Jag har helt oplanerat två rena fönster, locket är på plats och antalet hallonsnår har minskat.

Oplanerad fönstertvätt
För n:te gången åkte den digitala termometern i sovrummet ner på golvet härom dagen. Efter ett par dar insåg jag att den hade ”dött” i det senaste fallet. Det har varit konstant +1,2 grader ute sen dess. Idag beslöt jag ersätta den med den jag har i köket.

Eftersom sladden från termo­me­tern ligger mellan fönstren var jag som första steg tvungen att öppna ena fönsterhalvan i köket. För att kunna göra det krävdes att jag fällde ner ena bordsskivan på köks­bordet och letade rätt på handtaget som behövs för att öppna fönstren.

Då termometern var lösgjord och fönstret ändå var öppet konstaterade jag att jag samtidigt kunde passa på att putsa det. Med mina mirakeltrasor befriade jag snabbt fönsterkarmar och dom fyra glas­ytorna från vinterns smuts och fläckar.

Men jag kunde ju inte gärna putsa bara ena fönsterhalvan… Alltså fick den andra halvan också en ”avhyvling” efter att jag hade lyft undan Mia som satt och spanade i öppningen. Oj, vad fint det blev!

Sovrumsfönstret genomgick samma rutin, bortsett från att Mia hoppade in i fönsteröppningen utifrån. Fast då glömde jag ta loss termometern och fick öppna fönstret en gång till. ”För dumt huv’e får kroppen lida.” Summa summarum: två av husets 13 fönster är nu rena. Tänk vad en trasig ter­mo­me­ter kan ställa till med!

Locket på plats
Efter fönsterövningarna bytte jag ut morgonrocken mot vardagskläderna och tog på mig gummi­stövlarna. Nu skulle jag leta rätt på locket till sandtunnan som står vid vägkanten. Så himla långt kunde det inte ha flugit trots dom kraftiga vindarna i julas.

Nä, just det. Locket låg bara en meter från tunnan men hade legat gömt under snön så jag inte såg det tidigare. Nu sitter det där det ska igen med en sten som tyngd.

Färre hallonsnår
Jag hade ingen plan med min lilla promenad på tomten, den var mest ägnad åt inventering inför kommande vår­städ­ning. Men jag kunde så klart inte låta bli att riva loss lite gamla blomblad när jag passerade liljorna. Små ljusgröna skott uppenbarade sig under dom blöta, vissna bladen. Lika mirakulöst varje vår.

Det mesta av snön har tinat på gräsmattan ner mot sjön och avslöjar ett antal kvistar som eken har kastat ner. Jag var nästan på väg att hämta skottkärran men beslöt att dom säkert ligger kvar i morgon också.

Nere vid gamla äppelträdet fick jag syn på hallonsnåren som stack upp. Dom skulle i alla fall rot­ryckas. Nu, med en gång. Sagt och gjort. Det blev en nätt liten hög och slänten blev mycket prydligare.

Operation vårstädning är härmed inledd. 🙂