Jag har fattat ett klokt beslut igen, haft besök igen, skottat snö igen och avger inga nyårslöften i år heller. Mia har haft en ny dust med sin antagonist.

Klokt beslut
Man kan som bekant inte lita på nån – och i synnerhet inte på datorer. För att gardera mig mot data­förlust på den externa hårddisken som innehåller ett mångårigt filarkiv på 60 GB, har jag idag uppgraderat min Dropbox till 100 GB. Det kostar mig 148 € per år, men det är det värt jämfört med all den vånda och tid jag skulle behöva lägga ner i fall disken lägger av.

Jag tittade på ett par andra alternativ, men kom fram till att det här var den smidigaste och mest prisvärda lösningen. I fortsättningen kommer jag alltid åt filerna så länge jag har en webbläsare och tillgång till internet, helt oavsett vilken dator jag använder.

Herrligt besök
Igår eftermiddag mullrade ”Fården” upp för backen med Filosofen bakom ratten. Det var dags för lite filosoferande över temuggarna.

Som den chevalereske gentleman han är, överräckte han ett blom­paket det första han gjorde. Trots att jag har påpekat att han är lika välkommen tomhänt. I blompaketet hittade jag en bedårande julros som får flytta ut i trädgården så småningom, förutsatt att jag lyckas hålla den vid liv tills tjälen gått ur marken.

Det gick åt en hel del te och syre innan Fården rullade i väg norröver några timmar senare. Vi löste tyvärr inga världsproblem, men var helt eniga om att det finns gott om dom.

Mera snö
Snömängden hade ökat några centimeter under natten så rygg och ben har fått motion idag. Mia satt på trappan och väntade tills jag hade skottat upp stigarna, sen sprang hon gärna fram och undersökte.

För hennes skull skottade jag lite extra, dels fram till avloppstanken och dels ner till sjön. Det verkade hon uppskatta. När jag tänkte ge upp halvvägs ner till sjön, hejade hon på med sitt kuttrande och var lycklig över att få ta en titt i utrymmet under vardagsrummmet igen.

Ny dust
Mia hade fullt upp igår. Hennes favoritantagonist dammsugaren var i farten så hon måste hålla koll på den och se till att den inte tog sig alltför stora friheter.

När den kom i höjd med henne där hon satt på skrivbordet (efter att ha dragit ner högtalarna och brevstället), tyckte hon att den hade gått för långt.

Hennes anfall slutade med att borsten sög fast i bröstet på henne, vilket förstås gjorde henne ändå mer förnär­mad. Jag tror att kampen blev oavgjord trots att hon gjorde sitt bästa för att bita i hjäl den stackars borsten. En riktig spektakelkisse.

Inga nyårslöften
Det tillhör inte mina vanor att avge nyårslöften, alltså blir det inget i år heller. Det enda jag kan tänka mig att lova är att göra mitt bästa för att vara en bra matte och en god medmänniska. Det får räcka.