Det går inte längre att påstå: ”Det var inte en kotte hemma på Udden” när dörren är låst. 😀
Månad: augusti 2013
4.8 – Ovanligt och bakvänt
Idag var jag uppe ovanligt tidigt och har gjort det mesta bakvänt hela dan.
Tidig väckning och städning
Tio över fem hade Mia sovit klart och tyckte det var dags att börja den nya dagen. Det tyckte inte matte. Jag sa åt henne att det var på tok för tidigt, så hon lät mig sova i tio minuters intervall innan hon gjorde nya väckningsförsök.
Tjugo i sex gav jag upp och släppte ut henne. En halv timme senare var hon inne igen (jag har inre köksdörren på glänt) och tyckte det var på tiden att matte också klev upp, så då gjorde jag det.
Det innebar att jag hade (fusk)städat klart fem över nio. Minst sagt ovanligt. Det har aldrig hänt tidigare vad jag kan minnas…? Och förmodligen är det ingen som tror mig. Mina enda vittnen är Mia och korpen som flög över mig när jag städade trappan.
Vid nio-snåret var det redan 21° varmt så prognosen stämde, det skulle bli en varm dag. En av dom där dagarna när det till och med är för varmt att ha glasögon på sig. 😀 Skönt att jag var klar med städningen.
Bakvänt
Efter att ha (fusk)städat sovrummet kom jag på att jag skulle byta lakan och täcke. Det hade ju varit lämpligt att komma på innan jag dammsög… Och att byta till sommartäcke i augusti är det kanske inte så vanligt att man gör? Medan jag höll på med det kom Mia in med ett levande byte, en sork av minsta modellen den här gången.
Bara efter några minuter hade den hittat ett perfekt gömställe. Den kröp in under vedlådan. Mia beklagade sig lite men sen tidigare vet jag vilket helsicke det är att lyfta in den om man tar ut den, i synnerhet när den som nu var full med ved, så jag talade om för den lilla damen att hon fick skylla sig själv som släppte in den där. Det var ju inte första gången.
Sen kom jag på att jag behövde elda för att bli av med liken som trängdes i spisen. Och när det var gjort insåg jag att det var dags att tömma ur askan. Helt bakvänt det också. Lyckligtvis hade askan hunnit svalna tillräckligt (jag kollade) för att inte orsaka eldsvåda.
I två timmar bevakade Mia vedlådan minutiöst, sen beslöt den lilla krabaten sig för att det nog var ofarligt att visa sig. Jag hann duscha och torka håret innan jakten var avslutad och förväntade mig att det fanns en del spår och rester att ta hand om. Men nej då, av sorken återstod inte ett dugg. Mia var hygglig nog att städa noggrant efter sig nu när matte hade städat. 🙂
Då var det dags att ta fram min vackraste kaffeduk. Jag hade bjudit in min före detta chef (anno 1972) på eftermiddagskaffe. Den planen gick tyvärr om intet, duken var ostruken. I stället fick det bli en finduk som svärmor har sytt, jag hade varken tid eller lust att börja stryka.
Jag hämtade min kaffegäst en minut försenad, men hon är ingen minutmänniska sa hon. Tur det. När vi nådde ”Hängnan” landade dom första regndropparna på vindrutan. Attans också, jag som hade tänkt duka i bersån och redan lagt ut stolsdynorna.
Droppandet fortsatte ända tills vi hade bestämt oss för att sätta oss på trappan och jag hade dukat där. Men kaffeduken la jag på mitt bord, inte på gästens! Fast det kom jag inte på förrän jag hade skjutsat tillbaka henne. Hon måtte tro att jag har tomtar på loftet. Verkligen inte min dag.
I morgon ska jag absolut inte stiga upp lika tidigt! Allt blir tydligen bakvänt då. 😦
3.8 – För smak- syn‑ och luktsinne
Jag har provsmakat öl, gläds över en tillökning, har förhindrat en förökning och njuter av väldoft.
Provsmakad öl
Igår kväll kom sommargrannen psykologen ner och ville ta ett dopp efter gräsklippningen. Jag frågade förvånat var hon har nåt gräs att klippa, det mesta har ju torkat bort, men hon hade minsann långt, grönt gräs på kökssidan av huset.
