Jag har återhämtat mig efter lördagen, idkat spritmissbruk och är lite beklämd. Mia har varit på irrfärd igen.

Skolträff anno 2011
Några minuter efter tre i lördags eftermiddag parkerade jag Silverpilen på gräsmattan framför Solbacka och började lasta ur. Draken/Tvillingen hade hunnit före, hennes tillhörigheter låg i farstun så jag förstod att hon hade knallat över till grannhuset i väntan på mig. Hon dök upp en kort stund senare och strax därefter kom fler hjälpande händer.

Klockan fyra var den officiella tidpunkten för skolträffen. Vid det laget hade drygt ett dussin människor samlats. Några till dök upp lite senare. Det blev ändå en ganska liten trupp med tanke på antalet inbjudna, men vi åt, drack, sjöng och dansade för dom också.

12 timmar senare la jag mig. Några tappra själar satt kvar till strax före tre och eftersom jag hade an­sva­ret för att låsa lokalen, var jag förstås tvungen att sitta kvar tills dom ville gå.

Tre gulliga damer tackade mig med en härlig dahlia och många fler betygade sin uppskattning av arrangemanget. Stafettpinnen har nu överlämnats till ”ungdomarna” som får ordna nästa träff.

Igår fick jag hjälp av tre frivilliga damer (varför ingen herre kan man undra?) att städa och diska res­ten. Det mesta diskades redan under kvällen tack och lov. Efter en och en halv timme var soporna undanröjda, mattorna dammade och golven torkade. Som belöning unnade vi oss kaffe och kaka medan vi fortsatte minnas händelser från skoltiden. Tusen tack för hjälpen!

Spritmissbruk
Idag fick jag syn på likörkastrullen i skafferiet och beslöt tappa över återstående innehåll på flaska. Jag blev minst sagt snopen när jag lyfte på locket – ytan var full av mögelprickar! Tydligen innehöll bärens skal inte tillräckligt med sprit för att förhindra mögelangrepp.

Lyckligtvis var spritmängden inte så stor, men det smärtade ändå lite att hälla ut den. Kvalificerat spritmissbruk kallas det. 😉

Beklämmande
Rödklinten och rallarrosen blommar på ängen nedanför mitt köksfönster. Det innebär att sommaren är inne på sluttampen. Det känns beklämmande. Augusti kan givetvis också vara fin men luften känns annorlunda och kvällarna blir mörka.

Men det är förstås tjusningen med vårt nordiska klimat och jag vill inte byta för allt smör i Småland! Bäst att passa på och njuta extra mycket av dom återstående sommardagarna.

Mia på ny irrfärd
Sent igår eftermiddags ringde min före detta granne. Hon var på besök hos El-Tigern och undrade om jag hade Mia hemma? Jag svarade nekande, hon hade varit borta i många timmar. ”Men då är det nog hon som är här” sa hon. Just så. Mia blev plötsligt rätt billig.

Jag lovade hämta henne och åkte på direkten. Som vanligt uppskattade hon att se mig och höll en lång utläggning om att det var länge sen vi sågs eller nåt.

Jag fattar inte varför hon knallar i väg? Är hon bara nyfiken eller tycker hon det är tråkigt hos mig? Risken är att hon nu har lärt sig att jag alltid kommer och hämtar henne förr eller senare. Nästa gång går hon väl ändå längre bort i byn. Eller kanske rentav till nästa by?

Jag har varit ovanligt huslig och fått yxan i retur. Mia uppskattar vädring.

Huslig
Idag har jag dammat av spisen och lagat mat till mamma. Hon kom med eftermiddagsbussen och stannar en knapp vecka, sen drar hon vidare till Labbnäs. Förhoppningsvis får hon torrare väder än dagens under sin vistelse.

Innan jag tog emot henne vid bussen hämtade jag gästsängen på vinden och bäddade den, dammsög alla rum, putsade vitvarorna i badrummet och torkade bort tassavtrycken på soffbordet. Fint ska de va’ fast trasor­na hänger. 😀

Nyvässad
Medan vi satt vid middagsbordet dök händige släktingen upp med min nyvässade yxa. Den här gången kunde han inte övertalas äta eller dricka nåt, middagen stod på värmning hävdade han.

