Jag har varit felunderrättad, inser krassa fakta och har krattat färdigt i trivsamt sällskap.

Felunderrättad
Att vara felunderrättad innebär att man skjuter över ansvaret på nån annan för att man inte har brytt sig om att ta reda på hur det ligger till. När jag den 7.11 skrev att Mia har haft feber var jag ute och cyklade som vanligt.

Katter kan ha både varm och kall nos har jag nu lärt mig. Hundar ska däremot alltid ha kall och fuktig nos om dom mår bra. Torr nos kan både hund och katt ha tillfälligt, till exempel om dom har sovit eller vistats i solen.

Insikter
Det slog mig härom dagen att fördelen med att gå och hälsa på nån är att man kan gå hem när man är less. Det är värre när man får besök. Så väluppfostrade är vi väl alla att vi inte ber gästerna gå när vi får tråkigt, men ibland skulle det faktiskt vara skönt att få säga till gästen/gästerna att det är dags att avsluta besöket!

Jag har blivit snålare med min tid med åren. Numera har jag ingen lust att umgås nån längre tid med personer som jag inte har utbyte av. I motsatt fall kan jag sitta kvar nästan hur länge som helst.

Det behöver inte ens vara fråga om energi­tjuvar, det räcker med att jag tycker att samtalsämnena är ointressanta och enkelspåriga eller att personen jag umgås med håller monolog. Att en gång i timmen artigt fråga (men ointresserat lyssna på) hur läget är med mig räcker liksom inte. Då blir jag som en mussla och svarar ”jo tack, bara bra”.

Mamma har kanske rätt i att jag är ”svår”? Men tyvärr kan jag inte vara nån annan än mig själv. Jag kan självfallet kommentera väder och vind, men för att hålla mitt intresse vid liv bör samtalsämnena ”trigga mig” på nåt sätt. Antingen så att jag blir tvungen att tänka till eller så att jag får nya in­falls­vinklar.

Efter den här utläggningen är det väl ingen som törs hälsa på längre! 😀

Färdigkrattat
Ha, nu har jag krattat färdigt! Precis som om det var ett intressant ämne… Högst ointressant och enkelspårigt så det förslår. Då går det bra att sluta läsa här. 😉

Moster skulle aldrig ha godkänt mina krattmetoder. När jag var liten skulle man krypa in i alla buskar och ta bort löven där också. Jag har gjort tvärtom. Lämpliga högar har knuffats in i syrenbuskarna i stället. I fjol fuskade jag också, men när vinden blåste från ”fel håll” kom en massa löv flygande tillbaka så jag insåg att jag måste byta metod i år.

Dessutom är det bara ”framsidan” som är krattad. Överallt där jag tror att ingen ser ligger löven kvar och får försvinna av sig själva. ”Man får fuska bara man inte blir upptäckt” är ett av mina valspråk.

Mia höll mig sällskap, för det mesta inom synhåll. Hon jagade löv som vinden tog tag i eller roade sig med att gömma sig i löv­hö­garna, precis som Snuttan gjorde. Det är den största fördelen med husdjur brukar jag påstå – man har sällskap men behöver inte umgås. 🙂