När hon hade badat klart satte vi oss på trappan i kvällssolen och avnjöt en Rousal Pils. Jag köpte ett par flaskor för ett tag sen men har glömt att smaka tidigare. Jag är ju ingen öldrickare men tyckte den var oväntat mustig i smaken och hade lite besk eftersmak. Men hellre det än ingen eftersmak alls.
Välkommen tillökning
På väg hem efter veckans siktdjupsmätning tog jag en tur upp i viken för att kolla hur dom vita näckrosorna mår. På den ursprungliga fyndplatsen finns en ensam planta, men det har dykt upp en ny en bit längre bort och på den andra fyndplatsen har dom spritt sig riktigt fint och blommar så vackert.
Att viken är övergödd råder det inga som helst tvivel om, men den vimlar av liv, både på och under vattenytan. Jag skrämde i väg små stim med löjor, två större fiskar och en häger som uppenbarligen hade tagit en flygpaus. Och ingen kamera hade jag med mig den här gången förstås. 😦
Förhindrad förökning
För ett bra tag sen såg jag gröna strån sticka upp i en av ”flottorna” av gäddnate och förstod att det måste vara vasstrån, men kunde inte fatta hur dom kunde växa så långt ut från stranden? Var sjön plötsligt extra grund på det stället? Dom tog jag också en närmare titt på.
Det visade sig att ett färskt vasstrå av nån konstig anledning hade landat ovanpå gäddnaten och nu hade det vuxit ut rötter och nya skott vid alla leder på strået. Snacka om livskraft! Jag plockade genast upp den lilla planteringen för att förhindra förökningen. Vi lär minsann ha tillräckligt med vass ändå.
Det gäller alltså verkligen att se till att man tar reda på all vass man slår, annars bidrar man bara till förökningen. Torr vass i sin tur förbrukar ju syre under förruttnelseprocessen och avger förmodligen diverse ämnen som har varit bundna i växten, så den ska också tas upp på land eller brännas. Förmodligen en självklarhet för alla som bor vid vatten, men jag påpekar det ändå.
Väldoft
Mina luktärter blommar äntligen. Varför heter dom luktärter förresten? Mina doftar i alla fall alldeles underbart!
Att det på fröpåsen stod att dom var lågväxande får jag ta med en nypa salt, åtminstone var ett av fröna av den långväxande sorten. Den utslagna blomman befinner sig nu snart i höjd med trapptaket… Men jag förlåter den så gärna – den har en ljuvlig röd färg och doftar förstås lika gott den också. 🙂
Oemotståndligt
Solvarma, söta, saftiga hallon… Godare bär finns ju inte på våra breddgrader. 🙂
1.8 – Längre än vanligt-inlägg
Gamla klädhyllan har ny ägare, det är fel i givaren och språkfloran har utökats. I natt vakade jag, idag har jag blivit intervjuad och undrar häpet vart den här dagen tog vägen?
Ny ägare
Igår morse hörde fru grannen på udden mittemot av sig och undrade om mitt erbjudande om att överta den pensionerade klädhyllan fortfarande gäller? (Se slutet på inlägget 30.7) Jag svarade jakande och fick besked om att den hämtas på förmiddagen.
Ett par timmar senare dök hon upp. Breddmåttet var dess värre 10 cm mer än önskat men vi var överens om att hennes händige make skulle kunna fixa det lätt som en plätt. Gubbar mår liksom bättre när man sätter dom i arbete har jag förstått. 😀
Sen citerade hon tant Sissi, faster till sommargrannen psykologens far: ”Hur mycket kostar det om det kostar nåt?” Just det här myntade uttrycket hade jag inte hört tidigare, men anammade det omedelbums. Så ska jag också uttrycka mig i fortsättningen!
Så klart kostade hyllan inget, jag var bara glad att den kom till användning, men det hindrade inte fru grannen från att överlämna en zucchini och minst en månads potatiskonsumtion för att hon visste att min torkat bort.
Innan hon överräckte potatispåsen öppnade hon den, tittade ner i den och sa: ”dom är inte så häva”. Inte så häva!?! Undrar vad hon då jämför med? Den var ju jättefin! 1000 tack än en gång!
