När renfanan har slagit ut vet man att hömånaden är slut inom kort och att skördemånaden tar vid. Snart är sommaren slut.
Senaste veckan har temperaturen legat på drygt 29°. Det är för all del en bra bit från 40 eller 50 grader som dom haft annanstans på planeten, men på tok för mycket för min del. Jag tillhör definitivt inte den mänskliga varianten av termofiler!
Dessutom nästan ingen eller bara svag vind som har gjort tillvaron svettig. Som tur behöver jag inte jobba, varken utomhus eller inomhus så jag borde inte klaga.
Med nerdragna rullgardiner och stängd dörr dagtid har vi försökt värja oss från värmen. Före läggdags korsdrag för att försöka få dräglig sovtemperatur.
Att ta ett dopp i sjön har inte gått för sig på grund av att cyanobakterierna (blågröna alger) blommar i värmen. Dessutom blir jag svettig igen när jag ska gå från stranden uppför backen, så jag har nöjt mig med att sitta i skuggan på trappan.
Tiden har tillbringats med att lösa korsord. Att lyfta pennan har varit lagom ansträngande. 😀 Inspiration eller lust till blogginlägg har saknats.
I eftermiddags drog ett åskväder förbi med svalkande regn. Temperaturen sjönk till 20°, som förstås kändes riktigt kallt. Men oj, så skönt! Sen kom ”soljäkeln” fram igen och höjde värmen några grader.
Höst‑ och vinterkläderna är fortfarande kvar i garderoben … Tack vare att jag hämtade sommarplaggen på vinden klarar jag mig bra.
Hittills har vi klagat över den kyliga sommaren, men vid det här laget bör väl temperaturen statistiskt sett vara normal för årstiden. Hur som helst är det ju aldrig bra – antingen för kallt eller för varmt.
De närmaste dagarna ska fortsätta vara svettiga, sen blir det svalare tror MI. Max 25° är min gräns, så det ser jag fram emot. 😊
Om man har förmågan att glädja sig åt småsaker, har man alltid nåt att glädja sig åt tror jag mig ha läst nånstans. Så sant som det är sagt. Dagens glädjeämnen kommer från naturen.
För cirka femton år sen planterade jag en hortensia. Den blommade vackert några år, men sen strejkade den. Högst troligen på grund av bristande omsorg. I dag såg jag att den har knoppar!!
På Udden trivs stora blåklockan och i år blommar den flitigare än vanligt. Varför den har placerat sig i skuggan under grankvistarna förstår jag inte, men den tycks trivas där också.
Ett litet glädjeämne hade parkerat på bladet av en självsådd lind upptäckte jag. En sån fjäril har jag aldrig sett tidigare, så jag ställde en fråga till Naturväktarna på FB. Svaret jag fick var ”nån sorts mottfjäril”.*)
Den självsådda linden har förresten drabbats av lindgallkvalster kom jag fram till efter googlande. Små röda ”tomteluvor” ses sticka upp på en del blad. Oftast harmlösa för växten enligt Wexthuset.
Ännu mindre glädjeämnen har dykt upp på en rhododendronkvist. En spindelmamma har beslutat att just där ska hennes barnkammare ligga. Några av barnen har redan vågat sig ut på upptäcktsfärd ser du om du klickar på bilden.
Det finns förstås en mängd andra små glädjeämnen i naturen, som till exempel alla humlor och andra insekter som besöker blommande växter, men de här hittade jag bara någon meter från trappan. 😊
*) Vitfläckigt ängsmott meddelas av en vänlig själ på FB
I eftermiddags stängdes Mia in i buren för avfärd till veterinären. Dels skulle hon ha sina vaccinationer (kattpest och ‑snuva), dels ville jag att veterinären skulle kolla hennes böld mellan frambenen.
Av vätskeprovet framgick att bölden innehåller fett, så den är helt ofarlig. Då behöver jag inte bekymra mig för den i fortsättningen. 😊
Jag nämnde också hennes öron som har irriterat/kliat ett tag. Orsaken är en bakteriell infektion konstaterade veterinären efter att ha kollat i mikroskopet.
Vi fick därför örondroppar med oss hem. Två gånger om dagen ska hon ha dom i 7-10 dagar. Hoppas dom hjälper, annars måste vi ta ny kontakt med veterinären.
Att sticka ner pipen i örat och klämma ut dom kalla dropparna är ju inte populärt. Första försöket lyckades inte värst bra, men jag blir förhoppningsvis skickligare.
När jag ändå var där passade jag på att fråga om värkmedicinen som hon får för värk i leder och tänder. Sen tidigare vet jag att Metacam inte ska ges längre tid än en vecka, eftersom det är ansträngande för lever och njurar så jag ville kolla om det var OK att ge henne sporadiskt. Det gick bra sa veterinären.
”Hon är i gott skick” tyckte veterinären i övrigt. Att ha gått ner i vikt från åtta(!) till knappa fem kilo gör sitt till. Med tanke på att hon är 15 år gammal får vi vara glada över att hon inte har ändå värre krämpor. ❤
Jag vill ju inte gnälla, så jag beklagar mig i stället. Att juni bara hade sexton soldagar trodde jag skulle ändras när vi kom in i juli. Men icke sa Nicke.
Den första och andra juli började bra med sol och nästan tjugo grader på förmiddagen. Men sen har det gått utför. Mulet, kyligt och stormen Ulla. Den led vi förstås inte nämnvärt av på Udden, så vi hade tur.
Nu är det ju inte så att jag längtar efter sydeuropeiska temperaturer … Att vistas i bastuvärme tilltalar mig definitivt inte. Men jag gillar heller inte att frysa när det är sommar.
Faktiskt var det inte så mycket bättre i fjol förrän i mitten på månaden, så än finns hoppet. Fast då är ju sommaren snart slut!
Enda glädjeämnet är den frodiga grönskan i och med allt regn vi fått. Stor blåklocka, harklöver och johannesört lyser i det höga gräset på husets västra sida. Kallas djungeln förresten.
Att bada har jag inte haft en tanke på. Misstänker att sjövattnet inte har nått upp till den badtemperatur jag gillar. Helst 22 grader ska det va’ innan jag nedsänker min liljevita kropp.
Det innebär att sommarkläderna fortfarande är nerpackade, det är skönt med tröjor och långbyxor. Enda gången jag dristade mig till att klä mig i kortbyxor och linne var när jag klippte gräs.
I mitten av nästa vecka tror MI att vi får sol och varmare. Fast på torsdagen ska det duggregna också. Suck.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
utan bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!