Jag är snygg igen, har fått DPD-leverans, ett unikt dokument och haft långväga besök. Mia har hjälpt till med uppackning.

Snygg igen
Förra fredagen tillbringades som bekant (se inlägg 26.10) med att övervaka Mias uppvakning efter vete­ri­när­be­sö­ket, vilket innebar att jag bokade om tiden hos frissan. Idag klockan tolv fick jag tid i stället.

Det var hög tid för klippning, det kändes nästan som om jag kunde börja fläta håret. Till och med frissan höll med om att jag var långhårig, men tillade: ”…för att vara du”.

Allting är relativt, också hårlängd. Men nu är jag snygg igen. För eventuella jämtländska läsare vill jag påpeka att snygg inte betyder onykter eller full i våra trakter, utan proper eller välvårdad.

DPD-leverans
Ungefär en timme efter att jag hade kommit hem från frissan hörde jag motorljud. Det betyder att jag skyndar mig in i sovrummet(!) för att ta en titt genom fönstret. Det är nämligen det enda som vetter mot entrén.

Att ha koll på trafiken är viktigt då det rör sig om en bil per månad unge­fär. Undantags­vis ser jag en bil köra upp och vända (jag bor vid en återvändsgränd), men i regel är det nån bekant. Idag var det då ingen bekant – på sidan av bilen kunde jag läsa DPD med stora bokstäver.

Vad hade jag nu beställt som krävde utkörning? Det dröjde ett bra tag innan det knackade på ytter­dörren så jag tog för givet att bilen hade åkt fel, men när jag öppnade frågade killen om jag var jag och förklarade att han först hade gått till fel hus.

Leveransen var alltså till mig. När jag såg reklamtrycket på lådan ramlade 10-centaren ner, det var studiematerialen jag hade beställt förra veckan. När jag skapade kontot hos Adlibris gjorde jag det till ett företagskonto och då är leveranssättet alltid företagspaket, dvs utkörning.

Att DPD anlitas för tran­sporterna var nytt noterade jag när jag beställde. Det företaget hade jag aldrig hört talas om men det är tydligen en europeisk variant av DHL. Alltid lär man sig nåt nytt när man googlar. 🙂

Unikt dokument
Lådan innehöll också ett alldeles unikt dokument – boken A Day In The World. Den består av 1000 utvalda bilder från den 15 maj 2012 då alla som ville kunde dokumentera sin var­dag oavsett var i världen man befann sig. 91.071 fotografer del­tog av allt att döma, men bilderna är mångfalt fler eftersom man kunde bidra med bilder till flera olika kategorier.

Udden var naturligtvis med på ett hörn (dock inte bland dom 1000 utvalda) och fick i egenskap av med­verkande köpa boken till rabatterat pris. Jag tycker det är fascinerande att få se en ögon­blicks­bild av vardagen i olika delar av världen i tryckt form.

Dom allra fattigaste äger förstås ingen kamera, så även om dokumenteringen är unik speglar den bara den välmående delen av jordens befolkning. Men jag tycker ändå att projektet var en lysande idé och att bilderna trots allt ger en uppfattning om hur vi har det i olika delar av världen.

Långväga besök
I lördags ringde ”tillfälliga grannen” och undrade om det passade med besök den här veckan, så vi kom överens om idag på eftermiddagen. Vid halv tre-snåret dök dom upp som avtalat.

Frun började med att överräcka två fiskpaket, sen följde uttryck för åter­seen­dets glädje och varma omfamningar. Det var länge sen vi sågs.

Faktiskt var det inte enbart för min skull dom kom. I början på hösten ringde frun och undrade om jag kunde tänka mig att flytta över deras vinterdäck och en del andra tillhörigheter från sommar­gran­nens (hyresvärdens) garage och härbärgera det i mitt uthus tills dom kom och hämtade. Det gick förstås utmärkt.

Tråkigt att dom inte fick bo kvar. Det kändes mysigt att se ljus i fönstren på kvällarna och träffas då och då. Det tycker dom också eftersom dom trivdes så bra här. Men ”shit happens” som vi all vet.

Vi fick en trevlig pratstund innan dom lastade och gav sig av. Mia och jag fick en stående inbjudan att hälsa på men förväntas inte göra det. Vi kom överens om att hålla kontakten via mejl och så kommer dom gärna och hälsa på nästa sommar. En bra lösning. 🙂

Mia hjälpte så gärna till att packa upp fiskpaketen. 😀