Fel i givaren
Klockan 13 hade jag tid hos bildoktorn i Dalsbruk för att kolla elfelet. ”Den blir nog klar om några timmar” sa killen som tog emot den. ”Några timmar?!?” hojtade jag och såg framför mig ett par taxiresor, alternativt ”ring en vän”. ”Nåja ett par timmar i alla fall” backade han till. ”Det går nog på en dryg timme tror jag” insisterade jag, ”jag är tillbaka då”.
Helt rätt, bilen var klar när jag återkom efter 1,5 timme. Eller rättare sagt var felsökningen klar. För båda felen krävdes utbytesdelar. Det tackade jag bestämt nej till, jag orkar nog pilla upp låsknappen till bakdörren också i fortsättningen och att jag inte ser yttertemperaturen i displayen kan jag också stå ut med. Nu vet jag i alla fall att det inte beror på ett kabelbrott eller nåt liknande.
Utökad språkflora
Bara för att jag kunde ta mig extra god tid att veckohandla var jag klar redan på en halvtimme. Typiskt. Vad skulle jag hitta på att fördriva tiden med nu då?
Jag bestämde mig för kaffe och macka på Rosala handelsbods uteservering. Jag hade ingen lust att släpa på mina tunga matkassar nån längre sträcka.
Jag blir alltid lika glad när jag ser att man har ett konsekvent affärskoncept i sin verksamhet. På det här kaféet får man en båtformad bricka i trä och smörgåsen serveras på en trekantig Skärgårdssmaks-assiett i porslin. Ingen plast så långt ögat når.
Pricken över i:et var askkoppen. En handgjord skapelse i plåt bestående av rester från nåt slags tomatburk. Bara den är värd ett besök! 🙂
Medan jag tuggade i mig den smarriga mackan (hembakat bröd, parmaskinka, ost, tomat, lök och sallad) och sörplade på kaffet kändes det som om jag var utomlands.
Förutom de båda inhemska språken uppfattade jag tyska från paret som satt bakom mig, en rysk familj strosade förbi och i matbutiken hade jag hört franska och ett språk jag inte kunde härleda. Fantastiskt att så många utländska turister har hittat till våra avkrokar!
Nattvak
Ganska exakt halv tre i natt väcktes jag av Mias jamande och förstod genast varför. En störtskur kastade sig på plåttaket.
Ända sen den hemska åsknatten för två år sen betyder mörker och störtregn att det är farligt att vistas inomhus enligt Mia. Hon blir så rädd så hon skakar, stackars liten. Efter ett misslyckat försök att lugna henne, fick hon som hon ville. Jag tog på mig morgonrocken, tände lyset i verandan och följde med henne ut på trappan.
Hon kurade ihop sig halvvägs under bordet och jag stod bredvid tills regnet lugnade sig. Sen bar jag in henne, låste och släckte igen. Den här gången stannade hon kvar bredvid mig i sängen även om öronen var på helspänn en stund innan hon tillät sig slappna av och lugnas av mitt kelande.
Tur det inte händer så ofta och att vi har sluppit åskväder hittills.
Telefonintervju
Igår såg jag att jag hade ett missat samtal och senare på dagen talade vår (Daphnias) ordförande om att ÅUs lokalreporter hade sökt mig för en intervju. Artikeln skulle handla om sjön och dess hälsotillstånd.
Idag fick vi så kontakt och jag svarade på hennes frågor. Hon bad mig också ta bilder på det vi hade pratat om och skicka dom inom en timme. Snabba ryck. ”Du som är så händig med både kamera och dator” tyckte hon. Med den taktiken är det ju svårt att säga nej. 😀
Här finns ”försmak” av artikeln och i morgondagens tidning kan vi tydligen läsa mer.
Vart tog dagen vägen?
På grund av nattvaket steg vi inte upp förrän efter nio, så dagen har varit kortare än vanligt, men jag fattar ändå riktigt inte till vad tiden har gått åt?
Fram till lunch var det för all del diverse telefonsamtal i ett Daphnia-ärende men eftermiddagen försvann lika fort utan att jag har uträttat nåt vettigt. Men förhoppningsvis får jag en ny dag i morgon. 🙂
PS. Jag får nog sluta berömma Mia… I morse kom hon in med en nästan lika stor mamma vattensork, gårdagens ex var en pappa. DS.
Uddmors betraktelser 