Jag frågade vad jag var skyldig för jobbet och fick ett inte helt oväntat svar: ”Ingenting”. Det råkade jag inte ha hemma, så jag får reglera det på annat sätt vid tillfälle.

Jag tackar mina läsare, har handlat till lördagens tillställning, besökt en trevlig Hund, minskat på vedhögen och fått kaffe till konjaken (eller tvärtom).

Tack!
Den 12.7 kl 11.03 konstaterade jag att antalet bloggläsare var exakt 20.100 sen statistiken började den 21.9.2010, så tack för det! Att mina skriverier kan roa andra än mig känns mysigt.

En av mina läsare uppskattar speciellt min beskrivning av små, vardagliga detaljer som går dom flesta förbi. Jag är lite osäker på vilka som avses, men förstår tankegången. Att uppskatta små detaljer gör mitt liv rikare och om det kan berika också nån annans liv, kan jag bara vara tacksam.

Sprit och toapapper
På lördag går skolträffen av stapeln. Det har redan hunnit gå sex år sen den förra, så vi kommer säkert att ha en del att pladdra om mellan tuggorna och klunkarna. Precis som förra gången blir det knytkalas. Alla som deltar bidrar med ät‑ och drickbart.

På anmodan av en av våra skolkamrater vankas det i år en välkomstdrink och kaffe efter maten. Därför har jag idag inhandlat ingredienser till drinken, kaffe, bordduk, servetter och sist men inte minst, toapapper. Undrar om jag har glömt nåt?

På Hundbesök
På vägen hem från inköpsresan fick jag för mig att jag skulle åka den andra vägen genom byn för att se om en fastighetsägare var på plats. En av styrelseledamöterna i väglaget påtalade nämligen för ett tag sen att den här fastigheten saknas i vägenhetsberäkningen.

Förra gången jag åkte förbi var det tyst och tomt, men idag stod en av dörrarna till uthuset öppen och jag hörde ljudet av en gräsklippare. Fastighetsägarens äkta hälft såg något förvånad ut över att se mig dyka upp framför gräsklipparen, men hämtade sig på nolltid och eskorterade mig chevale­reskt in i huset.

Det blev ett långt besök. Uppgifterna jag behövde fick jag inom ett par minuter, men det ena ledde till det andra så jag var kvar i över en timme.

Att Hundar är trevliga varelser vet jag sen tidigare – bland mina allra närmaste vänner finns två Hundar – men det här var första gången jag pratade med en kvinnlig Hund. Hon var lika trevlig hon. Idealiskt att kunna förena nytta med nöje.

Vedhögen krymper
MI hotar med regn i morgon så jag prioriterade vedhögen på eftermiddagen. Nu är det så roligt att klyva ved så jag har börjat klyva allt mindre vedträn.

Fast vissa var för klena för att kunna ställa upprätt på den utnötta huggkubben upptäckte jag. Himla tur att Filosofen har aviserat att en ny huggkubbe är på väg. 🙂

Kaffe och konjak
När jag hade lastat klart sista kärran för dagen hörde jag ett välbekant motorljud närma sig. Händige släktingen som jag inte har sett på ett tag, förärade mig besök. Han tackade ja till kaffe och gick efter lite övertalning med på att göra mig sällskap till konjaken.

Dryckerna intogs ute på trappan i eftermiddagssolen under livligt samtal om våra rovaktiga husdjur, barn­uppfostran, obefintlig kundservice och andra viktiga spörsmål. Mellan replikerna hejade vi på förbipasserande fotgängare. Så här års är det livlig gångtrafik förbi Udden.

Innan han åkte inspekterade han min nya klyvyxa och tog med sig den ganska slöa ”fruntimmers­yxan” för att vässa den. Nästan utan att jag bad om det. Jag nämnde bara att jag hade tänkt på honom i sammanhanget. Lyckligtvis tog han det på rätt sätt. 😉

Som sagt, det är idealiskt att kunna förena nöje med nytta – eller var det tvärtom?

Det har blivit kallt och jag var inte alls så duktig som jag trodde, men har fixat hyllan, fått en repeat-order och ett blåmärke och kan nästan göra tändstickor.

