I dag hände det igen. Jag blev osäker på om jag verkligen hade borstat tänderna överallt.
Min morgontoalett (företas oftast på eftermiddagen) stördes av tankar på annat. Det fick till följd att jag tvivlade på att jag rengjort tänderna överallt.
I min ålder gäller det att fokusera på det jag gör, annars kommer jag av mig och minns inte längre vad jag har gjort eller tänkte göra. Det klassiska är förstås att jag går till skafferiet för att hämta nåt, men väl där har jag glömt vad det var.
Jag har inget minne av(!) att det hände i yngre år … Det gick alldeles utmärkt att tänka på en sak och samtidigt göra nåt annat. Alltså verkar det vara ett så kallat ålderstillägg.
Det är ju en himla tur att benen fungerar utan att jag behöver fokusera på att gå. 😀 Att vara tvungen att fokusera på rutingöromål känns lite fjantigt, men i annat fall är det nåt som blir ogjort eller gjort på fel sätt.
Ja du känner igen mig ., drabbar oss alla vid högre ålder! Jag försöker ha en positiv attityd till åldrandet, min mamma dog 46 år gammal, mormor blev 71 och jag kanske hinner fylla 73!
GillaGillad av 1 person
Känner igen det i vissa drag. Brukar få gå tillbaka fysiskt och hämta det jag tänkte göra. Men jag har börjat fundera på vad varför jag tappar focus ibland och grenar ut i hur jag mår i den situation jag just vid tillfället befinner mig i. Oftast känner jag att jag är stressad över något. Något odefinierat som jag påverkas av s.a.s. Grunnar, vrider och vänder om hur kroppen mår, hur omgivningen fungerar, har jag ätit tillräckligt, behöver jag ägna mig åt något roligt eller helt enkelt acceptera att åren sätter sina spår. Om det förefaller giltigt och då accepterar jag det.
I eftermiddags höll jag på att rensa bort lite och möblera om i sängkammare. Ställer tvn som jag har på en byrå och tappar den i golvet. Smack!
Klart jag funderade; vad fasen jag håller på med. Blev inte klokare, så tvn står i hallen för vidare transport till sopstation i morgon. PLUS en hel del andra prylar som jag fått för mig att de ska bort.
Inte en tanke på att kroppen inte orkar men sinnet är som 25 och tror att jag klarar allt. Vaddåå snart 80 och hur pigg som helst. Moahahha 😀 ❤ 😀 ❤
GillaGilla
Jag citerar katten Gustaf: Tänk vad man kan när man inte vet att man inte kan. 😀
GillaGilla