Jag kan bevisa att jag lever, har nya arbetsbyxor, baren har fått påfyllning och jag har gjort ett premiärbesök.

Levnadsintyg
Redan i början på september ville SPP att jag skulle bevisa att jag lever. Eftersom FPA bara har öppet måndag-onsdag och mina Kimito-besök har infallit andra dagar av olika skäl, har jag inte kunnat få mitt intyg. Men idag slog jag till – sista dagen för intyget närmar sig.

Den trevlige unge mannen som jag träffade i fjol hade ersatts av en trevlig ung dam. Hon be­sva­rade också mina frågor angående pensioneringen och talade om att det finns en privat arbetsgivare i Finland som också har betalat in pension.

Va?!?Jag ramlade nästan av stolen. Vad jag vet har jag bara haft kommunen som arbetsgivare i det här landet? Hon kunde inte se vem inbetalaren är, men när jag har fyllt 63 lär jag få reda på det. Det var ju en liten bonus.

Nya arbetsbyxor och -handskar
Mina Snickers är svinkalla så här års och dom fleecefodrade arbetsbyxorna håller på att säga upp bekantskapen så jag passade på att ta mig en titt på sortimentet när jag ändå var i min favoritbutik, Agri-Market. Självklart fanns det varmfodrade arbetsbyxor i min storlek. 🙂

Dessutom hade dom vinterarbetshandskar av den sorten som jag ville ha. Och en matta som man inte ser spår av smuts, blod och inälvor på, så förutom sakerna på inköpslistan blev det några till.

”Det blir dubbel bonus den här månaden” sa den unga fröken i kassan. Jösses, hade jag handlat så mycket? Inte för att jag vet var gränsen för dubbel bonus går, men det lät mycket. Å andra sidan lät det positivt med dubbel bonus och jag behövde ju alla grejer så då var det bra med det.

Påfyllning i baren
Det är slut på min Gammel Dansk, så jag knallade in på Alko i samband med matinköpen. Men hur jag än synade hyllorna fick jag inte syn på den? Däremot föll blicken på Linie Akvavit, en av mina favo­rit­snapsar. Men jag avhöll mig, nu var det dansk sprit jag skulle ha och inte norsk.

När jag hade irrat runt länge nog utan att hitta den eftertraktade flaskan, frågade jag ett av biträ­dena. Hon gick genast bort och plockade fram den. Nästan längst bort på en av dom nedre hyllorna stod den.

Där hade jag passerat ett par gånger redan men alltså inte fått syn på den, den stod för långt ner för att fastna i blickfånget. Tur att det finns personal som kan hjälpa gamla halvblinda tanter. 😀

Premiärbesök
Det finns flera butiker i Kimito som jag aldrig har haft ärende till. En av dom är Tinnes Hantverk. Jag hade inte gått in där idag heller om det inte varit för att den ligger granne med Pappersboden dit jag hade ärende.

Jag tycker ju fortfarande att det är mycket intressantare att gå omkring på Agri-Market, men jag kan förstå att den här butiken tilltalar kvinnor. Speciellt dom som är intresserade av inredning förstås. Det kan man ju inte beskylla mig för, åtminstone inte i nån större utsträckning.

Det oaktat hittade jag en pryl som är både snygg och praktisk. Om jag ska vara riktigt ärlig var det nog mest för utsmyckningen. En sirlig bokstav som överensstämmer med begynnelsebokstaven i mitt förnamn.

Men faktum är att jag behöver nåt att hälla upp mjölk i. Mina gräddsnäckor är på tok för små om det är fler i sällskapet. Den här blir jätteflott att duka med.