Kallt!
Med solen i moln når termometern inte upp till mer än 17,8 grader den här tiden (19.10). Jämfört med tidigare värmenivåer känns det svinkallt. Tröja och fårskinnstofflor har åkt på igen.

Fortsatt kontostrul
Jag som trodde att jag hade löst problemen i Outlook… Varje gång jag startade om datorn visade det sig att Outlook hade ”glömt bort” att det fungerade före avstängning och hittade ingen mejlserver.

Några timmar till har alltså förbrukats på problemlösning. Nu verkar allt fungera som det ska, också efter omstart av datorn. Enda kruxet är att all inkommande post dubbleras eftersom jag har två mejl­adresser på samma mejlserver men varje konto måste ha en egen datafil för att jag ska kunna välja vilket konto jag vill skicka i från.

Outlook fungerar alltså på samma sätt som Windows Mail numera – på gott och ont. Det var betydligt enklare med en gemensam datafil. Men jag förstår hur programmerarna tänker och skulle säkert tänka på samma sätt om jag var i deras kläder.

Dasshylla
Dasshyllan är på plats. Arbetet skulle garanterat inte godkännas av dom ”träkarlar” jag känner, men det duger alldeles utmärkt åt mig. Brädlappen kunde gott ha varit något bredare, men man tager vad man haver. Om jag hittar ett par lämp­liga träbitar kan jag kila fast den vid tillfälle.

Repeat-order
Idag ringde en vykortskund och ville beställa flera kort med Lövö bro-motivet, dom levererade korten var redan slut. Jag ringde på direkten till tryckeriet för att höra hur mycket en mindre upplaga skulle kosta, men kom till en telefonsvarare som meddelade att tryckeriet har semesterstängt fram till den 1.8. Shit pommes frites.

Men, problem är till för att lösas. Jag slängde mig över datorn, loggade in på mitt konto hos Vistaprint och designade snabbt ett vykort med önskat motiv.

Dess värre var minsta beställningsmängden 100 styck, men å andra sidan gällde extrapris på vykort just nu. Frakten blev nästan lika dyr som korten, men då bör jag få dom på en vecka. Klart som korvspad. Hos Din Konsult gör vi (nästan) allt för kunden!

Blåmärke och tändstickor
Tack vare regnet i förrgår fick jag vilodag igår medan veden torkade upp. På eftermiddagen idag greppade jag skottkärran och gav mig på högen igen.

Bildkälla: http://swe-fi.fiskars.com

Jag har redan tidigare provat min nya klyvyxa och idag kom den väl till pass flera gånger. Dom tjoc­kaste kvistar klövs som smör. Det är en sanning med modifikation – en del var nog så vrånga för att fibrerna var vridna eller för att det fanns stora kvistförgreningar.

I min iver lyckades jag smälla mig rätt över vänster pekfinger med en träbit och kan nu skryta med ett präktigt blåmärke. Jag som är så försiktig och aldrig skadar mig annars. Beror förstås på vad man gör – och framför allt hur man bär sig åt.

Med den nya yxan kan jag nästan göra tändstickor, den är helt suverän. Den gamla i ”fruntimmers­modell” (ämnad för kvistning kan jag tänka mig) som jag har använt tidigare har ingen chans att konkurrera.

Jag behöver förresten en ny huggkubbe. Den befintliga är på tok för låg för mig och har vid det här laget förskräckligt ojämn yta. Nån som vill avvara en eller sälja till en dam i nöd?

Blommorna har fått vatten, jag har nästan pussat en groda, beställt plåt och skickat offert. Att göra-listan har utökats. Mia har ny utkiksplats.

Tack till väderkontoret
Alla blommor hade sträckt på sig sen igår och gräset verkade grönare tyckte jag mig se när jag öppnade ytterdörren i morse. Nattens regn (8 mm) gjorde verkligen gott för växtligheten, så tack snälla väderkontoret för det!

Grodbebis
På nästan samma plats som jag hittade den stiliga grodan härom dagen hittade jag en yngre släkting idag. En pytteliten krabat som gjorde sitt bästa för att ta sig fram i gräset som just där råkade vara rätt långt.

