Igår försvann sista tvätthindret och sommarsäsongen inleddes med en skål. Idag har jag försökt uppbringa ramar, städat dasset och snyggat till på tomten.

Tvättat och hängt
Att jag fick tag på tvättlina härom dagen var ingen garanti för att kunna tvätta. Jag var dessutom tvungen att vänta på tömning av avloppsbrunnen. I måndags gick larmet, i tisdags beställde jag tömning och igår på förmiddagen kom den stora tankbilen stånkande uppför backen.

Idag kunde jag alltså tvätta och inviga nya tvättlinan. Tydligen hade jag inte lyckats sträcka den tillräckligt – när tvätten hängde på tork släpade den nästan i backen. Men problem är till för att lösas.

Då dasset byggdes 2009 måste en grov syren fällas för att den stod i vägen. Den tog jag rätt på, ska­lade av barken och ställde på tork i vedlidret. Idag kom den väl till pass. Den blev en utmärkt stötta till tvättlinan.

Säsongsskål
Igår kväll skrämde sommargrannen psykologen nästan slag på mig. Jag var i färd med att plantera julrosen jag fick i julas och hörde inte att hon kom förrän hon hejade.

Efter en mugg te med tilltugg bänkade vi oss ”i södra salongen” för att låna Filosofens uttryck, försåg oss med varsin whiskypinne och skålade för inledningen på sommarsäsongen. Efter en liten påfyllning och fortsatt prat fram till skymningen, drog hon på sig ulltröjan, tackade och knallade upp till sig. Ett lika oväntat som välkommet besök.

Ramlöst
Efter sedvanlig morgonrutin tog jag i tu med att försöka få tag på ramar till utställningsbilderna. Hos Pappersboden var maxstorleken 30 x 40 cm. Jag hade nästan förväntat mig att damen jag pratade med skulle visa sig kundvänlig nog att erbjuda sig skaffa större, men där satte hon punkt.

På min fråga om hon kunde tipsa om nåt ställe som kunde tänkas ha 50 x 70 cm svarade hon nej, men kom på att det finns en kille som ramar in tavlor på sin fritid. Jag tackade för tipset och ringde upp killen som för övrigt visade sig vara en f d kursdeltagare, men han åtog sig inga inramningar den här årstiden. Förutom ett heltidsjobb driver han ett jordbruk tillsammans med sin bror och nu är det dags för vårsådden.

Då var jag tillbaka där jag började – ramarna jag hittade hos IKEA, men tyvärr gick dom inte att köpa i nätbutiken. Som ett sista desperat försök ringde jag till varuhuset i Reso och frågade om dom möjligen kan skicka ramarna som bussgods? Nix pix, om jag ville ha ramarna fick jag antingen pallra mig dit eller be en kompis köpa och skicka dom. Suck.

184 km t/r bara för några ramar känns motigt, men jag vill heller inte irra omkring i Salo trots att det ligger något närmare, ca 130 km t/r. Stan är för all del inte så våldsamt stor, men att åka dit på vinst och förlust känns inte heller bra. Det får bli en tur till Reso i början på nästa vecka.

Dass- och tomtstädning
Ett antal flerbenta varelser har blivit hemlösa, lemlästade eller livlösa efter att jag gick loss med damm­sugaren inne i dasset. Tidningskorgen är på plats och extra toarullar finns på hyllan. Återstår bara att tömma ett lager kompost så snart den tinat helt.

Städivern höll i sig så länge att jag hann göra fint på tomten fram till ytterdörren. Två för dagen nya amplar pryder ingången för att man ska fastna med blicken på dom i stället för på allt som är ogjort. Men det blir gjort vad det lider. Med lite tur blir jag klar under dom kommande två dagarna.

Gårdagens isläge. Inom ett par dar är hela sjön isfri. Då är det vår på riktigt. 🙂

Jag har mejlat bildbevis, servat Silverpilen, fotograferat och shoppat hejvilt.

Bildbevis
Jag började dagen med ett bistert mejl till Fortum och infogade en bild på förödelsen. Råttan/Väduren undrade i en kommentar varför jag inte sa till med en gång och avslutade med: ”du brukar ju inte ha tunghäfta”.

Förklaringen är enkel – jag var inte hemma när ”stolpskotten” avslutade arbetet. Jag hade kurs på eftermiddagen, annars hade jag förstås inte släppt i väg dom utan att återställa gräsmattan. Jag såg för all del spåren redan när jag åkte, men trodde i min enfald att dom skulle åtgärda dom när arbetet var klart. Tji fick jag.

