Det finns en isdrake på Udden och påskriset har slagit ut. Jag har skidat i månsken och begagnat isbillen.

Isdrake
Igår fick jag syn på en liten isdrake nedanför verandan. Dom är rätt sällsynta så jag blev glatt överraskad. 😉 Tyvärr hade solen redan lämnat den i skugga så bilderna blev inte så tydliga, men idag fick jag en ny chans.

Påskris
I fjol var jag sen med påskriset. Påsken var redan förbi när löven sprack ut så i år bestämde jag mig för att vara ute i bättre tid.

För ganska exakt en vecka sen plockade jag in björkkvistarna och i år blir dom alldeles perfekt till påsk ser jag. Den milda, gröna färgen på nyutslagna löv finns det inte mycket som slår eller hur?

Skidtur i månsken
Igår hade jag den sagolika turen att bli bju­den på middag igen. Grann­frun på udden mittemot ringde tidi­gare i veckan och frågade om jag hade nåt speciellt för mig på fredag? Det hade jag så klart inte. ”Då kan du väl ta en skidtur och komma över och äta middag” sa hon, ”jag återkommer om klockslag”.

Halv sex var jag välkommen, så jag aviserade ankomsten till ca 17.28. 17.25 spände jag av mig ski­dorna i stranden, knallade upp till huset och ringde på. Bra tajmat eller hur?

Det är garanterat första gången jag har åkt skidor i örhängen och läppstift. Att kombinera gå bort-klädsel och skidkläder var en utmaning ska jag säga, men jag fick till det efter lite provande och funderande.

Huvudgästen som var anledning till middagen eftersom han fyllde år, anslöt vid sju-snåret och sen högg vi in på alla go’saker. Lakrom med tillbehör som förrätt, baconspäckad köttfärs med kanta­rell­sås, kokta morötter, grönsallad och potatis som varmrätt. Desserten bestod av havtornskräm med vispad grädde.

Jag åt som om jag aldrig sett mat. Sagolikt gott allting. Och här fanns minsann inga smak­för­stär­kare, färg­ämnen eller andra tillsatser!

Jag avstod från kaffe och tårta, både av hänsyn till min överfulla mage och Mia. Hon hade redan varit instängd i fem timmar så jag tackade för mig och drog på mig skid­klä­derna igen. Månen lyste från stjärn­klar himmel då jag kom ut så jag hade inget behov av ficklampan för att hitta mitt tidigare skid­spår.

Jag hörde vargarna yla och korparna kraxa, svarta skuggor ilade förbi och tomtar och troll höll mig sällskap. Nä, jag skojar förstås. Men att vistas på sjön nattetid är en speciell känsla, oavsett årstid.

Mia gäspade och sträckte på sig när jag kom in. Hon hade givetvis inte saknat mig ett dugg men var ändå glad över att se mig. Tills jag hade ställt fram mat åt henne vill säga, sen behövde hon inte fjäska längre.

Isrännor
Att ta sig in till Udden börjar vara förenat med livsfara. Smältvattnet ”blöder igenom” snön och lägger sig ovanpå befintlig is. Att sanda hjälper föga, den täcks av smältvattnet som fryser till nattetid och gömmer den.

Rådet jag fick av en bloggläsare har jag också använt. Ett lager snö på dom blöta ställena som fryser fast nattetid skapar bättre fäste.

För att om möjligt minska flödet ner mot trappan tog jag till isbillen idag och hackade ett par rännor i isen för att avleda vattnet. Få se om det gör nån skillnad?