Jag kunde inte låta bli att plocka upp den och titta närmare på den. Pussade den gjorde jag däremot inte. Tänk om det hade blivit en prins i blöjåldern!? Men jättesöt var den. Mia var lyckligtvis utom syn‑ och hörhåll så den fick behålla livhanken när jag satte ner den i gräset igen.

Plåtbeställning
Efter lunch ringde jag ”frun” på Västanfjärds Mekaniska. Hon hade full koll och gav mig ett pris på direkten. För säkerhets skull talade jag om att ytan skulle vara räfflad och att det räckte med ”two bar”.

Det hade hon inte frågat grossisten om, så för att förtydliga skickade jag bild på räfflingen (se inlägg 6.7). Nästan omgående fick jag svar via mejl: ”Den plåten jag gav pris på har 5 ’räfflor’ (i stället för 2 som på din bild), höjden på räfflorna är 1,5 mm och totala höjden på plåten är 6,5 mm.” Suveränt! Bättre än jag hade tänkt mig. Hon fick min beställning med vändande post.

Offert
Det var länge sen jag skrev en offert… I regel får jag muntlig beställning och skickar bara en bekräf­telse, men idag hade jag lovat författa en som svar på förfrågan jag fick förra veckan.

Det tog sin runda tid att uppskatta tidsåtgång och räkna fram priser eftersom uppdraget gäller helt andra tjänster än dom jag vanligtvis tillhandahåller. (Om din fantasi börjar skena nu så vill jag påpeka att det inte är frågan om tjänster med sexuell anknytning.) Till slut fick jag i hop det och mejlade till mot­tagaren.

Ny punkt
Sen ganska långt tillbaka står det ”hylla till dasset” på Att göra-listan. Idag blev behovet aktuellt igen, jag hade kameran med mig(!) och hittade ingen bra plats att lägga den på. I morgon ska jag minsann fixa en liten hylla av virkesresterna jag har sparat.

Ny utkiksplats
Mia har ny utkiksplats. Under blombänken syns hon inte och det är svalt och skönt i gräset.

Jag har äntligen fått ordning på mejlkontona, fullgjort ett borde och ringt plåt­slagaren. Det har regnat på Udden. Mia varierar sin kost.

Kontostrul
När jag skapade mejlkontona igår kväll, valde jag den befintliga datafilen (Outlook.pst) i stället för ny datafil för respektive konto. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Jag fick visserligen tillbaka alla mina mejlmappar med innehåll, men hade ingen kontakt med mejl­servern. Hur jag än trixade sket det sig. Vid ettiden i natt orkade jag inte längre utan bestämde att jag kontaktar ZasData.

I morse började jag på ny kula, envis som jag är. Efter Service Pack 1 har tydligen varje mejlkonto numera en egen datafil. När det fortfarande inte fungerade vid 10-snåret ringde jag ZasData, men fick inget svar. Då kom jag på att dom har måndagsstängt.

Min inre röst tyckte jag skulle göra ett försök till. Jag tog bort alla konton med tillhörande datafiler, skapade ett nytt med ny datafil och styrde därefter inkommande post till Outlook.pst. Och si, nu fungerade det! Skam den som ger sig.

Det är fullt möjligt att jag inte har gjort rätt eller på enklaste sätt, men nu fungerar alla tre mejl­konton och jag har kvar all viktig e-post sen tidigare. Yesss!

Du borde…
Min halvbror påpekade vid ett besök för länge sen att vintergrönan inte borde få växa in över trappan. Visst är det underligt att andra alltid vet hur man borde eller inte borde ha det? Än så länge har jag inte träffat nån som har hjälpt till, dom bara kommenterar. Grrr.

Jag ser också saker som borde åtgärdas, framför allt på växtfronten, men hur jag än bär mig åt hinner jag inte i kapp med naturen. När jag väl kommer till skott(!) är det oftast för sent. Den lilla plantan har re­dan hunnit bli en stor buske eller ett träd. Om tio år ser man troligen inte huset alls längre. 😦

Hur som helst riggade jag så småningom upp ett myggnät som växtskydd efter hans påpekande. Det tog jag förstås bort när jag målade nyss och hade tänkt mig en ny lösning à la snöskyddet när jag skulle sätta upp det igen.

