Jag har inventerat, hittat en idealisk telefonmodell, står i tacksamhetsskuld och har gjort en radikal omvärdering.

Inventering
Igår gjorde jag slag i saken. Jag var urless på att skölja/tvätta händerna varje gång jag hade fyllt på ved i spisen eller lyckats sota ner dom. Men från och med nu blir jag aldrig mer brännskadad, smutsig eller sotig! I fort­sätt­ningen använder jag handskar.

Ett par tunna s k trädgårdshandskar skulle bli perfekt kom jag fram till och började inventera mina för­råd. I en korg i vindstrappan hittade jag ett par men dom kändes för trånga, det skulle ta för lång tid att klä på och av dom. I en korg i garderoben fanns ytterligare valmöjligheter och ett par som jag godkände.

Jag kom fram till att jag har 17 par(!) arbetshandskar i diverse utföranden och storlekar. Allt från tunna bomullshandskar till oljebeständiga vinterfodrade dito. Dessutom ca 80 par gummihandskar.

Ett par ligger fortfarande kvar i originalförpackningen och dom finaste är jag så snål på att jag inte nänns använda dom. Hur knäppt är inte det? Till råga på allt har jag nyss köpt två par för vinterbruk. Ännu knäppare!

Bildkälla: http://i.dailymail.co.uk

Idealisk telefonmodell
Äntligen har mina landsmän kommit på att man kan tillverka en telefon som det bara går att ringa eller SMSa med och som har ett tilltalande pris – 15 € känns väldigt lagom. Att den klarar standby-läge i en månad är ju också en stor fördel.

Ingen kamera, ingen musik, inga kartor. Nokia 105 blir definitivt min nästa telefonmodell om och när min befintliga 7373 (köpt i december 2006) säger upp bekantskapen.

Tacksamhetsskuld
Jag fick inte göra rätt för mig den här gången heller. Idag hämtade jag den ombyggda lampsladden till min nya fönsterbelysning hos händige släktingen.

När jag packade upp lampan som jag fyndade på postorder visade det sig nämligen att den var av­sedd för anslutning till en tak­kon­takt och inte väggkontakt som jag hade tänkt mig. I mitt lilla elförråd (en plastkasse) letade jag rätt på en sladd med stickpropp för vägguttag som skulle bli perfekt, men jag är som bekant ingen hejare på eljobb så jag konsulterade händige släktingen. Han åtog sig väl­villigt att byta till den sladd jag ville ha och montera en avbrytare.

I brist på annan ersättning lovade jag bjuda på middag. Fast det är kanske mer bestraffning än belöning med tanke på mina kocktalanger? 😀

Radikal omvärdering
Det var inte nog med sladden, jag blev dessutom bjuden på lunch bestående av egenhändigt rökt strömming med en ägghalva och stekta rotsaker till.

Jag som aldrig har varit förtjust i böckling tidigare gjorde en fullständig omvärdering efter det första smakprovet jag fick i söndags. Ljuvligt gott! Fisken formligen smälte i munnen och smakade helt annor­lunda än dom böcklingar jag tidigare råkat ut för så nu är jag frälst. Men då ska det vara ”hemkört”.