Månad: februari 2026

av

Läsvärt

Hört talas om noetisk vetenskap*? Det hade inte jag (heller) förrän jag läste Dan Browns senaste bok, Den yttersta hemligheten. Synnerligen intressant och lärorik, om man som jag är intres­se­rad av vårt medvetande.

*AI förklarar: Noetisk vetenskap (noetic sciences) är ett tvärvetenskapligt område som under­söker förhållandet mellan medvetandet och den fysiska verkligheten. Det sammanför objektiva vetenskapliga metoder med subjektiva inre erfarenheter för att utforska fenomen som intuition, meditation, medvetandeöverföring och människans potential, ofta med fokus på hur inre upplevelser påverkar den yttre världen.

Att vårt medvetande inte sitter i hjärnan – trots alla påståenden om motsatsen – får man en utförlig förklaring till i boken.

Jag har inte läst Browns böcker tidigare, men väl sett ett par filmatiseringar. Den här boken var helt i min smak. Den kommer som teveserie på Netflix skrev Bonniers förlag förra våren och beskriver också bokens innehåll på sin sajt.

I början på boken intygar författaren:
Alla konstföremål, artefakter och dokument som förekommer i boken är verkliga.
Alla experiment, tekniker och vetenskapliga resultat är möjliga.
Alla organisationer som förekommer i boken existerar.

Händelserna i boken utspelar sig till stor del i Prag och ger också intressant kunskap om sevärdheter i staden. Den digra volymen till trots – 692 sidor – är boken både lättläst, spännande och händelserik. Läs den!

Boken inleds med ett citat av Nikola Tesla (1856-1943), uppfinnare och futurist:

“The day science begins to study non-physical phenomena it will make more progress in one decade than in all the previous centuries of its existence.”

 PS.
Den som vill veta mer om noetisk vetenskap kan gå till Institute of Noetic Sciences (IONS) via länken https://noetic.org/about/noetic-sciences/.

av

100 km för nässkydd

För några dar sen lyckades jag ha sönder det ena nässkyddet till mina glasögon. Dom som inköptes i början av november i fjol, alltså ganska så nya. Fattar inte hur jag bar mig åt – jag putsade bara glasögonen.

I förrgår kontaktade jag försäljningsstället för att försäkra mig om att det fanns nässkydd som passar. Det gjorde det.

I går eftermiddag rattade jag därför min gråa pärla till Bjärnå, cirka 50 km från Udden. Till det facila priset av 20 € fick jag två nya nässkydd i silikon och två i reserv. Originalen var gjorda i hårdplast bekräftade säljaren, därav skörheten förstår jag.

Reservnässkydden bad jag få för att slippa göra om resan. Tio minuter senare kunde jag vända hemåt igen och 50 km senare var jag tillbaka på Udden. Att bo i glesbygd har sina sidor, men i tätort vill jag absolut inte bo! 😊

av

Att bo på fel ställe

Ända sen i somras har vi haft stora problem med utdelningen av öns lokaltidning, Annonsbladet. Det är numera den enda tidningen vi prenumererar på och utkommer på torsdagar i vanliga fall.

I somras hade vi morgonutdelning som sköts av ett företag, men eftersom den inte fungerade, ändrade vi till utdelning med posten. Efter cirka en månad slutade den också fungera trots ett flertal kontakter med kundtjänsten. På tidningen har man också försökt hjälpa oss, dock utan resultat.

I dag ringde en hjälpsam dam från tidningen och upplyste om följande:
1. Den tidiga utdelningen anser att vi inte har postlådan på rätt plats, det vill säga i samma rad längs vägen som våra grannar.

2. Posten har lämnat beskedet att tidningar inte delas ut i det här området.

När det gäller punkt ett kan jag bara konstatera att vår postlåda har suttit på vedlidersväggen så länge jag kan minnas eller rättare sagt sedan hembärningen började.

Vilket område posten hänvisar till vet jag inte … All post läggs i lådan som den ska, men antagligen är det ett speciellt postbud som delar ut tidningar och då bor vi alltså på ”i fel område”.

Slutsats:
Vi tänker varken flytta postlådan eller byta adress till ett område som postens tid­nings­ut­del­ning betjänar. I stället kom jag överens med damen på tidningen om att övergå till en digital prenumeration. Det var ett motvilligt beslut, men är av allt att döma enda lösningen.

Lustigt nog hittade jag dagens Annonsblad i postlådan. Förklara det den som kan.

av

Fiffig pryl

Jag minns inte längre när eller i vilket sammanhang mamma frågade mig om jag var intresserad av att överta en stövelknekt (dock inte den på bilden). Den tackade jag ja till utan att tveka. Eftersom hon dog för elva år sen, har jag troligen varit ägare till den i tjugo år.

Hur gammal stövelknekten är har jag ingen aning om, men den var ju inte ny när jag fick den, så om den inte redan är, blir den snart antik. Passar bra, jag är också antik snart. 😉

Enligt AI finns det ingen uppfinnare: ”Det finns ingen känd enskild uppfinnare av stövel­knekten. Det är ett klassiskt bruksföremål vars exakta ursprung är okänt, men tros ha uppstått under medeltiden när långa, tättsittande stövlar blev vanliga och svåra att ta av.”

Stövelknekten används flitigt för närvarande. Mina varmfodrade arbetsstövlar har höga skaft, vilket innebär att stövlarna är svåra att ta av i och med att jag använder tjocka sockor och stoppar in byxbuntarna i skaften.

Den kommer till användning tidvis också sommartid. Sen tiden i Jämtland har jag kvar ett par s k vandringsgummistövlar som är nästan omöjliga att få av utan stövelknekt eftersom dom är extra trånga vid anklarna. Idealiskt ankelstöd när man ska gå i skog och mark. Utan stövelknekt blir jag tvungen att vika ner skaften för att få av dom.

Länge leve stövelknekten! 😊