Men det går inte alltid som tänkt som bekant. Jag hade inga lister i rätt längd visade det sig. Om jag hade haft en på 1,20 eller två à 55 eller 60 cm hade jag löst det, men inte ens det kunde jag upp­bringa. Det fick bli den gamla konstruktionen trots allt. Den har ju faktiskt fungerat ända tills Mia försökte sig på en gen­väg över skyddet vid nåt tillfälle.

”Sån har vi int’”
Idag ringde jag plåtslagaren som händige släktingen tipsade mig om och beskrev mitt behov. ”Nä, sån har vi int’” fick jag till svar. Max 1,5 mm tjock plåt klarar hans maskiner, jag ville ha 5 mm som jag blivit rekommenderad. Jag blev hänvisad till Västanfjärds Mekaniska i stället.

Där fick jag också ett negativt besked att börja med. Jag tänkte imponera med ordet durkplåt som jag nyss lärt mig men det hade jag inget för. ”Sån har vi int’” sa killen jag pratade med. Jag förklarade lite närmare och fick då prata med en herre som kunde beställa plåten jag ville ha, men han hade ingen aning om priset utan bad mig återkomma i morgon ”när frugan är på plats”. Sådär ja, där är det (också) frun som har koll.

Regn!
Några regnmoln passerade Udden sent i eftermiddags. Regnmängden blev dock så liten att regn­mätaren knappt blev våt, men det fick mig att raskt plocka in tvätten och Mia att söka skydd. Med tanke på att jag fyllde vattentunnan igår var det inte helt oväntat. 😉

En timme senare syntes blå himmel igen, men enligt MI ska det bli mera regn i natt och i morgon om dom inte ändrar sig. Nu skulle det behövas oavbrutet regn i två dygn minst för att göra nån nytta, annars kan det kvitta.

Kostvariation
Mitt på dagen kom Mia in och ställde sig vid kökströskeln med en harunge hängande ur käftarna. Jag blev alldeles till mig. Haren var nästan lika stor som Mia.

In i köket skulle den förstås. Hon hade tydligen redan ätit på den så den var rysligt illa sargad. Till min bestörtning upptäckte jag att den fortfarande levde, stackar’n. Jag stod inte ut med att se den plågas så jag tog hammaren och drämde till över huv’et.

Mia blev inte alls sur, men morrade respektingivande när jag försökte flytta kroppen medan hon åt på den. Det var helt klart hennes byte.

Igår kärrade jag ved, hämtade datorn och åt kinesisk middag. Idag har jag fortsatt återställa datorn och nästan eliminerat pappershögarna. Mia missade en groda.

Klart att hämta
Det blev några lass ved igår också trots värmen. Faktiskt börjar högen minska. När jag gav upp vid halv elva stod termometern på 25,2. Simturen kändes extra ljuvlig.

Efter avkylningen la jag mig i gungan (hammocken) med senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Jag hann inte läsa särskilt länge förrän jag la ner tidningen och lät mig vaggas till sömns. I skuggan var temperaturen perfekt och vinden glömde blåsa.

Jag vaknade med ett ryck då telefonen ringde. ”Nu kan du komma och hämta datorn” sa den mycket unga mannen i andra änden. Då var klockan nästan halv ett och dom stänger ett, så jag snabbade mig i väg.

Ingen av killarna kunde förklara varför systemfilerna hade säckat i hop. Dessutom hade DVD-spelaren lagt av. Den var det ingen garanti på, så jag fick snällt betala, liksom för arbetet. Men jag förstår att den unge mannen hade svårt att debitera för all nerlagd tid. Jag lämnade in sorgebarnet i tisdags så det har gått åt ett antal timmar för att fixa den.

Att fixa den betydde förstås inte att den var återställd program- och inställningsmässigt. I fyra timmar höll jag på innan jag avbröt för en överenskommen utflykt.

Baltic Jazz
Så här års är invaderas Dalsbruk av jazzdiggare och -musiker så Grisen/Tvillingen och jag hade bestämt att vi skulle åka ner och ta en titt på folkmyllret och säljstånden. Det var fort gjort. Inte speciellt mycket människor alls kom vi fram till. Men dom kanske strömmade till senare, vi stannade bara ett par timmar.

