Jag har lämnat in datorn på service igen, köpt isolering, kärrat ved och blött kameran.

Diskkrasch
Dagen började inte alls som planerat. När jag startade datorn, tyckte den (fritt översatt) att jag skulle starta om eller montera rätt startmedia. VA?! Jag trodde jag såg i syne.

Jag startade om men fick samma envisa meddelande så jag tog fram Recovery disken (du har väl också en sån hoppas jag?) som jag skapade senast jag nödgades byta disk, det vill säga för sju månader sen. Nu så, skulle det ordna sig.

CDn körde i gång och jag fick välja systemåterställningsdatum. Den senaste systemspeglingen gjordes i går kväll, så jag valde förstås den. Allting såg hoppfullt ut, men efter en lång stunds tuggande var jag tillbaka där jag började. Tji fick jag.

Lustigt nog kände jag mig lugn som en filbunke. Jag konstaterade bara att det var bäst att lämna in datorn och ringde ZasData men fick inget svar trots att klockan var över åtta. Dom öppnade först klockan tio visade det sig när jag kollade öppet­tiderna i Annonsbladet.

Undrar om det är ett ålderstecken att man inte längre går i tak när oväntade problem dyker upp? Av mitt stoiska lugn att döma måste jag i så fall vara närmare 100. Det är jag ju förresten. 😀

Vid elva-tiden överlämnade jag problemet till en (mycket) ung man och sa mig vara villig att betala extra-avgiften för att få priori­terad service. Förhoppningsvis är felet mekaniskt den här gången och går att åtgärda utan diskbyte.

Isolering
När jag ändå var i ”stora centrum” passade jag på att uträtta andra ärenden samtidigt. Ett av dom kan jag nu stryka från Att göra-listan: Isolering till vinden. Sju paket blev det för att täcka dom 25 m² som behövs, leverans sker senare i veckan.

Vedforsling
Efter hemkomst och uppackning av inköp, respektive mat-, kiss- och rökpaus var jag mogen att börja kärra ved. Tyvärr hade solen bestämt sig för att komma fram ur molnen så efter femte lasset hölls glasögonen inte längre på näsan.

Det fick vara nog som ”övningskörning” beslöt jag. Jag bytte raskt om till baddräkt, knallade ner till stranden och klev ner i böljan den blå för att svalka mig.

Nyfiken som hon är, vågade Mia sig längst ut på bryggan för att kolla vad jag hade för mig i vattnet. Hon såg ut som om hon tyckte att jag var dö’knäpp som frivilligt vistades i det gräsliga elementet.

Klantigt
Fuktincidenterna verkar förfölja mig för närvarande. Idag var det kamerans tur. Jag ville ta en närbild på ”sjögräs” som jag tog med mig upp från sjön och som jag hade arrangerat i ett plastglas. Plopp sa det så hade jag doppat objektivet i vattnet. Hur klantig får man bli?

Igår jagade jag underskrifter, idag har jag startat telefonen, målat, gjort bokslut, fått vedleverans och sålt motorsågen.

Underskrifter
Värmen var fortfarande i värsta laget igår, så jag höll mig inne och skrev rent protokollet från väglags­mötet så länge allting var färskt i minnet. Efter tre timmar var jag klar och ringde ordföranden för att höra om han var hemma på kvällen. Jag kunde komma 20.30 ”eller nu me’samma” föreslog han så jag slängde mig i Silverpilen.

På tillbakavägen svängde jag in till den ena av protokolljusterarna och fick hennes underskrift. Nu saknas bara herr grannens underskrift, han var den andra protokolljusteraren. Ordföranden talade nämligen om att han var bortrest så jag får antasta honom när han är tillbaka. Skönt att vara klar så långt.

Torrlagd telefon
Redan igår kväll hade kondensen försvunnit från displayen på mobilen, men jag behärskade mig och lät den ligga över natten för säkerhets skull. I morse startade jag den och kunde bara notera ett minimalt flimmer, i övrigt var den sig lik och fungerade precis som den skulle, tack för det.

Det kändes konstigt att inte ha tillgång till telefon. På nåt sätt kände jag mig otrygg trots att jag kunde få kontakt med omvärlden på annat sätt. Eller så var jag bara rädd för att missa nåt intressant inkom­mande samtal? 😉

Målningsrepris
Jag hade ingen lust att måla om takstolpar och räcken igår. Dessutom kändes ytan inte riktigt torr så penseln fick vila till i morse – jag gick faktiskt upp redan 6.45. Gårdagens åskmuller hade reducerat temperaturen till en behaglig – nästan kylig – nivå, men solen sken och lovade fint målningsväder.

Vedleverans del I
Tio över tolv hade jag målat klart och ätit lunch. En timme senare ringde Filosofen och talade om att vedlasset som han hade ordnat var på väg om en timme. Jag städade undan målprylarna och skyn­dade mig att bereda plats i vedlidret.

Efter det fördrev jag tiden med att impregnera pumphuset en andra gång. Medan jag höll på med det kände jag regnstänk. Bara duggregn, men dock.

När jag var klar med målandet ringde Filosofen på nytt och talade om att leveransen var uppskjuten. Vedleverantören hade råkat ut för tekniska problem. Det skulle bli en annan dag, ovisst vilken. Lika så bra tyckte jag med tanke på regnstänken.

Halvårsbokslut
Det kändes onödigt att jobba ute i regn så jag gick in och gjorde halvårsbokslut för Din Konsult i stället. Jag blev glatt överraskad. Som omväxling var resultatet positivt för perioden, vilket förstås känns behagligt.

