Inte min dag


I morgon är det Alla helgons dag. Inspirerad av Husse bestämde jag mig för att följa traditionen med ljus på graven.

På vägen till kyrkogården funderade jag på om jag skulle gå till butiken först, men beslöt att jag kunde göra det på hemvägen. Halvvägs till graven kom jag på varför jag hade ärende till butiken … Jag behövde ju gravljus!

Alltså åkte jag till butiken. Lyckligtvis ligger den nära kyrkogården. Det fanns flera modeller av gravljus, men oljeljus som brinner 55 timmar lät bra så jag köpte en förpackning. Fast då kom jag på att dom måste passa till min gamla ”gravlykta”, en sån där liten i plast med lock och kors på sidorna.

När jag kom ut till bilen provade jag ett av ljusen. Nehe, dom ljusen var för höga. Tillbaka in i butiken och nytt val. För säkerhets skull tog jag med gravlyktan.

Jag hittade en lägre modell men då fick ljuset inte plats. Suck. Det fick bli en fristående modell i stället. Tidigare år har jag nöjt mig med ett LED-ljus, men det har sagt upp bekantskapen.

På kyrkogården tog en hård, iskall vind tag i mig när jag gick till graven. Händerna som redan innan var kalla, blev nu stela av köld. Men skam den som ger sig.

Först klippte jag och krattade bort gräset runt den lilla Buddhan som pryder graven, därefter stack jag ner ljushållaren och i den ställde jag ljuset och tände det.

Eftersom Husse hade bett mig kolla om hans ljus brann, gick jag bort och tittade till dom. Alltmedan den kalla vinden slet i kläderna och kylde ner mig ytterligare.

På tillbakavägen noterade jag – utan förvåning – att mitt ljus hade slocknat i den hårda vinden. Suck igen.

Alla andra ljus brann i lyktor, så jag är den enda som inte har hajat att dom slocknar annars. Nu gav jag upp. Jag tog bort ljuset och beslöt att mina avlidna nära och kära säkert såg ljusen fast dom brann på Udden. För det är ju för dom vi tänder ljusen.

För att trösta mig för motgången öppnade jag godispåsen jag hade köpt och öppnade en  Omar. Självklart tappade jag godbiten på bilgolvet. 😦

Hemfärden gick utan incidenter. Då jag hade parkerat, plockat ut inköpskassen och skulle låsa bilen uppstod nästa problem. Var hade jag bilnyckeln?

Inte i strömlåset konstaterade jag. Då hade den väl åkt ner i kassen kanske … Jag plockade ur varorna, men si där låg den inte. Medan jag rotade i kassen föll nyckeln ur min vänstra hand. Tydligen hade jag flyttat över den dit men redan glömt att jag gjort det. En sista suck.

Önskar er alla en fin helg!

2 tankar om “Inte min dag

  1. Det här med gravar och minnesplatser är något jag ständigt har dåligt samvete för. Min familjs äldre generationer vilar i en grav i Helsingfors där jag inte varit på en himla massa år. När jag flyttat till Sverige försökte jag åka över en gång per år och se till graven, men, nu har jag bott här över 40 år och numera har nog graven gått tillbaka till förvaltningen då jag inte betalt för någon omsorg. Jag hade tänkt vila där själv en dag, men nu vet jag att jag inte vill begravas utan spridas för vinden. Hade så dåligt samvete i många år, men nu har jag lämnat det bakom mig, jag tänker på mina avlidna släktingar ofta o vet att de inte förväntar sig besök vid någon grav.

    Trevlig helg önskar jag från pörtet

    Gillad av 1 person

  2. Trevlig läsning på lördagskvällen trots att du fick utstå vissa umbäranden. Själv gör jag ingen stor affär av att pynta med ljus – inte krans eller blommor heller. Jag bor för långt bort numera tycker jag och sonen och barnbarnen brukar pyssla lite där. Min son har både sin pappa och syster där och de vet att jag kommer till våren och sommaren istället. Själv sitter jag och läser igenom gamla dikter som jag skrivit genom åren och får se om jag hittar den om just allhelgonahelgen. Men det blir nog som med dina nycklar 😀 ❤

    Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.