Det kan tyckas fjantigt att reagera så kraftigt, det finns ju mycket värre saker, men jag blir lessen över såren i marken och grinig över att inte bli visad respekt. Men nog om det.

Service och däckbyte
13.00 idag hade jag tid på macken för årsservice och däckbyte. Sen förra servicen har jag kört bara 4.480 km, så jag skrev en lapp till servicekillarna att dom inte behövde byta olja. I fjol påpekade dom nämligen att jag gott kunde köra lite längre mellan oljebytena.

Det blev en snabb och billig service. Redan efter en timme blev jag uppringd om att jag kunde hämta min kära Silverpil. Notan slutade på 46 €. Först trodde jag att jag hörde fel, men beloppet var inte större än så.

Det måste med andra ord betyda att oljebyte är tidsödande och dyrt. I fjol betalade jag 210,25 €. Då ingick för all del tvätt och motortvätt. Jag tror jag ska sluta byta olja. 😀

Fotorunda
Medan Silverpilen blev omhändertagen passade jag på att fotografera mig fram längs strandkanten och vidare till för mig okända miljöer. Jag upptäckte till min förvåning att Dalsbruk är en riktigt vacker plats med många vackra hus. Det finns visst undantag, men dom ”såg” jag inte.

134 bilder senare avslutade jag min lilla sightseeing med kaffe och paj i solen på nya Kaffemosters veranda. Sen knallade jag i väg ner till macken för att hämta Silverpilen. Men först tittade jag in i Bussgods’ (Matkahuoltos) nya lokal som numera inrymmer en del varor till försäljning. Lustigt nog hittade jag några grejer som jag kom på att jag behövde. 😉

Shopping
Egentligen behövde jag bara handla veckans TV-program, kattmjölk och tvättlina. På Sale fanns ingen tvättlina, så jag åkte ner till Kompis. Ingen tvättlina där heller. Jag chansade på Wahlstens, men där hade dom heller ingen. Då erbjöd sig damen i kassan att ringa och kolla om ”gamla butiken” kunde ha och si, det hade dom.

Gamla Wahlstens heter numera Skärgårdsbutiken West och hade invigning just idag. Jag fick min tvättlina, men upptäckte en annan sak jag också behövde. Ägarinnans säljradar måtte ha pejlat in att jag var på shoppinghumör för efter det började hon prata om dom fina etanolbrännarna som var alldeles nyinkomna. ?? Jag stod som ett frågetecken. Hur i all sin dar kunde hon tro att jag skulle vara intresserad av en sån?

I en snabb svada på finska förklarade hon vilka alla användningsområden brännarna har. Inne, ute, i sommarstugan, som insats i kaminer, etc, etc. DÅ spetsade jag öronen. Kunde det här vara en lösning för att värma min kamin i vardagsrummet utan att behöva köpa ved eller ta upp en ny skorsten?

Jag tände på alla fyra när jag tänkte efter hur mycket tid och pengar jag kunde spara på idén. Klart jag skulle ha en etanolbrännare! Innan jag kom till kassan hann jag också få syn på en matta som såldes med 20 % rabatt. Rätt färg och rätt längd – den fick också följa med hem.

Brännarmontering
Innan jag lastade av vinterdäcken satte jag i min iver i gång med att tömma askan ur kaminen och testa om brännaren fick plats. Det var på håret, men när jag hade lagt en sten i botten gick det bra.

Än så länge har jag bara läst bruksanvisningen, men om det blir kyligare snart ska jag stänga av luft­värme­pumpen och provelda. Om en bränslepåfyllning räcker fyra timmar eller mer bör kaminen hinna bli varm.

Sotaren kommer förmodligen att bli snopen, men det bjuder jag på. Om han hade hållit sitt löfte hade jag redan haft en fungerande kamin och skorsten till en avsevärt mycket högre kostnad.

Udden har begåvats med en modernitet och gräsmattan har fått djupa sår.

Klart för fjärravläsning
Vid 11-snåret idag dök det upp en kille i arbetskläder som ville komma åt min elmätare. Tack vare brevet jag fick från Fortum i torsdags visste jag vad det var frågan om. Alla elmätare byts ut till digitala dito som kan fjärravläsas.

Av nån anledning låg jag långt fram i kön – installationerna påbörjades idag och pågår till den 2.5. Det hade jag förstås inget emot. Och snabbt gick det, på tio minuter var den nya mätaren installerad.

