Jag har tvättat, besökt syateljén, fått mat på byn och avskyr soppåsar som stinker.

Tvättdax
Innan jag kom i håg att jag hade lovat besöka händige släktingen i ett ärende så snart jag hade vaknat, startade jag tvättmaski­nen. Optimistiskt plockade jag fram tvättkorgen för ren tvätt, beredd att hänga ut på tork. Men var hade jag lagt bykstrecket (tvättlinan) i höstas?

Efter en stunds letande drog jag slutsatsen att jag nog hade pensionerat det och gav upp. Dessutom blåste det våldsamt tröstade jag mig med, det fick bli tork­tum­laren ännu en gång.

Oplanerat besök
Kvart i två ringde nämnda släkting och undrade om jag var på väg snart, han behövde åka i väg på uppköp… Jag erkände min fadäs och lovade vara på plats till kaffetid.

Medan tvättmaskinen susade hade jag satt i gång med att tömma klädkammaren på vinterkappor och ‑jackor. Bland urvalet fanns en snygg yllejacka som jag knappt använt för att den dolda knäppningen glipar när man knäpper jackan.

Faktiskt är den inte för trång, utan helt enkelt felsydd. Varför jag inte upptäckte det när jag köpte den fattar jag inte? Jag tog på den och begrundade framför spegeln. Skulle den gå till klädinsamlingen eller vad skulle jag göra med den?

Då fick jag en strålande idé! Den skulle få dragked (blixtlås) i stället, det löste alla problem. Om man dessutom tog bort knapparna och sydde i dragkeden kant i kant skulle den bli en aning rymligare så jag kunde få plats med lite tjockare plagg under. Himla fiffigt tyckte jag.

Jag kastade mig direkt över datorn och googlade på Benitas syateljé, hittade telefonnumret och ringde. På onsdag var hon upptagen men idag var hon på plats. ”Jag kommer inom 20 minuter” avslutade jag med.

Tredje gången jag låste ytterdörren hade jag fått med mig allt jag skulle. Först hade glömt grejen jag skulle lämna till släktingen, sen bilnycklarna… All fokus var på jackan.

Några minuter senare var jag på plats och Benita bekräftade att min idé gick att verkställa. Vi kom fram till att en 50 cm lång svart dragked blev perfekt. Hon undrade när jag ville ha jackan och fick beskedet att det räckte om den är klar till hösten. Hon skulle höra av sig när jag kunde hämta den.

Mat och kaffe
Nästa anhalt var förstås släktingen. Då jag steg ur bilen påpekade han att jag var för tidig för kaffe, klockan var inte ens halv tre. Men jag behövde inte vända om, det gick för sig ändå betygade han och om 20 minuter kunde jag få dela en pizza med honom om jag ville?

Sånt säger jag inte nej till, så det blev både mat och kaffe. Ibland har man tur. Om jag hade kommit klockan tre hade pizzan varit uppäten misstänker jag. 😀

Gräslig lukt
Tillbaka på hemmaplan fortsatte jag klädutgallringen. En del skulle till klädinsamlingen så jag hämtade en ny (svart) soppåse att stoppa ner dom i. Som vanligt luktade den skunk. En frän, stickande lukt som nästan gör mig spyfärdig.

Tidigare har jag hittat en mindre, orangefärgad, luktfri variant, men dom har försvunnit från butiks­hyllorna. Jag var kanske den enda som köpte dom?

Om det var fråga om att använda påsen bara för sopor skulle jag inte beklaga mig, men det bär mig emot att stoppa ner rena kläder i den gräsliga odören. Nån som kan tipsa om luktfria 70 liters soppåsar på Kimitoön?

Gårdagen fördrevs med krattande och tedrickande, idag har jag röstat, haft sällskap vid middagsbordet och tror jag har blivit allergisk mot konjak?!

Krattväder
Fram på dagen igår bestämde molnen sig för att släppa fram solen till slut. Vädret blev idealiskt för utomhusarbete.

