Jag har fått en ny inneboende, en myrbagge närmare bestämt. Jag kan bara undra hur det kommer sig att den trivs i min säng? Jag kanske påminner om en märgborre?

Gårdagen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Framåt två på eftermiddagen hörde jag konstiga ljud från verandan. När jag öppnade dörren möttes jag av en blöt och hostande Mia som lät som om hon höll på att kvävas.

Jag var säker på att hon hade nåt i halsen som fastnat och som hon skulle få upp, men så enkelt var det inte. Resten av eftermiddagen kräktes hon våldsamt med jämna mellanrum och hade ont. Varje gång hon för­sök­te äta eller dricka utlöstes kräkreflexen. Framåt kvällen blev det lugnare, men hon kraxade och hostade fortfarande.

Fru grannen och junior tittade in en stund på kvällen, men jag var förmodligen inte speciellt trevligt sällskap. All fokus låg på Mia och oron malde. Natten blev ändå lugn, eller åtminstone hörde jag inte Mia. Hon la sig i soffan som hon brukar.

Halv sju i morse hoppade hon upp på mig för att gosa och väcka mig, men började hosta efter en kort stund. Jag tyckte det var lika bra att stiga upp, jag skulle ändå ringa veterinären klockan åtta.

Stackars Mia var jättehungrig, så jag beslöt ge henne en portion burkmat för att skona halsen så mycket som möjligt. Efter ett par tuggor kräktes hon, men fortsatte ändå att äta och den här gången fick äntligen hon behålla maten.

Strax efter åtta ringde jag veterinären och fick tid kl 9.30. Bilturen var som vanligt gräslig, Mia har för länge sen glömt hur det är att vara instängd i bur och åka bil.

Efter en stunds väntan fick vi komma in i undersökningsrummet. Veterinären började som vanligt med att lyssna på hjärtat. Hon hörde ett biljud sa hon, men kunde förstås inte avgöra exakt vad som orsa­kade det utan närmare undersökning. Möjligen ett klaffel trodde hon.

Orsaken till hostan och kräkningarna misstänkte hon kunde vara ett grässtrå som fastnat, vilket hon  fick bekräftat när hon tryckte på en punkt på Mias hals. Åtgärden krävde att Mia blev sövd och när hon hade somnat drog veterinären med en lång pincett långsamt och försiktigt ut grässtrået för att det inte skulle brista. Strået var uppskattningsvis drygt 10 cm långt och hade lagt sig under struplocket, så Mia hade aldrig fått bort det utan hjälp.

Med order om att hålla henne inne resten av dagen åkte vi hem tillbaka. Hemfärden skedde helt obe­märkt för Mias del, hon sov fortfarande djupt. Först efter ett par timmar började hon röra på sig och vaknade helt en timme senare. Och var jättehungrig och törstig förstås.

Hon har flera gånger suttit och tittat längtansfullt ut genom fönstret, men lustigt nog har hon inte en endaste gång bett om att få gå ut. Jag har självfallet varit solidarisk och hållit mig inne jag också. Allt jag hade tänkt göra igår låg kvar och väntade så jag har haft full sysselsättning. Vi har också haft ett par besök som har piggat upp oss, tack för dom!

Tänk vad ett grässtrå kan ställa till med. Skönt att det inte var nåt värre. Jag kan bara be och hoppas att hennes hjärta håller i många år till.

Jag har laddat upp nya vykortsmotiv, fått höra att jag har det mysigt, diskat och är mer rökt än vanligt. Att dela tak med Mia påminner om att vara gift.

Presumtiv kund
På vägen till min ryska bekant åkte jag in till en presumtiv vykortskund igår. Vi kom överens om att jag skickar länken till webbalbumet med vykortsmotiv så hon får välja och vraka.

Idag har jag laddat upp bilder och skickat länken. Förhoppningsvis hittar hon motiv som hon gillar och tycker hon kan sälja.

