Månad: februari 2025

av

Hjärnkoll

Vid senaste besöket på cancerpolikliniken ledde min beskrivning av hälsotillståndet till att jag fick en remiss till magnetröntgen av hjärnan. I dag företogs den.

”Vid magnetröntgen av hjärnan placeras en enhet runt huvudet. Magnetröntgen av hjärnan gör man för att utesluta eventuella sjukdomar som multipel skleros (MS), tumörer, stroke (hjärnblödning), hjärninflammation och även förändring vid tidigt stadium av alzheimers sjukdom.” Källa: magnetlabbet.se

Jag hade redan hunnit glömma vilket förskräckligt oväsen apparaten förde. Öronpropparna gjorde ingen verkan och det överröstade utan problem musiken jag lyssnade på i hörlurarna.

Att ligga stilla i en dryg halvtimme är ju inte svårt kan tyckas. Men när man måste göra det, kliar det plötsligt i ögat, armarna domnar och hostreflexen gör sig påmind.

Det verkar som om jag har mycket tomrum i hjärnan … Kontrastmedlet tog slut efter lite mer än halva tiden. 😀

Efter påfyllningen kände jag att ansiktet blev varmt. Tydligen vanligt skriver terveyskylä.fi: ”Ett kon­trastmedel som getts via en ven kan orsaka en kortvarig känsla av värme och metallsmak i munnen.” Lyckligtvis slapp jag metallsmaken.

Och under 24 timmar ska jag dricka 2-3 l vatten för att bli av med medlet står det vidare. Om jag följer rådet får jag räkna med många kisspauser i natt misstänker jag.

Om två veckor får jag reda på resultatet. Förhoppningsvis är det helt normalt.

av

Ett brev till mig själv

Du är sällan glad nuförtiden. Du har väl aldrig varit nån muntergök, men numera är du rentav tråkig. Din stresstålighet har också minskat med åren. Numera blir du grinig när du känner dig stressad. Du är heller inte speciellt hjälpsam om det inte är nåt du är intresserad av.

Dina vänner hör bara av dig i undantagsfall. Du är synnerligen självtillräcklig, men du har medkänsla med dom du bryr dig om. Din empati är bristfällig.

Du blir latare för varje år som går och är inte intresserad av sånt som kvinnor förväntas vara intres­serade av. Det har du förresten aldrig varit. Din umgängeskrets består av ett minimum antal personer. Du vantrivs i stora sällskap och avskyr kallprat.

För att citera din mor: ”Mina väninnor tycker att du är underlig.” Säregen låter snällare. Men du trivs med att vara annorlunda och bryr dig inte om vad andra tänker och tycker om dig. ”Jag har aldrig träffat en kvinna som du” uppfattar du som en komplimang.

Du är lättrörd, noterar detaljer och sinnes­stäm­ningar. Du är djur- och naturvän, men känner dig lätt förvirrad och hjälplös om du ska umgås med små barn.

Du är mot våld i alla former – i synnerhet mot hjälplösa individer – och anser att vi alla föds goda och är likvärdiga. Tevevåld stör dig konstigt nog inte.

Du dömer inte, men svek gör dig ledsen. Du är rak och ärlig, men försöker undvika att såra nån med dina omdömen.

Du avskyr måsten, hushållsarbete, är dålig på siffror och handarbetar aldrig. Ditt intresse för att påta i jorden är numera obefint­ligt och du tar ofta död också på tåliga växter.

Du gillar att hålla dig informerad och lära dig nya saker så länge det rör sig inom din intresse­sfär. Din kreativitet är så gott som obefintlig nuförtiden.

Du trivs i ensamhet och tystnad. Du är mån om din frihet, ogillar auktoriteter och avskyr att bli beord­rad. Du söker verklighetsflykt i böcker och filmer. I övrigt är du ”kulturanalfabet”.

Du är allergikernas skräck – röker, använder parfym och har katt.

Du försöker leva efter zoroastrismens devis: Goda tankar, goda ord, goda handlingar. Buddhismen tilltalar dig också. Du är inte religiös, men du tror på en högre makt och att livet fortsätter i en annan form efter döden.

Du är en konstig typ, men jag gillar dig ändå. 😊

Med hälsningar från ditt alter ego

av

Copilot, hälsa, jordfästning och pannkakor

Sen ett tag tillbaka ingår Copilot, en AI-funktion, i Microsoft 365. Av nyfikenhet beslöt jag prova den när jag skulle skriva ”hemläxan” till nästa Skrivlördag. ”Skriv en novell om tystnad” gav jag i uppgift.

Resultatet blev över förväntan! Den novellen kunde jag inte ha skrivit bättre själv. I fort­sätt­nin­gen ska jag kanske låta Copilot skriva min blogginlägg också. 😉

På onsdagen fick jag min första vaccination mot bältros. Senaste tiden har det informerats om det både i teve och sociala medier så det slog mig att en vaccination kunde vara bra för mig.

En av tre drabbas tydligen och eftersom jag känner till två som råkat ut för eländet tog jag till mig budskapet. För närvarande har jag en röd blaffa som är öm, varm och svullen på injektionsstället, men det kanske är normalt?

I torsdags hade jag tid för årskontroll på Cancerkliniken i Åbo. En ung dam som var villig att prata svenska kollade att allt stod rätt till. Det gjorde det lyckligtvis.

I dag var det dags för begravningsklädsel. Strax efter lunch jordfästes en av våra bybor som avled på trettondagen.

En rar dam som skulle ha fyllt 90 den 1 mars. Vi har umgåtts sporadiskt med henne och hennes man, så det kändes självklart att vara närvarande vid jordfästningen. Det förvånade mig att ingen annan bybo syntes till trots att paret har bott i byn i mer än tjugo år.

För ett tag sen kom vi på att det var länge sen vi åt pannkakor. Eftersom jag har glutenfritt mjöl, beslöt jag slå till. Det gör jag aldrig mer!

Undrar om ICA verkligen har använt sitt recept som jag hittade på nätet? Resultatet blev en mjölklump som inte gick att hantera ens med elvisp så jag slängde alltihop.

Men skam den som ger sig. Husse hittade ett recept hos Valio som lät bättre. Efter den första decilitern mjöl blev skillnaden att det uppstod många små degklumpar i stället. Då rann sinnet på mig. Resten av mjölet fick bli vanligt vetemjöl.

I fortsättningen blir det vanligt vetemjöl i pannkakorna och inget annat. Jag lider lyckligtvis inte celiaki, även om jag mår bättre av glutenfritt.