Fyra timmar och ett antal lövhögar senare avrundade jag med en tur längs min södra och östra tomtgräns. Det tog sin modiga tid. Inte för att tomtgränsen är så lång, men för allt som fick mig att stanna upp längs vägen. När jag hade avslutat min ”inspektion” återstod en dryg halv timme innan mitt tebesök skulle göra entré.

Tebesök
Det händer inte så ofta att gästerna har med sig toalettpapper. Ännu mer sällan hemlagad fiskpastej. Dagens besökare överräckte vardera.

Toalettpappret kom sig av att vi tidigare har diskuterat priset på en hel bal och var man lämpligen hittar billigt och bra toapapper på ön. En s k skitdiskussion kan tyckas, men toapapper är en hel vetenskap har jag insett.

Det gäller att jämföra pappersbredd, -tjocklek och antal meter per rulle för att kunna bedöma om produkten är prisvärd eller inte. Den överräckta förpackningen var alltså ett varuprov.

Fiskpastejen gjord på rökt sik var en både oväntad och smakfull överraskning. Vilken tur att det finns så händiga och husliga män i min omgivning.

Dess värre var jag en ovanligt tråkig värdinna. Inte ens det starka teet kunde hindra mina ögonlock från att börja falla i hop efter ett tag. Min kropp hade tydligen fått en överdos av sol och frisk luft.

Valdag
Idag var en historisk dag. Jag röstade i ett riksdagsval för första gången i mitt liv. När fan blir gammal blir han religiös sägs det. I mitt fall gäller det intresset för politik. Under största delen av mitt liv har jag varit totalt ointresserad av allt vad politik heter, men den här gången fick jag för mig att jag skulle utöva min medborger­liga rättighet.

Både vallokal och ‑funktionärer var samma som vid kommunalvalet (om jag minns rätt?). Och min oro för långa köer visade sig helt obefogad – en enda person gick in samtidigt som jag.

Middagssällskap
När jag kom hem tillbaka var det dags att börja med middagen om jag skulle passa tiden. Jag hade lovat bjuda på ugnsstekt fisk. Det är himla praktiskt att alltid följa samma recept. Då blir varken matgästen eller värdinnan överraskad. För att få lite variation har jag också ett köttrecept. 😉

Idag lyckades jag hålla mig vaken. Troligen beroende på att jag hade begränsat friskluftsintaget och min fysiska aktivitet till ett minimum under dagen.

Konjaksallergi?
En stund efter att middagsgästen hade gått drabbades jag av en nysattack. Mig veterligen lider jag varken av hösnuva eller pollenallergi, så jag kom fram till att det måste bero på konjaken.

I vanliga fall håller jag mig till en förmånlig härtappad sort, men dagen och gästen till ära hällde jag upp av en dyrare sort. Det tålde nog inte min organism som vid det här laget har vant sig vid ”billig-konjaken”. Alternativt berodde nysattacken på dammöverskott?

Det finns fler än jag som förmänskligar djurbeteenden. Riktigt roligt tycker jag. 🙂

httpv://www.youtube.com/watch?v=-ssXJtzFOjA&feature=youtu.be

Kameran har gått varm, dasset är invigt, kontoret stängde i förtid och jag har uppvaktat ”en mogen yngling”. Jag misstänker att Mia är otrogen!

Bildväder
Både temperatur och väderlek gynnade fotografering utomhus idag, men det förutsatte att man var påklädd. I morgonrock blev det rätt så kyligt efter 50 bilder.

Uppe i skyn var trafiken livlig. En tranplog flög norrut, två örnar(?) seglade högt ovanför mig, några måsar meddelade ljudligt sin närvaro och korpen ansåg tydligen att hans revir var hotat – han gav sig kraxande i väg efter den ena örnen. Hackspetten trummade sin revirsignal på plåten som ligger över elstolpen och småfåglarna flög fram och tillbaka under ivrigt kvittrande. Ingen tvekan om årstid.

