Månad: juli 2023

av

Portvaktskörtel på villovägar och enkla glädjeämnen

I eftermiddags blev jag uppringd av en läkare på ÅUCS som aviserat. Hon talade om att bröst­ope­ra­tio­nen var lyckad, alla tre (små) tumörer var borta. Skönt att höra. 😊

Däremot hade patologen inte kunnat hitta nån port­vakts­körtel i vävnaden som togs bort i armhålan (en operation för att ta reda på om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna). Det förklarar varför den heller inte kunde lokaliseras vid isotop- och färgmarkeringen före operationen.

Men då är frågan: Var är den? Eller har jag mot förmodan ingen?

Patologen skulle fortsätta leta sa läkaren och lovade återkomma på torsdag. Om körteln inte hittas ska man försöka lokalisera den med ultraljud sa hon vidare. Så då håller vi tummarna för att den hittas så jag slipper en extra resa till sjukhuset. Tids nog blir det många resor för strål­be­hand­lin­garna.

Den 27.7 är det slut på min tre veckors ”sjukskrivning”, men helt återställd är jag tydligen inte. I går frostade jag av frysen, men blev darrig i benen efter en stund. Och tröttheten kan hålla i sig flera månader har jag läst mig till, så det gäller att lyssna på kroppen och vila när behovet uppstår.

Ett steg i rätt riktning är att kameran kommit till heders igen och att intresset för växterna har åter­kommit liksom bloggandet. Fast vid det här laget är det bara såna som klarar extrem torka som har överlevt. Det mesta på tomten är brunbränt. 😥

Till min stora förtjusning har drakbegonian tagit sig och blommar för fullt. Den köpte jag i fjol och lyckades mot förmodan få att överleva vintern. När jag ställde ut den på trappan när det blev varmt såg den verkligen inte mycket ut för världen, men har mirakulöst nog kommit igen.

Mia åtog sig i dag att agera dammtrasa. Tittar man noga på bilden ser man att dammet ligger kvar längst till vänster. Det är ju tacksamt att få hjäp, än så länge får jag inte städa. Men torka damm kanske jag trots allt kunde få när jag tänker efter. 😀

av

Här är jag igen!

Senaste inlägget (den 4.7) slutade med: ”Om allt går bra är jag tillbaka i cyberrymden igen om några dar.”

Det blev mer än några dar … Operationen den 6.7 gick bra, men jag blev kvarhållen över natten för observation på grund av en allergisk reaktion. Mot vad vet ingen än så länge, men det ska man ta reda på vid tillfälle har jag fått information om.

Under natten mättes blodtrycket med två timmars mellanrum och andningen kollades, så det blev inte mycket bevänt med sömnen. Vid lunchtid kom Husse och hämtade mig. Skönt att få komma hem.

De första dagarna var jag kolossalt trött, möjligen bidrog cortisonet och antihistaminet jag skulle ta i några dar, men efter en vecka började jag piggna till. Jag unnar mig fortfarande vila/sömn nån timme på eftermiddagarna, jag är ju sjukskriven i tre veckor gubevars. 😀

Dagen efter hemkomsten hade jag tid för klippning kl 19, men det var ju inte särskilt ansträngande. Förra veckan kunde jag ta igen mig ända till torsdag då väglaget höll sitt årsmöte. I egenskap av sekreterare förväntades jag så klart närvara.

På fredagen deltog jag i några timmars förberedelser för hembygdsföreningens 60-årsjubileum som gick av stapeln i lördags kl 12-16. Den övriga styrelsen hade påbörjat arbetet redan på måndagen med skyltning och fortsatt på torsdagen.

Vi hade ett digert program: Antikloppis, lotteri, kaffeservering, filmvisning och fisksoppa. Tidvis blev det jättestressigt då många besökare kom samtidigt, men vi löste det. Två par händer till hade inte skadat, men vi klarade det på fem par.

Klockan tre började vi städa undan, nu kom det inga fler och vi kunde konstatera att dagen hade varit en succé, vilket vi var innerligt tacksamma och glada för. Tur med vädret hade vi också.

Gårdagen gick i vilans tecken, det kändes både i ben och huvud att man dagen innan hade varit i full gång i sex timmar. Vi sammanstrålade nämligen redan kl 10 på lördagen för att ordna till det sista.

Den här veckans enda planerade aktivitet är en födelsedagsuppvaktning på onsdag, i övrigt är det ”fria aktiviteter”.  Att vara pensionär är inte alls dumt. 😉

av

Digra dagsprogram

Tre aktiviteter samma dag! Dagens första åtgärd var att ringa veterinären kl 8. Mia kräktes tidigt i morse och frukosten kom upp osmält. Hon jamade hjärtskärande och hade uppenbarligen förskräckligt ont i magen. Vi fick tid 12.30, men det var långa timmar att vänta.

Klockan 9 kom killen som skulle fixa ny skiva på trapptaket i stället för den trasiga. Jag hejade på honom bara som hastigast, jag hade fullt upp med att hålla koll på Mia och om möjligt försöka mildra hennes onda. Det lyckades nu inte särskilt väl trots värkmedicin.

Innan vi skulle åka till veterinären kom VVS-gubbarna några minuter före 12. På grund av orenheter i sjövattnet slammade vattentillförseln till toaletten igen redan för en månad sen. VVS-gubbar har fullt upp.

Vi hade också beställt nytt filter till botten­ventilen i sjön och beställt ett filter som skulle monteras på vattenpumpen. På min begäran började dom med toaletten, så den var åtgärdad innan jag åkte med Mia.

Bilresan gick lugnt. Hon hade så ont så hon inte ens orkade protestera. Numera gör hon det heller inte lika ofta. Jag har fått för mig att hon begriper att hon ska få hjälp när vi placerar henne i buren, men det är förstås fantasifoster.

Veterinären undersökte henne, tog ultraljud och röntgen. Hon kunde se att magen och tarmen var irriterad. Hon gav två sprutor och en dos med annan medicin (Antepsin) som skapar en skyddande hinna i mage och tarm, sen kunde vi åka hem. Medicineringen ska fortsätta 1-3 dagar, ¼-dels tablett två gånger per dag en timme före måltiden.

När vi kom hem hade VVS-gubbarna åkt. Filtret på vattenpumpen var monterat, men inte filtret till bottenventilen. Vinden var så hård att insatsen misslyckades och röränden var omöjlig att lokalisera. Det nya filtret ligger kvar i förpackningen tills vi har fått fram bottenventilen och hört av oss.

Veterinären sa också att jag skulle försöka ge Mia mat, gärna gräddfil eller nåt annat lättsmält. När vi kom hem var klockan närmare två, så jag serverade lite crème fraiche och en stund senare en portion laxmousse. Faten tömdes omgående. Hon var så klart jättehungrig eftersom hon kräktes upp frukosten.

Medicin och efterföljande middag gick också ner. Skönt att hon är sig själv igen. Jag fasade för att lämna henne ensam så länge i morgon om hon inte mådde bra. Husse tar mig till Åbo för operationsförberedande undersökningar från 10.15-13.00, vilket betyder ca sex timmars frånvaro inklusive restid.

Torsdagen lär också försvinna i ett huj. Jag blir hämtad mellan 5.15-5.30 av en s k Kela-taxi som finska Försäkringskassan tillhandahåller för sjuktransporter och kl 7.15 börjar operationen. Enligt kirurgen kan Husse hämta mig på eftermiddagen.

Om allt går bra är jag tillbaka i cyberrymden igen om några dar. 😊