Jag är skyldig en middag och har inte gjort mig inte förtjänt av barpåfyllningen.

Välförtjänt
Idag fick händige släktingen en stjärna i himlen igen och gjorde sig förtjänt av en middag. Och jag behöver anmäla mig till en snabbkurs i avloppshantering. 😀

Igår hade händige släktingen vägarna förbi och stannade till för att fråga vilka räfflor jag hade syftat på då jag undrade om han möjligen hade ett spe­cial­verk­tyg. Det gällde snabbkopplingen på vatten­röret till brunnen. Jag visade räfflorna och intygade att problemet nu var löst i och med den nyinköpta delen.

Innan han åkte ställde han en fråga man inte får ställa till mig (om man inte är beredd på att hjälpa till): ”Har du nåt annat som behöver skruvas loss?”. Så klart jag hade. Avloppsröret till handfatet gick ju inte att lossa på det heller.

Idag på förmiddagen kom han på nytt försedd med två olika tänger och lyckades efter en del slit få loss röret, men på grund av listen som håller underskåpet på plats gick det ändå inte att få loss förgreningen. Några ögonblick senare färgades mina kinder av skammens rodnad. Vattenlåset gick ju visst att öppna utan att ha loss röret, men eftersom jag envist hade insisterat på att det skulle tas loss trodde släktingen förstås att det satt nåt inne i röret som förhindrade vattenflödet.

Så vad lärde jag mig av den läxan? Jo, två saker:
1. att tydligt förklara syftet med ingreppet för att ge den andra personen en chans att göra rätt och
2. att vara lite ödmjukare och inte tro att jag kan sånt jag inte har kompetens för.

Oförtjänt
På eftermiddagen kom klasskompisen som avtalat med sin krånglande dator. Han började med att överräcka en flaska vitt, men den gjorde jag mig definitivt inte förtjänt av. Allt jag gjorde hade han redan prövat utan resultat.

Fast den här gången hade jag faktiskt garderat mig och talat om att jag inte garanterar att jag får till det. Tur det då, för det fick jag alltså inte.

Lustigt nog inser jag min begränsning när det gäller mitt eget kunskapsområde, men rörmokeri tror jag att jag kan?!? Jag kan bara instämma i händige släktingens suck och illusionslösa kommentar: ”fruntimmer!”.