Dom gula krokusarna som haren åt upp i fjol har fått stå orörda i år och har nu slagit ut sina orange­gula blommor till min stora förnöjelse. Efter att ha förevigat dom, gick jag över på sommar­grannens tomt för att få flera krokusbilder. Sen tidigare visste jag att det finns gott om praktfulla lila krokus.

Jag fortsatte bildjakten under eftermiddagen och fick i hop totalt 82 bilder såg jag när jag överförde dom till datorn. Efter en första granskning återstår 53, men troligen kasserar jag ytterligare några.

Dasspremiär
Utedasset är invigt för säsongen. Mia deltog i det högtidliga tillfället, men föredrog att sitta ute på trappan och hålla för nosen. Än så länge saknas tidningskorgen, men efter en omgång med dammsugaren ska den få sin vanliga plats.

Tidig stängning
Idag stängde Din Konsult kontoret redan efter lunch. I vanliga fall är det öppet till klockan 16 på fredagar, men efter att ha skickat i väg utlovat material till kund och önskat trevlig helg, tyckte jag att jag var värd att få ledigt resten av dagen. Det är fördelen med att vara sin egen arbetsgivare. 🙂

Födelsedag
Idag fyllde ”bonuspappan” år igen. Det känns inte som om det var ett helt år sen sist, men enligt kalendern är det visst det. Jag passade in besöket till första serveringen, dvs eftermiddags­kaffet.

Det blev en skön promenad. Mia envisades med att följa efter ända fram till ”gamla tant Wiiks” som huset kallades när jag var liten. Hon hade säkert följt med hela vägen om inte motorsågs­ljudet vid vägkanten hade hörts. Den stora, gamla eken har fått finna sig i att bli nersågad och kluven till ved.

Misstänkt doft
Det dröjde styvt en halv timme inna Mia dök upp efter att jag hade kommit hem och lockat på henne. Det är som sagt bråda tider nu.

Efter middag, pälsvård och en stunds vila var hon redo för nya jakter. Innan jag släppte ut henne lyfte jag upp henne och snusade i pälsen som jag brukar. Men vad var detta!?! Pälsen doftade svagt av parfym, en doft som jag inte kände igen?

Undrar om det är nån annan kattvän som har pussat på henne? Och inte gick det att få svar på frågan heller, Mia teg som muren. 😉

Jag har fått provtrycket, storhandlat och är ägare till en trofé. Mia tycker synd om mig.

Provtryck
I dagens post låg det utlovade provtrycket. Jag påminde om det igår och påpekade att det snart är en månad sen jag beställde det. Och det var ju en herrans tur att jag kostade på mig det! En av bilderna måste bytas ut, den höll inte fullgod kvalitet.

Det här har inget med fotoutställningen att göra. Jag jobbar med en annan idé parallellt som förhopp­ningsvis också ska bli en inkomstkälla. Mer om det när jag har gjort min första leverans.

Proviantering
På två och en halv timme hann jag åka ca 20 km, inhandla födelsedagspresent, teaterbiljetter och bensin samt fylla på matförråden för mig och min fyrbenta sambo, respektive göra en blixtvisit hos ”trollkarlen” och hämta ut ett postpaket. Ibland kan jag vara ohyggligt effektiv. 🙂

Det mesta jag köpte var nödvändigt och förtär- eller brukbart – utom en sak. Jag hittade en mycket passande skylt. Redan under Snuttans tid var jag på jakt efter en skylt med texten ”Här vaktar jag” och bild på en ilsken katt, men har aldrig lyckats hitta nån. Den här är nästan lika bra. Och framför allt vänligare.

Troféprovning
I en av kassarna låg också en trofé. Eller rättare sagt heter fabrikatet så. När jag hade packat upp maten och provsmakat det nya rågbrödet med tranbär, provade jag Trofé-produkten.