Vedleverans del II
Vid fyra-snåret ringde Filosofen en tredje gång. Vedlasset skulle trots allt kunna levereras idag, teknik­hindren var lösta. En timme senare ångade en Valmet 565, årsmodell -64 med egenkonstruerad sufflett, uppför backen. Före den kom Filosofen i egen bil. Han agerade vägvisare.

Att lasta av veden för hand tog två timmar och hade tagit minst lika länge att lasta på… Innan dess hade det förstås gått åt en hel massa timmar innan veden var utkörd ur skogen och kapad. Jag är ödmjukt tacksam för att det fortfarande finns människor som åtar sig all slit och möda!

Motorsågsaffär
Innan vedleverantören åkte, frågade jag om han kunde tänkas vara intresserad av en motorsåg? När han hade tittat och känt på den, tyckte han att den kunde duga att kvista med och efter lite fun­de­ran­de kom vi överens om ett pris. En halv dunk bränsle följde med på köpet och båda var nöjda med affären. Så bra att den gamla sågen kommer till användning i stället för att ligga i boden till ingen nytta.

Nu har jag jobb i några veckor framåt och ved nästan så länge jag lever!

Idag har det slagits värmerekord på Udden, jag har drabbats av fuktskador och klängrosen har slagit ut.

Värmerekord
Redan klockan 8.20 visade termometern 26,6 grader. Kvart i tolv hade värmen ökat till 30,2 och vid ett-tiden till 32,2, vilket blev dagens toppnotering. Att vara iklädd endast glasögon hjälpte inte stort och ansiktskrämen rann bort illa kvickt. Som jämförelse hade min forna hemstad Östersund 10 grader och mulet på för­mid­dagen.

Sjövattnet svalkar inte nämnvärt det heller längre. Igår var det drygt 25 grader varmt och har för­modligen blivit var­ma­re idag. Jag har ingen dagsaktuell uppgift eftersom jag avstod från min sed­vanliga simtur till förmån för en dusch.

Tack och lov för värmepumpen som nu agerar kylfläkt. När jag fryser som mest på vintern ställer jag den på 24 grader, idag kändes 26 behagligt svalt.

Fuktskador
Efter väglagsmötet stoppade jag ner den medhavda flaskan med mineralvatten i samma plastpåse som jag hade plånbok, telefon, tändare och cigarrettetui. Vad jag inte märkte var att korken inte var åtskruvad. Följaktligen hade en del av innehållet runnit ut i påsen och mer eller mindre dränkt allt som låg i den.

Lyckligtvis upptäckte jag det direkt när jag kom ut från möteslokalen, men då var skadan redan skedd. Telefonen gillade inte alls att bli blöt och har trots torkförsök inte återhämtat sig.

Jag kan för all del ringa ut och nås via Skype, men är alltså onårbar på mobilen tills vidare. I bästa fall fungerar den igen när den torkat, i annat fall blir jag tvungen att investera i en ny.

Tidig blomning
Många blommor har slagit ut tidigare än vanligt tack vare/på grund av värmen. Klängrosorna brukar normalt blomma i mitten av juli, men den första har redan slagit ut.

Doften är lika ljuvlig som rosen är vacker.

Igår fick jag nytt tak och målade, idag har jag fortsatt måla och förberett morgondagens möte.

Nytt tak
Strax före nio igår kom ”dasskillen” med mitt nya tak. Tre timmar senare hade han rivit det gamla och fått upp det nya så när som på en halv längd. Resten fixade han senare på eftermiddagen. Snabbt och effektivt.

Målning
Jag hann alltså aldrig måla trävirket innan taket kom på. Men jag hann i alla fall torka av takrännan och putsa bort allt skräp. När han hade åkt satte jag i gång att måla. Efter halva taket kändes det som om nacken höll på att gå av, så jag slutade.

I morse fortsatte jag. Lyckligtvis ligger trappan i skugga på morgnarna, men längst upp och längst in under det nya taket stod luften stilla så det blev svettigt ändå.

Tio i två var jag redo att byta färg. Jag hade ju bestämt att takstolparna skulle bli samma mörk­gröna färg som fönsterposterna. Tyvärr har ju varje planka fyra sidor så den målningen tog ca fyra timmar till.

Efter det var jag vit och grön överallt på kroppen. Jag vägrade ha kläder på mig i hettan eller använda handskar, så jag hade bara mig själv att skylla. Fast jag fattar inte hur jag bär mig åt? Jag försökte verkligen vara försiktig?

Hur som helst, resultatet blev inte så tokigt. Men jag får räkna med att måla ytterligare ett lager grönt, eftersom färgen var vit innan. Tidigast om ett dygn står det på burken. Det blir lagom sön­dags­jobb. I morgon har jag annat för mig.

Väglagsmöte
I morgon eftermiddag är det dags för väglagsmötet. Ordföranden tyckte det kunde ligga en utskrift av vägenhetsberäkningen på varje bord så mötesdeltagarna kunde följa med i svängarna. Problemet är att jag inte har en aning om hur många bord det är frågan om?

Jag har gjort fem utskrifter, det får räcka. Om inte, får jag väl åka hem och kopiera några till, men jag har en stark känsla av att det vackra vädret får många fastighetsägare att välja annan sysselsättning än att delta i ett möte. För­hopp­nings­vis blir vi ändå beslutsföra.