Igår fick jag ett ”vinterkit”, bekantade mig med passagerarsalongen och träffade en kattägare. Idag har stora lampan lyst och Amos vägrade medverka. Mia har utökat jaktmarkerna.

Vinterkit
Med gårdagens post kom ett litet, mjukt paket från sydligaste Sverige. Råttan/Väduren hade plockat i hop en hög nyttiga och varma prylar.

Sockor, tumvantar med öppningsbar del för fingrarna, försvarets hudsalva i stiftform, Tiger-balsam och en rosa bandet-reflex. Värmande, nyttigt och praktiskt. Alldeles utmärkta presenter, tack igen!

Besök i passagerarsalongen
Jag vet inte varför jag inte har kommit på det tidigare? I stället för att sitta och småfrysa i bilen under den 25 minuter långa färjturen till Hitis kan man ju uppsöka passagerarsalongen. Det gjorde jag igår. Och blev imponerad!

Förutom att salongen är varm och inredd med (golvfasta) bord och bänkar, finns det en liten kiosk med självservering av kalla drycker, kaffe eller te, godis och glass. Fantastiskt lyxigt. Det enda som saknades var lektyr. Kulturmagasinet från 2009 eller turist­pärmen för ön kändes inte så lockande. Men läsbart kan man ju hålla sig med själv.

Nästa vecka ska jag allt förse mig med mynt och pröva kaffet. Och försöka komma i håg att ta med mig en tidning.

Bekant kattägare
I ena änden av huset där Hitis bibliotek är inrymt finns en bostad. Det är där katterna som brukar hälsa mig välkommen bor.

När jag klev ur bilen igår kom den grå kissen och mötte mig och strax efteråt kom kattägaren ut. Hon hejade och kom gående mot mig medan hon frågade om det var jag som höll ”datakurs”. Jag intygade att det stämde.

”Du kanske inte känner igen mig?” frågade hon sen. Det var jag tvungen att erkänna att jag inte gjorde. Hon presenterade sig och förklarade att hon var mamma till två barn jag hade haft som elever i högstadiet och att vi hade träffats i skolan.

Dom grå cellerna arbetade febrilt men jag hittade ingen bild som överensstämde med hennes ut­seende. Däremot kom jag på i vilket sammanhang vi hade träffats – skolan hade öppet hus en lördag (hösten 2009). Hon bekräftade att det stämde.

Jag fattar inte hur hon kan komma i håg mig? Jag har ett par bilder från tillfället, men dom togs av Maria Manelius så inte ens det kan vara för­kla­ringen. Nåväl, jag får ju vara glad över att jag ger ett oförglömligt intryck. 😀

Stora lampan
I morse hade Mia och jag rejäl sovmorgon. Vi var båda vakna vid halv nio-snåret men somnade om och vaknade en timme senare. Ljuset som mötte mig när jag drog upp rullgardinen var nästan blän­dande. Så ljust har det inte varit på länge!

Stora lampan lyste från knallblå himmel och molntussarna som syntes var fluffiga och vita som om­väx­ling. En sagolikt vacker dag! Att det blåste friskt kompenserades fullt ut av solskenet.

Amos
Det öppna nätverket på ön är döpt till Amos. Högst antagligen efter Amos Andersson, en av öns mer bemärkta personer. Han och jag föddes samma dag förresten, men det är också det enda vi har gemensamt. 😀

På kursen idag var tanken att deltagarna skulle bekanta sig med e-posthantering. Jag och tre av deltagarna saknade mobilt bredband så jag föreslog att vi skulle ansluta oss till Amos eftersom jag vet att det finns en accesspunkt också i Västanfjärd.

Men det var tji. Amos ville inte alls vara med eller rättare sagt släppte han inte in oss. Eftersom det var i slutet av kursdagen beslöt jag att vi skulle packa i hop och ge oss. Trist.

Det innebär att jag måste ta reda på vem som ansvarar för Amos och om han tänker fungera nästa onsdag. Konstigt, hittills har han alltid varit medgörlig?

Utökade jaktmarker
Antingen börjar det bli ont om byten på när-reviret eller så tycker Mia att omväxling förnöjer. Igår när jag gav mig av till Hitis sågs hon inte till så jag åkte efter mitt sedvanliga ”hej då, kommer snart”.

När jag nådde El-Tigerns hus fick jag syn på henne. Hon satt i gräset vid vägkanten och spanade så jag stannade bilen och gick ur. Hon såg lite förskräckt ut, men lugnade sig när hon hörde min röst.

Hon svarade förstås inte på min korkade fråga om vad hon gjorde där och ägnade mig ingen upp­märk­samhet. Det var ju solklart att det fanns jaktbyten att fånga tycktes hon förmedla så jag upp­repade min ramsa och åkte.

Jag har tidigare fått rapporter om att hon synts till där borta så det var ingen överraskning. Katter kanske också gillar omväxling?

*) Syftar på nätverket Amos