Höjdpunkten blev en kinesisk wok och en flaska vatten. Inte ett endaste litet smycke hade jag med mig hem och inga klädesplagg lustigt nog. Det var väldigt nära ett tag när vi kom fram till kläderna i linne och ull, men jag hejdade mig när jag såg prislappen. Dom var säkerligen prisvärda men just nu får jag lov att prioritera viktigare saker som isolering, ved och datorservice.

Vedväder
I morse var det svalare och efter hand har värmen minskat markant. Idealiskt väder för ”vedbärg­ning”, men jag parkerade mig framför datorn för att fortsätta få till den i samma skick som den var innan den behagade strejka.

Mindre högar
Med undantag för påfyllning av vattentunnan och en snabbvisit hos herr och fru grannen har jag suttit vid tangentbordet sen frukos­ten. Men det tar sig sa pyromanen, jag har också hunnit minska en del på pappershögarna. Otroligt att tre-fyra dagars datoravbrott märks så väl.

Grodmöte
På vägen till dasset upptäckte jag en groda. För ett bra tag sen hörde jag deras lockrop, men jag har inte sett till nån förrän idag.

En stilig dam – eller herre? Herre tror jag förresten. Visst är han snygg? Tur att han klarade sig från Mias vassa klor och tänder.

Bortsett från några lass ved, har jag tillbringat tiden med att vårda relationer. Mia avstår från kon­fron­tation.

Flygande start
Igår morse klev jag upp vid 7-snåret, slängde i mig frukost och satte i gång att kärra ved. På förmid­dagen ligger nämligen både vedhög och -lider i skugga. Inte för att det hjälpte särskilt mycket, arbets­hand­skarna kletade sig ändå fast vid händerna och svetten rann på grund av värmen.

När fabriks­visslan i Dalsbruk signalerade 12 tyckte jag det var lämpligt att sluta. Jag hade en tid att passa och ville gärna hinna ta ett dopp och äta nåt innan jag åkte i väg.

I vedlidret börjar det snart se ut som det gjorde när vi eldade med ved. Farbror Pelle kom och ”cirklade” och morbror kastade in vedträna från kortänden på lidret efter hand. Sen tillbringade han många timmar med att klyva veden innan den bars in och stoppades i spisen.

Besök hos en mysig dam
”Kom vid kaffetid, halv tre, tre” sa damen jag skulle besöka när jag ringde henne dagen innan. Innan dess hade jag en vykortsleverans att verkställa, så jag gav mig av en timme tidigare. Tur det, jag blev nästan sen, men det gjorde inget sa damen när jag bad om ursäkt.

Efter kaffe med många dopp satte vi oss på hennes balkong och fortsatte prata. Två timmar rann i väg i snabb takt medan vi ventilerade både dåtid och nutid.

Mammakoll
På kvällen ringde jag mamma för att kolla läget. Hon togs in på sjukhus på onsdagen på grund av på tok för högt infektionsvärde, men det var nu under kontroll så hon skulle bli utskriven från sjukhuset idag. Skönt att höra.

Lunchbesök
I morse tog jag sovmorgon och avstod gladeligen från vedjobb när jag såg att termometern visade drygt 23 grader redan klockan nio. Jag ringde min ryska bekant som överenskommet och föreslog att jag skulle dyka upp klockan ett. ”Jag vänta dig” svarade hon som hon brukar.

Som alltid var bordet dukat och kaffet klart när jag kom. Fast idag låg det tallrikar och bestick på bor­det och jag bjöds på råstekt potatis med tillbehör. Jättegott trots att jag inte var speciellt hungrig. Givetvis klämde jag ner en nybakt bulle till kaffet också. Det finns det alltid plats för. 😀

Efter måltiden hjälpte jag henne installera ett program som utlovat och städade i datorn, sen tittade vi på hennes tomatplantor och diskuterade blommor innan jag åkte hem. Där satt Mia och väntade på ”parkeringen” och påpekade högljutt att hon var både hungrig och törstig.

Klok kisse
Igår kväll hörde jag Mia fräsa till och strax efteråt kom hon in med rest ragg och burrig svans. Vad i all världen stod på?

Jag gick ut, men såg inget. Däremot hörde jag prassel från syrenbuskarna vid dasset och gick närmare för att kolla. Jag såg fortfarande inget, men hörde att ett djur sprang sin väg. Då ramlade 10-centen ner. Det var förstås mårdhundsmamman.

