jag missat det av nån anledning?

Just den här gången tror jag ändå inte att besökarna hade blivit så många fler, mest med tanke på hettan, men också för att årets brolopp säkert lockade många. Många av våra medlemmar ställde ändå upp, möjligen tack vare den personliga inbjudan jag skickade via mejl, så tack för det! 😊

Första dagarna i juli gäller det att börja marknadsföra nästa aktivitet. Föreningen firar sitt 60-årsjubileum på Dragegården den 15.7. Programmet är klart, men vissa detaljer återstår att diskutera.

Trots svettfloderna har jag ännu inte tagit mitt premiärdopp i sjön. Snudd på skamligt. Vatten­tempe­raturen ligger säkert på 24° vid det här laget. För varje år blir jag allt större badkruka verkar det som.

Det kanske kan bli av till veckan som kommer, eftersom hettan håller i sig.