Hos Wahlstens där jag köper kattsanden hade dom nämligen 30 % rabatt på nattlinnen och badrockar. Ett nytt nattlinne var precis vad jag behövde. Hittills har jag slitit på mosters begagnade och hon har nu varit död i 12 år så dom börjar bli lite luggslitna. Jag hittade ett som jag gillade och köpte det utan att prova, men nu skulle jag alltså göra det.

Det var som gjort för mig. Mjukt och töjbart material, perfekt längd (ner till vaden) och lagom vidd. Det är viktigt med töjbart material och generös vidd för att man ska slippa stiga upp varje gång man vill vända sig i sängen.

Längden är minst lika viktig. Att vakna med nattlinnet runt halsen tyder helt klart på att det är för kort. Det kan för all del i enstaka undantagsfall också tyda på att man har haft sängsällskap. 😉

Stackars matte
När jag parkerade Silverpilen tittade Mia som hastigast ut genom sin ingång, men drog in huv’et omgående när hon hörde min röst. Hon var säkert hungrig bestämde jag.

Men o nej, hon hade viktigare saker för sig. Hon hade fångat en näbbmus igen och hade fullt sjå att hålla i gång den i verandan. För att hjälpa till lyfte jag undan några par skor från nedersta hyllan i skohyllan och då musen tog sin tillflykt till den hoprullade trappmattan, ställde jag den på högkant och skakade ut musen.

Pälsen på musen var mjukare än sammet. Jag kunde inte låta bli att stryka den över ryggen när jag hade chansen. Mia såg lite besviken ut när jag nöjde mig med det, men i övrigt verkade hon uppskatta min assistans.

Efter ett tag lät hon musen springa ut, men höll noga koll på vart den tog vägen. Med kameran i högsta hugg försökte jag få närbilder på den lilla krabaten, men sen lämnade jag sällskapet.

Jag har blivit en erfarenhet rikare på kuppen. En god stund senare hade jag ärende ut. Då jag öppnade dörren och tog nästa steg hörde jag ett lågt krasande ljud under foten. Mia hade överlämnat sin jakttrofé till mig.

Troligen var den död redan när jag trampade på den, annars hade den inte legat kvar. Mia tyckte antagligen synd om sin tafatta matte som inte ens klarar av att fånga en liten näbbmus och ville trösta mig genom att ta död på den och ge mig den.

Nej då, jag ska inte fömänskliga hennes beteende. Det var säkert en tillfällighet att den hamnade precis utanför dörren. Men i fortsättningen ska jag se till att kolla om det ligger nåt i vägen innan jag går ut.

Jag börjar tycka riktigt synd om alla näbbmöss som kommer i vägen för Mias klor. Dom gör ju faktiskt ingen som helst skada.

Jag har hållit mitt löfte, uttalar mig om arvoden och har använt kroppen.

Materialleverans
Efter närmare fem timmar bakom tangentbordet kunde jag äntligen skicka i väg anvisningar och övnings­filer till kursdeltagarna som jag lovade dom igår. Anvisningarna borde ju ha varit klara redan i måndags, men jag prioriterade bort dom och var alltså tvungen att skriva dom idag i stället.

Att skriva instruktioner och anvisningar är nåt av det mest tidsödande som finns. Varje moment ska beskrivas, vilket tar minst tre gånger så lång tid som att utföra det. För att kolla att anvisningen stämmer och för att inte glömma nåt delmoment, är man tvungen att utföra uppgiften parallellt med att man skriver. Men nu är det gjort – för den här gången. Om två veckor är det dags igen.

Arvode
Arbetet är ideellt i det här fallet. Uppdragsgivaren ersätter bara lektionstid och reskostnad, men det är inget ovanligt i utbildningssammanhang när man jobbar på timersättning. Om man är tillsvidare anställd är läget förstås ett annat, då har man ju lön för all arbetstid.

På den tiden jag själv var uppdragsgivare fick konsulterna jag anlitade inte heller betalt för annat än undervisningstid och resor om vi inte kom överens om annat. Att all undervisning kräver förberedelser kanske man inte tänker på när man bara ser timpriset som konsulten debiterar, men i totalbeloppet ingår oftast ett antal timmar extra.