Redskapsbelägring
Under tiden som elkillen monterade den nya mätaren körde två lastbilar och en skåpbil uppför backen. Jag nästan gapade, vad skulle nu hända? Allting fick sin förklaring då jag fick syn på elstolparna som stack ut från det ena lastbilsflaket.

Fast det var inte ”min” stolpe som skulle bytas ut visade det sig, utan sommargrannens. Men varför grävskopan måste ta vägen över min gräsmatta är för mig en gåta? Säkerligen ett utslag av manlig logik.

Dom djupa spåren som larvfötterna orsakade blev däremot mitt problem att lösa. Helst innan dom torkar och blir stenhårda.

Killen som körde grävskopan kunde väl ha backat upp tillbaka och jämnat till med skopan vartefter? Men så smart var han inte. Eller så brydde han sig inte. Det var ju inte hans gräsmatta.

Dagens räddningsaktion gav tillfälle till en närbild. 🙂

Igår var jag kulturell, idag har mattorna på Udden slitits mer än vanligt och jag har tränat matlagning. Mia har utvidgat reviret.

Äppelsprit
Igår kväll såg mamma och jag Bruksteaterns nästsista föreställning av Äppelsprit i Dalsbruk. Folkets hus, eller ”Talon” som lokalen kallas till vardags, var fullsatt.

Med lokala bilder från 50-talet som bakgrund fick vi följa en fattig Dalsbruksfamilj som livnärde sig på  olaglig spritför­säljning. Även om vi delade mammans oro för sina barns väl och ve, låg tyngdpunkten på dråpligheterna som uppstod i samband med dom lukrativa affärerna.

Med tanke på att alla(?) skådespelare var amatörer, gjorde dom en imponerande insats tycker jag och instämmer i den positiva recensionen som pjäsen fick i ÅU strax efter premiären. Det är härligt att få skratta så tårarna rinner.

Hög besöksfrekvens
Under eftermiddagen idag har besökarna överlappat och avlöst varandra, liksom språken. Först in var dagens matgäst och i väntan på kaffet drygades sällskapet ut med herr grannen junior och en av hans kompisar, tätt följda av fru grannen och hennes gästande besökare.

När kaffet var urdrucket tittade fru grannens syster in en stund och som avslutning gästades vi av ”äktenskaps­kan­didaten” (mamma har myntat epitetet). Det händer ju inte så ofta att jag är social nio timmar i sträck och samtidigt har möjlighet att träna språkörat.

Fru grannens besökare kom från Tyskland och ”äktenskapskandidaten” som är född på andra sidan Atlanten talar förstås helst engelska. Mina kunskaper i tyska inskränker sig till att lyssna flytande, så där låg jag i lä jämfört med mamma, men engelska hanterar jag ganska obehindrat.

Vi har således haft en varierande och trevlig påskdag på Udden. Morgondagen blir betydligt still­sam­mare förmodar jag, men ett besök har jag redan hört glunkas om.

Mat- och diskträning
Till undantagen hör också att jag lagar mat i fyra dar och diskar med två dagars mellanrum. Jag konstaterade idag i mitt stilla sinne att jag aldrig skulle stå ut med att vara husmor på heltid eller ha matlagning som yrke. Inte diskare heller för den delen.

Men snart nog får jag återgå till mina spartanska vanor och ovanor. Påskhelgen är slut inom kort och mamma åker hem imorgon eftermiddag. Kvällen är vikt för kursförberedelser och återgång till vardagens slit och släp som kattägare och deltidspensionär. 😉

Utökat revir
Idag upplyste junior mig om att Mia har utvidgat sitt revir. Hon har setts jaga på herr och fru grannens tomt dom senaste dagarna. Fullt förståeligt, näbbmössen och ödlorna har nog tillfälligt tagit slut på det närmaste reviret.

Blåsipporna på Udden går mer i lila än i blått. Mer andliga än högborgerliga med andra ord. 😉

Trädgårdsmöblerna är våta, magen står i fyra hörn och isen sjunger på sista versen. Mia fäller vinterpälsen.

Nytt rekord
Enligt väderprognosen skulle påskhelgen blir varm och solig… Optimist som jag är, trodde jag på den och bar ut trädgårdsmöblerna igår. Det måste vara nytt rekord, det har jag då aldrig gjort tidigare innan isen har gått.

Direkt när möblerna stod på plats tog solen skydd bakom molnen och sen dess har vi knappt sett till den. Som pricken över i ösregnade det tidigare ett tag idag.