Återkommande kund
Jag har själv agerat blivande kund under dagen. Lagom till tre-kaffet kom min dassleverantör som avtalat för att ta sig en titt på omfattningen av dom nya uppdragen.

Att bjuda leverantörer på kaffe är ett utmärkt sätt att testa deras effektivitet har jag kommit under­fund med. Om dom sitter i lugn och ro och pratar bort en massa tid, utgår jag från att dom jobbar på samma ineffektiva sätt. Det kanske är helt fel, men hittills har det stämt.

Den här unge mannen slösade ingen tid. När han hade druckit ur kaffet och fått reda på vad jag hade för önske­mål, reste han sig och gick. Men innan dess hann han tycka att jag har det mysigt. Alltid lika roligt att höra. 🙂

Maxdisk
När dasskillen hade gått fick jag plötsligt inspiration att diska. En timme senare var diskbänken tom, men efter tio minuter fanns det redan ny disk. Usch och fy vilket meningslöst arbete.

Inrökt
Ordningsivern höll i sig ett tag till. Jag torkade dammet från vardagsrumsbordet och insåg att det var dags att bränna skräpet i vedkorgen. Tyvärr eldade jag inte tillräckligt i sotluckan. Efter en stund var köket insvept i en grå rökdimma och brandlarmet gick. Mia undrade vad det var som lät och tyckte säkert att det luktade skunk. Håhåjaja.

Som att vara gift
Medan jag diskade låg Mia utsträckt på soffan och latade sig. Jag slogs av tanken att vår rela­tion påminner om ett giftermål. Gubben ligger på sofflocket medan husmor sliter, när husmor är trött och vill vila är gubben pigg och tvärtom.

Regnskurarna har fått henne att nöta på mattorna. In och ut, in och ut. Ett tag ville hon att vi skulle leka i brist på annan sysselsättning och tiggeriet framför godisskåpet har antagit helt nya dimensioner. Samtidigt förstår jag henne. Vad annat kan man hitta på än äta och sova när man inte kan/vill vistas ute i regnet?

Ett ganska lyckligt äktenskap trots allt. 🙂

Väderombytet har gjort nytta, men borde-listan är fortfarande lång. Mia gillar ordning.

Höjdpunkt
Höjdpunkten på gårdagens semesterdag var sällskapet till eftermiddagskaffet. Skydds­lingen ärade mig med ett besök och gillade min idé att få kaffet serverat på bryggan.

Annat väder
Idag fick vi annat väder. Fem grader kallare än igår morse, mulet och vått i gräset. Fast regn­mäng­den måtte har varit minimal att döma av innehållet i regnmätaren. Hoppas det kommer mer så växterna får en riktig rotblöta.

Fördelen med väderombytet var att jag kunde pricka av några punkter på att göra-listan, åtta punkter återstår. Borde-listan är längre. Och både tråkigare och mer tidsödande. Dom flesta borden kan dessutom hänföras till kategorin hushållsarbete, vilket som bekant inte tillhör mina favoriter.

Jag borde

• Diska (stående standardpunkt)
• Storstäda
• Tvätta mattor
• Putsa fönster och byta gardiner i vardagsrummet
• Tömma komposten
• Städa på vinden
• Sortera grovsopor
• Klippa gräs
• Lägga mer fyllning framför bryggan
• Fixa ytterdörren
• Måla badrumsfönstret på insidan
• Tilläggsisolera mellantaket på vardagsrummet
• Byta tak över trappan

Det enda bordet som är åtgärdat är det jag har på bryggan sommartid. 😉 Det bar jag ner igår innan kaffebesöket.

Ordningsam kisse
I samband med dagens administration tyckte Mia att jag behövde bättre ordning bland pärmarna.

Bryggan är klar, jag har gjort mig förtjänt av skadeståndet och Silverpilen är nyduschad. Det har gått ett år sen Snuttan dog. Mia har bjudit på underhållning.

Sista burken
Vid halv elva-snåret beslöt jag utmana hettan och olja klart bryggan. OM det blir regn på måndag som utlovat hinner den torka helt till dess.

