Igår kom mamma, idag har vi gjort oss vackra. Mia har inkräktat på annans revir.

Ankomstdag
Klockan tre igår eftermiddag hämtade jag mamma vid bussen. Innan vi kom hem hade vi hunnit besöka Kaffemoster, handla två par byxor, rosor, vin och mat.

Efter uppackning ville mamma se sin favoritserie så det blev supé i stället för middag och efter den fick vi besök som kom med nybakt bröd och en bukett liljekonvaljer. Digert program.

Studentfirande
Idag tog vi sovmorgon och hann precis göra oss vackra tills det var dags att promenera upp till byn. Klockan tre var vi bjudna på studentfirande – skyddslingens syster har erövrat studentmössan.

Mia var helt övertygad om att hon också var bjuden. Vi trodde hon skulle vända efter halva vägen, men icke sa Nicke. Hon följde med hela vägen och gick med bestämda steg raka vägen in i folk­sam­lingen i köket då vi kom fram.

Hon gjorde också en tur in i ”salen” där gästerna hade börjat bänkat sig. Hon återkom ett par timmar senare med samma självsäkra steg.

Det blev snudd på pinsamt. Nog för att det är trevligt med en social katt, men man brukar faktiskt inte ha med sig katten på kalas… Det här var andra gången. Förra gången trodde hon sig vara inbjuden till fru grannens födelsedagsfirande som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Knäpp kisse.

Efter att ha skålat för den nybakade studenten blev vi uppmanade att ta för oss från borden som dig­na­de i vanlig ordning. I anslutning till kaffet bjöds vi på lätt underhållning som avslutades med att studentfröken sjöng och spelade gitarr för oss. Riktigt mysigt.

Inkräktare
I studentens hem bor också en hankatt, men lyckligtvis var han inte inne när Mia gjorde entré. Dock sågs dom senare utomhus öga mot öga. Dialogen lämpar sig inte för tryck.

Under en paus utomhus fick jag syn på Mia som satt och stirrade stint mot syrenbersån. När jag följde hennes blick förstod jag varför hon satt spänd som en fiolsträng. Revirägaren promenerade långsamt längs bersån.

När jag gick för att titta vart han tog vägen, tog hon mod till sig och följde efter. Kattherr’n hade valt att krypa in under en parkerad bil. Där satt han och blängde. Det brydde sig Mia inte om, utan gick fram till bilen. Varningen var omedelbar och synnerligen lättolkad. Ett utdraget jamande/morrande och ett tydligt fräsande. Mia svarade med samma mynt.

Då tog jag upp henne och bar henne därifrån för att förhindra en eventuell konfrontation. Hon mutt­rade nåt om förnedrande men det struntade jag i och satte ner henne på betryggande avstånd.

Vad som hände efter att jag gick in igen vet jag inte, men uppenbarligen blev det inget slagsmål tack och lov. Revirägaren verkar vara en gentleman trots att han hutade åt henne när hon var liten.

Han syntes inte längre till när vi gick hem, men jag är säker på att han kommer att bli upprörd när han känner doften av henne inne i huset, för att inte tala om hans matskål. Den passade Mia nämligen på att provsma­ka. Nästa gång åker hon nog på smörj.

Epilog
Både mamma och Mia snusar sött i var sitt rum och drömmer tydligen av ljuden att döma. Det har förmodligen varit en ansträngande dag för dom båda.

Jag har tampats med en blodigel, begått ett barmhärtighetsmord, inrett trappan och är förälskad.

Blodigelmöte
Igår provgick jag bryggan och kom fram till att jag behöver ett trappsteg i år också. Det krävde att jag möblerade om stenarna framför bryggan innan jag la på träbitarna som blev över från brygg­repa­ra­tio­nen. Under en av stenarna låg en blodigel som blev förnärmad när jag tog bort skyddet. Snabbt gled den i väg ner mellan två andra stenar.

Då jag var klar med konstruktionen och på väg upp tillbaka till huset kände jag nåt som bet till nere på vristen. Där satt det en liten blodsugen rackare minsann. Med träbiten jag hade i handen petade jag blixtsnabbt bort den, blodiglar tillhör inte mina favoriter.

Barmhärtighetsmord
Jag stod i badrummet när jag hörde ett ljudligt pip. Varken mus- eller sorkpip den här gången. Först trodde jag Mia åstadkom lätet så jag gick ut i köket. Där stod Mia med en trast mellan käkarna. Sen släppte hon den som för att demonstrera att den fortfarande levde, vilket ofrånkomligen ledde till att den förtvivlat flaxade med vingarna för att komma undan. Den hann ta sig in i vardagsrummet innan Mia fick tag på den igen och bar in den tillbaka i köket.

På nåt vänster lyckades jag mota ut henne och slå igen dörren till verandan. Där fortsatte kampen en kort stund hörde jag. Sen blev det tvärtyst. Jag gläntade försiktigt på dörren. Ingen fågel syntes till och Mia ville komma in.

Hon gick fram till matskålen som om ingenting hänt så jag passade på att ta en titt i veran­dan. Längst in i ett hörn under bordet satt den stackars fågeln och tittade på mig med ömkans­värd blick. Mia kom också ut och tittade, men eftersom fågeln inte rörde sig tappade hon intresset och gick ut.

Jag drog på mig trädgårdshandskarna, flyttade undan bordet och lyfte upp fågeln. Den nöp i hand­sken, men gjorde inga försök att röra sig. Efter att ha konstaterat att den var illa skadad återstod bara ett barmhärtighetsmord. Och städning förstås.

Trappinredning
Sommarmöbleringen på trappan är nu komplett. Fyra personer kan sittande inta sitt kaffe eller sin drink. Fast till skillnad från igår är det ingen sommarvärme längre. Solen gömde sig bakom tunna molnslöjor hela dagen och vinden kändes kall. Men värmen kommer väl tillbaka hoppas jag.

Förälskad
I tisdags hade bryggleverantören med sig ett verktyg som jag blev blixförälskad i – en laddningsbar motor­såg. Jag var tvungen att fråga om jag fick provstarta den, fick det och blev helt såld. En sån fiffig manick skulle verkligen komma till användning på min tomt!

Svärdet är kortare än på min gamla bränsledrivna såg, men det räcker gott och väl till för mina av­verkningsbehov. Men, det finns en liten hake i form av pris­kon­struk­tio­nen. Om jag köper den i ett paket, får jag visserligen såg, två batterier och en laddare, men jag får också en slagborr som jag inte behöver.

Köper jag enbart sågen och ett extra batteri kostar det lika mycket som produktpaketet. Dessutom är jag osäker på om laddaren följer med. Visst är det lite blodigt?