Men det är ju några dar kvar på helgen. Just nu är det halvklart och 13 grader varmt, så i morgon är det nog helklart och minst 17. 😀

Middagsinbjudan
Idag hade mamma beställt havregrynsgröt till frukost. Den stod vi oss gott på tills det var dags att hörsamma middagsinbjudan. Vi blev serverade en god fiskrätt, hemlagad fruktkräm följt av kaffe med avec och bärpaj så nu står magen i fyra hörn ett tag.

Fast mamma föreslog te och en liten macka för en stund sen och undrade vad vi ska äta till middag i morgon så hon har nog smält middagen redan. Troligen var hon förnuftig nog att äta mindre än jag.

Isläget
Den 23.4 var sjön isfri i fjol. Det lär inte hålla i år. Än så länge ligger den kvar, men svartnar allt mer för varje dag.

I strän­derna är det förstås isfritt och uppe i ”min” vik har det dykt upp flera isfria fläckar. Dagens regn tärde hårt på den.

Menföre med andra ord. Tur att jag inte bor på Långholmen.

Dags för sommarpäls
Man kan nästan tro att Mia har fått loppor, men det är förstås vinterpälsen som håller på att lossna. Ibland hittar jag små hårtofsar på mattorna och varje gång jag kliar henne står det ett moln av löshår runt henne. Hon tittar förvånat på mig när jag fnyser för att slippa få dom i ansiktet.

Igår var jag pinsam, idag har jag hämtat bildutskrifter och åkt på en ökänd väg. Mia har ny sovplats.

Pinsamt
Igår eftermiddag klockan fyra slog ”illväderssjukan”*) till. Jag blev våldsamt trött mitt i allt, jag bara måste gå och lägga mig en stund. Mia gjorde sällskap en halv timme senare.

Solen stod ganska lågt när jag vaknade så jag gissade att klockan var närmare sex. Klockan sju började fotoklubbens möte. När jag kollade klockan visade den 18.58… Jisses Amalia, nu skulle jag komma för sent!

Jag letade febrilt efter telefonnummer till sekreteraren för att avisera min sena ankomst, men hittade bara hennes nummer till arbetet och där var det stängt så här dags. Jag var så stirrig så jag inte ens tänkte på att kolla hos Fonecta.

Sen började jag tänka. Innan jag hade gjort mig i ordning och hunnit fram, skulle det gå en halv timme till. Att vara ett par minuter sen går väl an, men en hel halvtimme är pinsamt. I synnerhet som jag inte hade nån godtagbar ursäkt.

Nej, det enklaste var att utebli. Kvällens program var för all del intressant, men ändå nåt jag kunde avstå från. Sagt och gjort, det gav mig två bonustimmar till annat. Fast jag tycker ju förstås fortfarande att det är pinsamt att försova sig den tiden på dygnet.

*) Ca 12 timmar senare kom regnet.

Bildavhämtning
Idag hade jag kommit överens med Sillisatama om att hämta bildutskrifterna till fotoutställningen. Spännande att se resultatet!

Dom blev riktigt lyckade, men den unge mannen talade om att han hade lagt ner en del jobb i Photoshop för att få till dom. Det kan jag gott förstå, ingen av bilderna var tagna med tanke på utställning eller utskrift i den stor­leken så det hade han gjort bra!

Bildkälla: Åbo Underrättelser 9.4.2011

Ökänd väg
Efter bildavhämtningen styrde jag kosan mot Kimito längs Vestlaxvägen. Den har vi läst om i ÅU för ett tag sen och fått reda på att man ska undvika om möjligt, tjälskadorna är värre än nånsin.

Efter alla mina år på glesbygdsvägar i Jämtland är jag ganska så härdad och tog inte artikeln så allvarligt. Det var väl ”sörlänningsgnäll” som vanligt tyckte jag. Jag kan meddela att jag har ändrat uppfattning. Vägen var i klart sämre skick än jag hade föreställt mig.

De sporadiska hastighets­be­gräns­ningarna (60 km) var ett hån, ingen vid sunda vätskor kör så fort på dom vägsträckorna. Silverpilens fjädring och stötdämpare fick verkligen visa vad dom går för.

Ny sovplats
Mia har flera favoritplatser, men då och då gillar hon att bädda ner sig på min ”klädstol”. Där ligger alltid mina vardags-/arbetskläder. När jag tittade in i sovrummet idag såg hon ut att riktigt mysa.