Det var inte speciellt skönt… Den svaga brisen förmådde inte svalka tillräckligt, men jag hade ju bara mig själv att skylla. När jag drog dom sista bräderna kunde jag lyckligtvis stå i vattnet.

Cirka fem timmar tog det att olja hela bryggan och jag gjorde av med fyra burkar olja, dvs 3,6 liter. Nästa år är det dags igen.

Innan jag stängde locket på den sista skvätten som blev över, drog jag också över skrubbänken som i år fungerar som avlastningsyta och det lilla bordet jag har på trappan.

Plåster på såren
Efter fil och smörgås tog jag i tu med att plåstra om såren på gräsmattan igen. Det gällde att göra sig förtjänt av ersättningen. För några dar sen köpte jag 220 liter mylla för ändamålet.

Det var inga problem att få dom fyra mullsäckarna att gå åt. Jag kunde nästan ha gjort av med lika mycket till, men det blev i alla fall klart jämnare än tidigare. Kundtjänsten på Fortum ska få en bild på verkställt arbete så snart ersättningen är utbetald.

Nyduschad
Stackars Silverpilen, den har nästan varit gömd under ett lager pollen och vägdamm. Men inte längre. Det sved visserligen lite i mitt ekologihjärta över att spola den med dricksvatten, men det händer högst en gång per år.

Årsdag
Idag för ett år sen hittade jag Snuttans döda kropp. Jag saknar henne fortfarande, även om Mia är en fullgod ersättare.

Underhållning
Efter en njutningsfull simtur i eftermiddagssolen beslöt jag ta ledigt resten av dan, klockan var redan fyra. Jag la mig i hammocken med senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Mitt i en artikel om exo­planeter kom Mia med ett byte som fick mig att haja till. Hon hade fångat en orm. En snok den här gången.

Den stackars ormen gjorde sitt bästa för att spela död men så snart Mia la sig på avstånd, lyfte den huvudet och vädrade. Övertygad om att faran var över, ringlade den in i syrenbersån. Men ack, det hörde Mia förstås, fångade den igen och bar tillbaka den på gräsmattan där hon fortsatte sin lek med den.

Till slut var den inge’ rolig längre, hon hörde röster som gjorde henne nyfiken och gick i väg för att kolla var dom kom i från. Ormen låg kvar där hon hade lämnat den, så jag stod kvar för att se om den fortfarande var kapabel att ta sig i väg.

Jodå, efter en stund lyfte den på huvudet igen, pejlade läget och rann i väg in i vintergrönan. Mia hade slagit både klor och käkar i den så frågan är hur illa skadad den var? Förhoppningsvis klarar den sig trots allt.

Igår fick jag en prisförfrågan, klippte gräs och fyllde vattentunnan. Idag har jag mest svettats, men hammocken är avtäckt och båten i sjön.

Pris på Ensamhet
Nästa burk med träolja förbrukades igår. Jämfört med idag var det nästan kallt och blåsten var lika frisk som i förrgår, bryggan guppade och gungade på vågorna. Mia låg som vanligt i skuggan på stranden och såg på när jag penslade.

Strax innan oljan sinade ringde telefonen. En dam presenterade sig och undrade vad tavlan Ensamhet kostar? Hon hade sett den i Söderlångvik och blivit förtjust. Jag var tvungen att be att få återkomma – jag hade helt glömt av vilket pris jag hade satt.

När jag ringde upp henne en stund senare och meddelade att den kostar 165 € inklusive moms var hon inte längre lika köpsugen. Hon skulle eventuellt återkomma om och när hon ville köpa den.

Gräsklippning och vattenpåfyllning
Gräset har växt i rasande fart… Igår bestämde jag att det var dags att klippa det igen. Vilken himla tur, idag hade jag inte klarat det i hettan.