Fysisk aktivitet
När jag hade mejlat övningar, anvisningar och facitfiler till kursdeltagarna, värmde jag en Thai-kub och bytte efter matintaget om till ”jobba-ute-kläder”. Jag tänkte ta i tu med löven som jag inte krattade bort i höstas. Det kändes som lagom motvikt till tidigare tanke- och koncentrationsarbete.

På vissa ställen var löven fortfarande fastfrusna i marken och så långt sträckte jag mig inte att jag hackade loss dom utan nöjde mig med att ta dom som gick att hantera med kratta eller händer. Följden blev att två blomland till är befriade från löv.

Det var snudd på att jag gick in och hämtade pincetten. I blomlandet vid verandaväggen är det fullt av små ljusgröna saker som sticker upp så det gällde att vara lätt på handen för att inte skada dom små liven. Lätt på foten får man som bekant inte vara. 😉

Det blev ”snyggt, men inte pråligt” som moster brukade säga. Risken är förstås att löven som nu är blöta eller begravda under snön blåser i väg och lägger sig just där som jag har putsat, men då får dom väl göra det.

Efter tre timmar hade både jag och ryggen fått nog. Dessutom kom herr grannen junior över med maj­blomman jag hade lovat köpa så tajmingen var perfekt.

Morgondagen lär bli likartad, jag har ett leveranslöfte till att hålla den här veckan.

Jag har lärt mig en massa nytt, invigt vårkavajen och fått betalt för att prata. Mias jaktinstinkt är exemplarisk.

Information och presentationsteknik
Igår deltog jag i kommunens informationstillfälle angående den planerade vatten- och avlopps­lösningen. Tillfället gav en hel del nya fakta, intressantast tyckte jag var utsläppsnivåerna från de befintliga reningsverken på ön och nationell statistik över utsläppen av kväve och fosfor.

Tillfället gav mig också en chans att studera presentationsteknik. Alla föredragshållare använde sig av PowerPoint-bilder av varierande utseende och läskvalitet. Det ställdes stora krav på att höras och synas eftersom publiken bestod av ca 200 personer och alla anföranden skulle vara tvåspråkiga.

Dags för vårkavaj
Med nästan halvdussinet plusgrader tyckte jag det var dags att inviga vårkavajen idag. ”Åh, vilken härlig färg!” tyckte min uppdragsgivare som själv var klädd i lila tröja. Färgen föll mig också i smaken när jag såg den i postorderkatalogen och fick mig att känna mig riktigt vårfin. Vid första mötet med kursdeltagarna vill jag gärna vara extra välklädd.

På kurs med Kurt*)
Min ”publik” inskränkte sig till mindre än 5 % av gårdagens deltagare. Mysigt med en liten grupp. Redan i inledningen sprack det. När jag kom till tredje punkten i presentationen av mig själv hängde sig datorn. Eftersom jag inte var ansluten till Internet och klickade på en länk ”frös” hela presenta­tionen.

Det sista man ska göra innan man kör ”live” är att kolla att allting funkar brukar jag alltid framhålla. Jag VISSTE ju att nätverkssladden inte satt i datorn, så jag fattar inte varför jag prompt skulle klicka på länken i texten?

För att avrunda den bristfälliga inledningen drog jag till med: ”eftersom jag har fått i uppgift att underhålla er den här eftermiddagen, tänkte jag börja med ett litet sång- och dans­nummer”. Då tittade alla förvånat upp från sina medhavda datorer. En s k ice-breaker är bra att ta till ibland. Resten av kursen gick lyckligtvis som förväntat.

*) http://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A5_kurs_med_Kurt

Blodad tand
Mia har bokstavligen fått blodad tand. Resterna av hennes jaktbyten hopar sig i verandan. Nä, nu överdrev jag som vanligt. En misshandlad ödla hittade jag under bordet när jag kom hem och just nu försöker hon få fatt i en näbbmus som hon har burit in och släppt taget om. Det är således inget fel på jaktinstinkten.

