Det är blött på Udden, jag är ett varnande exempel och glad över lite. Mia är på hugget som vanligt.

Blött
Nog för att september var blöt, men oktober verkar bli ändå värre… På fem dar har Udden ”fått” 35 mm regn. Det är 7 mm om dan! Stackars jord och stackars växter. Det är bara mossor och vattenväxter som gottar sig.

Vattnet har stigit i sjön och båten behöver ösas nästan varje dag. Men kors i taket, idag blev det uppe­håll sent i eftermiddags och vi kunde faktiskt se fläckar med blå himmel mellan dom grå tussarna.

Om väderprognosen håller slipper vi regn i morgon åtminstone.

Varnande exempel
Igår berättade jag för kursdeltagarna hur man inte ska göra med mig själv som varnande exempel. En ytterst tveksam utlärningsmetod, men jag använder den bara i undantagsfall.

Jag nappade nämligen på Ifolors kunderbjudande om 10 vy­kort för porto­kost­nad på 3,95 för några dar sen. Jag tyckte det kunde vara roligt att ha egna grattis-kort. Igår fick jag leverans. ”Men huvaligen” skulle dom säga i Jämtland, vilket misslyckat alster jag hade fått till. 😦

Mina rara kursdeltagare tyckte inte att det var nåt fel på det och hävdade att ingen (utom jag) granskar vykort med lupp. Det senare kunde jag hålla med om men kortet är ändå inte bra och inte alls som jag hade tänkt mig.

Lärdom: Skriv ut eller förhandsgranska bilden innan du skickar i väg den för tryck! Himla tur att jag inte betalade fullt pris. Nåväl, det får duga, det är ju faktiskt ingen (utom bloggläsarna) som vet hur jag hade tänkt mig att kortet skulle se ut. 😀

Glad över lite
Om man är glad över lite, har man mycket att vara glad över sägs det. Så sant som det är sagt.

Idag blev jag glad över att fonderna som jag har placerat min premiepension i har gått plus sen förra veckan. Det har varit lite darrigt med det senaste tiden.

På årsbasis är det för all del inte lika muntert, men totalt sett har dom ändå stigit i värde. Med tanke på att jag tänker pensionera mig på heltid om ett år är det ju av stort intresse.

Jag roade mig också med att göra en ny pensionsprognos för att jämföra storleken på pensionen om jag tar ut den vid 61 eller 62 år. Skillnaden blev mycket mindre än jag trodde – också nåt att vara glad över. 🙂

På hugget
För tre dar sen hittade jag ett huvudlöst harkadaver bakom praktlysingen. Inte så svårt att lista ut vem som hade nerlagt det bytet. Det var naturligtvis ingen fullvuxen hare, men rätt så stor och tung ändå jämfört med Mia.

Höst betyder att mössen söker sig inomhus. I går kväll hörde hon dom under golvet och satt vakt vid diskbänksskåpet en lång stund, men det blev inget byte. Tydligen fungerar händige släktingens tätning på önskvärt sätt.

Idag följde hon med när jag skulle plocka nerfallna äpplen. Hon höll mig sällskap en god stund, men när jag inte behagade leka med henne gick hon sin väg.

En knapp halv timme senare hörde jag henne jama lite dämpat. Jag såg henne ingenstans först men sen dök hon upp borta vid grannens häck. Hon bar på ett byte såg jag, därav det dämpade ljudet.

En liten sork hade mött sitt öde och bad förtvivlat om nåd hörde jag, men till ingen nytta förstås. Någon minut senare var den uppäten. Jag är oerhört glad över att jag är Mias matte och inte ett av hennes byten!