Alldeles ofrivilligt har Mia och jag hållit henne med mat. Mias samtliga djurbyten har jag hittills slängt nedanför dasset så självklart har mårdhundsmamman lockats dit av ”doften” och blivit van vid att hitta ätbart där.

Det får bli en annan ”djurkyrkogård” framöver. Så nära inpå oss behöver den inte komma. Det räcker med stigarna jag ser nere vid stranden.

Fördelen med det inträffade är förstås att jag vet hur Mia reagerar. Hon avstår alltså från konfronta­tion. Om det beror på ett tidigare möte eller instinkt vet jag inte men jag känner mig klart lugnad och tycker Mia är en klok kisse.

Jag har fått sju paket, blivit bjuden på lunch, fått en förfrågan och jagar en ramp. Jag har varit onyttig hela dagen.

Isoleringsleverans
Idag på förmiddagen kom en stor lastbil med min isolering. Dom sju kollina påminner om inplastade höbalar både till utseende och storlek.

Om jag ska få upp innehållet på vinden får jag skära det i småbitar inser jag. Dels är dörröppningen till vinden smal och dels är det trångt i vindstrappan. Men den dagen, den sorgen.

Laxsoppa
Igår ringde Grisen/Tvillingen och undrade vad jag hade för mig idag? Jag talade om vad som stod på veckans agenda, men tillade att jag inte hade bokat några tider. Då ville hon gärna se loppisen i Labbnäs och bjuda mig på laxsoppa. Det var hon skyldig mig påstod hon?! Jag fattar fortfarande inte för vad, men strunt samma.

Loppisen gick vi ganska så snabbt igenom. Vi konstaterade att vi redan har mer än tillräckligt i våra skåp och lådor. Enda undantaget var ett par mindre spetsdukar som jag lät mig övertalas att köpa. 1 € för båda var ju inte så blodigt.

Sen blev det laxsoppa, följd av rabarberpaj med vaniljsås och kaffe. Matgästerna hade vid det laget tunnats ut, men jag uppfattade att man hade sålt mer än 200 portioner. Efter maten tog vi en liten rundtur på tomten innan vi skildes.

Förfrågan
Idag fick jag en lite annorlunda förfrågan. Mannen som ringde hade fått tips om mig via ZasData sa han och undrade om jag ville åta mig att digitalisera hans produktkatalog så att han själv kunde redigera den i fortsättningen. Jag bad honom skicka ett ex av katalogen som första steg, så skulle jag återkomma med förslag till lösning och prisuppgift på jobbet. Roligt med lite omväxling.

Rampbehov
Nån gång i våras råkade jag på en webbsida få syn på en ramp i aluminium som skulle vara idealisk till uthuset. Tyvärr minns jag inte på vilken sajt det var och nu kan jag omöjligt hitta den.

Herr grannen som kom över för att skriva på protokollet tyckte jag lika gärna kunde ha en permanent ramp i trä, men efter inspektion kom vi fram till att den i så fall måste ha ett stöd undertill för att klara både min och gräsklipparens vikt. Han tyckte jag skulle prata med händige släktingen om saken.

Bildkälla: maskindelen.se

Händige släktingen var redan involverad, jag var tvungen att fråga honom vad ramp heter på finska för att kunna Googla. Gissa vad det heter? Jo, ramppi. Det måste väl ändå vara ett låneord från nåt annat språk?

När vi pratades vid senare per telefon, talade han om att det är durkplåt jag är ute efter och att han har anlitat en plåtslagare på ön som säkert kan fixa precis vad jag behöver. Han lovade meddela mig telefon­numret inom kort. Så snart jag har fått det ska jag ta kontakt och förklara mitt behov så löser det sig säkert.

Onyttig
Det enda nyttiga jag har gjort under dagen är att klippa naglarna. Vedhögen har fått stå orörd, liksom allt annat i arbetsväg.

Jag har för all del inte dåligt samvete, men lider lite av att vedhögen barrika­derar sommargrannens garageport. Som det ser ut, lär jag inte hinna minska på den särskilt mycket den här veckan på grund av andra åtaganden, så förhoppningsvis har sommargrannen annat för sig.