Vattnet i tunnan har haft god åtgång, sommarblommorna har behövt påfyllning nästan varannan dag så jag fyllde på den. Så nu blir det snart regn om mitt trolleritrick fortfarande fungerar.

Värmerekord
Idag slogs utan tvivel årets värmerekord på Udden. Halv tre i eftermiddags visade mätaren 29,5 grader och vinden var så gott som obefintlig. I 24-25 graders värme kan jag ännu uträtta en del, men i högre temperaturer slutar jag fungera. Tankeverksamheten avstannar och minsta rörelse är en ansträngning.

Medan jag satt i skuggan och flämtade i kapp med Mia, tänkte jag på alla som är tvungna att jobba fysiskt utomhus… Mig var det väl inge’ synd om, jag kunde ju sitta i skuggan och strunta i att göra nåt. Det kändes genast bättre att veta att nån annan hade det värre. Så är vi människor tydligen funtade.

Hammocken avtäckt
Jag räknade ut att jag nog kunde klara av att sy upp ett par byxor men det var också knappt, jag stack mig i fingret flera gånger. Vid halv fyra gick solen i moln en timme och temperaturen gick ner till 28,1. Fortfarande för varmt för mig, men bristen på vind ville jag utnyttja för att ta bort och vika i hop presen­ningen jag har haft över hammocken i vinter.

Självfallet blev jag inspierad att ta fram dynorna till den också. Men sen la jag mig i den och försökte lagra minnet av värmen, grönskan och fågelkvittret till i vinter.

Sjösättning
Framåt sex kände jag för ett dopp. På stigen ner till stranden låg årorna och bänkarna till båten. Jaha, just det ja, dom hade jag tagit fram i förmiddags. Jag hade ju tänkt få båten i sjön innan det blir is på nytt. In tillbaka för att ta på stövlar och hämta arbetshandskarna.

I flera minuter stod jag med båten på högkant, Mia var på fel sida och jag ville inte att hon skulle få båten över sig. Så klart hade hon hunnit undan, men jag ville inte skrämma henne. Till slut flyttade hon på sig men blev skrämd i alla fall när jag släppte den. Men bara en kort stund, sen undersökte hon den med sin vanliga nyfikenhet.

Efter en liten roddtur runt bryggan förtöjde jag ”slipen” på sin vanliga plats och fick äntligen mitt dopp. Mycket kallare än igår, troligen hade blåsten fört in kallare vatten, men det kändes härligt svalkande.

Vilken lyx att bo så nära vatten tänkte jag när jag klev upp. Å andra sidan behöver man varken brygga eller båt om man bor i inlandet kom jag på sen. Men jag vill absolut inte byta!

Fotsulorna är oljade och mitt ärende är behandlat. Jag har ägnat mig åt två säsongspremiärer och sorterat galgar.

Nyoljad
Mitt på dan fick jag för mig att jag skulle olja bryggan. Bäst att passa på så länge det är varmt och vackert och träet är torrt.

Egentligen hade jag tänkt kleta på nåt mer bestående, men efter in­ven­tering av målningsförrådet i sovrummet(!) kom jag fram till att det var lika bra att göra slut på träoljan – jag hade flera liter kvar.

Tack vare den friska vinden var det uthärdligt att hålla till i solen och knäskydden jag investerade i förra året kom väl till pass. När jag hade förbrukat två timmar och en och en halv burk olja var bän­kar­na, bryggänden och ena räcket färdigt. Jag också.

Dessutom hade jag olja under fotsulorna och på ena örat. Fråga mig inte hur jag bar mig åt för att få olja på örat…? En av arbetsställningarna var tydligen mindre lyckad.

Rimligt krav
Under tiden jag oljade bryggan ringde telefonen. En svenskatalande man presenterade sig men jag uppfattade bara Forum. Nu var mitt ersättningskrav behandlat och godkänt sa han. I slutet av den här måna­den eller nästa skulle jag få ersättningen jag hade yrkat på.