Näbbmusen är en av flera. Häromdagen hittade jag en i två delar, hon hade bitit av huvudet. Undrar varför just dom är populära? Kanske lätta att få tag i för att dom är oförsiktiga eller för att det finns gott om dom?

Presentationen för presentationen av kursledaren är också klar inför morgondagen. :). (Här i beskuren version)

Jag har jagat blåsippor, hissat vimpeln, kalkat, ansat ett blomland, tagit bort snöskyddet och gjort i ordning övningsmaterial.

På jakt efter blåsippor
Kvart i åtta var jag redan i färd med frukosten och ett par timmar senare drog jag på mig Snickers-byxorna. Planen var att klippa ner buskarna närmast väggen på långsidan av huset, därav klädvalet. Jag behöver knappast tala om att dom fortfarande är oklippta?

Fast först ville jag se hur det stod till med lärkträdet och kolla om ”mina” blåsippor blommar. Lärkträdet var en sorglig syn. Inte en tillstymmelse till liv. Jag kunde egentligen inte upptäcka någon ny åverkan, men fjolårets angrepp på stammen kombinerat med den gångna vintern har tydligen tagit kål på det lilla trädet. Om jag hade varit det minsta förut­seende hade jag förstås satt ett skydd runt stammen redan när vi planterade det, men så smart var jag ju inte.

Lite småsorgsen stegade jag vidare. Efter en liten omväg ner till ”flyet” gick jag till blåsippsslänten, men såg bara blad. Först när jag hade petat bort barr och gamla löv hittade jag några knoppar som stod och väntade på mera sol och värme. Jag får glädjas åt krokusarna till dess.

Vimpeln i topp
Tillbaka vid trappan fick jag för mig att det var dags att hissa vimpeln. Det hade jag egentligen tänkt göra redan när det blev sommartid, men glömde bort det. Nu får den hänga uppe tills det blir vintertid igen eller tills jag kommer i håg att ta ner den.

Kalkning
För att bli av med innehållet i den evigt gamla kalksäcken beslöt jag kalka på utvalda platser. Det är så smidigt att sprida kalken på snön har jag hört. Men dom sa inget om att man borde vara klädd i skyddsdräkt. Hela jag var täckt av ett tunt kalklager när jag var klar.

Tur att kalken var rätt så fuktig, annars hade jag varit helvit. Nackdelen med fuktig kalk är å andra sidan att den klumpar i hop. Det är nog första och sista gången jag för­söker mig på att kalka. Dess­utom kom jag på att till exempel granen och rhododendron föredrar sur jord. Med tanke på hur stor granen är har den väl rötter över hela tomten snart, så det gällde att tänka sig för.

Nyansat
Sen tog jag i tu med ett blomland. Bort med alla torra växtdelar, ruttna löv och spirande ogräs. Sista snön följde också med. Under dom ruttna och blöta löven upptäckte jag små vita maskar som såg ut som piskmask i miniatyr, urk.

Till slut såg landet ut som ett blomland igen. Med lite värme blir det full fart på växtligheten.

Demontering av snöskydd
Efter att ha städat bort dom torra resterna av ormbunken plockade jag fram skruvdragaren, ställde in backväxeln och skruvade loss snöskyddet. Troligen blir det en annan lösning nästa vinter, men jag har redan hittat ett nytt användningsområde för den här varianten.

Skrivbordsjobb
Stärkt av gösfilé och potatis satte jag i gång med att göra övningar i PowerPoint 2007 till tisdagens kurs­del­tagare. I höstas prövade vi ett upplägg som går ut på föreläsningspass varvade med praktiska övningar som deltagarna ska göra hemma och lämna in. Trots mina farhågor visade det sig fungera ganska bra.

Nu återstår bara att skriva anvisningarna. Det tar nästan lika lång tid som att hitta på och skapa övningarna vet jag. Men det får bli i morgon, just nu känner jag inte för det.