Så bra tyckte jag och talade om att jag inte kommer att kräva förseningsränta på fakturan. Den förföll nämligen den 24.5. Den unge mannen i andra änden blev helt tyst, så jag var tvungen att fråga om han hade nåt mer på hjärtat? Nej då, han skulle bara meddela att jag fick min ersättning. ”Jamen då är vi alla glada och nöjda” avrundade jag med och fick bekräftelse från andra änden.

Jämfört med vad det skulle kosta Fortum om dom skickade ut nån för att fixa gräsmattan kom dom billigt undan så jag tänkte då inte vara onödigt ödmjuk. Jag anser att mitt krav var synnerligen rimligt och det gjorde tydligen Fortum också.

Säsongspremiär 1
Innan jag lämnade bryggan tog jag en titt på vattentemperaturen. Det kändes onekligen frestande att ta sig ett dopp i hettan. Ha, 21 grader visade mätaren. Då måste jag ju våga mig i.

Det är helt omöjligt att det var 21 grader i vattnet! Jag trodde nästan blodet skulle stelna i ådrorna när jag slängde mig i. Jag vände direkt och klev snabbt upp igen. Antagligen hade solen bidragit till opti­mist­tem­pera­tu­ren. Men nu kan det knappast bli kallare så jag lär förmodligen göra ett nytt försök i morgon.

Galgsortering
Igår prissatte jag och packade ner skor och kläder som ska säljas på sommarloppisen i Dalsbruk. Idag slog det mig att det säkert behövs galgar och att jag kunde bli av med en del såna också, så jag hämtade plastsäcken på vinden.

Snabbaste sättet att sortera dom var att hälla ut dom på trappan. Loppisen fick ärva ett tjugotal, resten behöll jag, åtminstone tills vidare. Galgar brukar det ofta vara ont om, men i det här huset finns det gott om dom.

Säsongspremiär 2
När jag hade lämnat in prylarna till loppisen och uträttat en del andra ärenden gick jag in i mat­bu­ti­ken. På inköpslistan fanns bara en punkt: fil (filbunke). Sommartid lever jag mer eller mindre på fil och speciellt när det är så här varmt.

Innan jag fick ner burkarna i kassen lyckades jag få en i golv, men locket höll lyckligtvis. Den har jag nu ätit upp med lite socker och mycket kanel på och Mia har provsmakat. Mums tyckte vi båda.

Det är sommar på Udden, mamma har åkt och jag har slängt en faktura. Mia har ny sovplats.

Sommar
Idag kom sommaren till Udden. Ännu klockan 19.30 visade termometern 22,6 grader och kommande två dagar ska bli ändå varmare spår MI.

Syrenerna började slå ut under helgen och blommar nu för fullt liksom vintergrönan, sen står jätte­vallmo, rhodo­dendron och lupiner på tur. I köket doftar det liljekonvalj från buketten vi fick i lördags och brud­spirean dignar under blomsterprakten, sydostvinden är ljum och behaglig. En ljuvlig tid på året!

Avresa
Idag på eftermiddagen skjutsade jag mamma till bussen och för en stund sen ringde hon och talade om att hemresan hade gått bra. Buketten med liljekonvaljer som hon plockade hade också klarat resan.

Misstag
Bland dagens post låg två fakturor. Den ena har jag kvar, men den andra åkte i misstag ner i påsen med returpapper som jag slängde i samma veva jag följde mamma till bussen.

Oåterkalleligen borta med andra ord, men jag har erkänt mitt misstag till avsändaren och bett att få en ny. Tyvärr lär jag få det.

Ny sovplats
Igår kväll hittade Mia en ny sovplats. Min baden baden-stol står i verandan när den inte är i an­vänd­ning och den tyckte Mia passade utmärkt att sova i. Jag var lite orolig för att hon inte skulle komma in till natten, men det var obefogat. När hon hörde ljudet av TVn föredrog hon att ha sällskap och ligga i famn som vanligt.

Under mammas vistelse har hon sovit i hennes säng, men nu kanske hon tar mig till heders igen?