Jag överväger att bevattna snövallarna, börjar få nog av jultårtor och har förberett juldagsmat. Mia har dödat min mössa och gjort samma tavla som Snuttan.

Läge för bevattning
Den fluffiga snön är mysig på sitt sätt, men tar våldsamt med plats. Mina snövallar är snart så höga att jag inte orkar fylla på dom. Ett par dagars töväder skulle visserligen få snön att sjunka i hop, men medför tyvärr stora nackdelar när det gäller framkomlighet och tyngd på taken.

Konstgjord tö måste ju fungera lika bra kom jag fram till idag. Om jag sprutar varmt vatten på den måste den väl också krympa? Eller det kanske räcker med att pressa i hop den? Tål att fundera på.

Fast det är synd att klaga. Minusgraderna gör väglaget torrt och fint, snön gör dagarna ljusare. Hellre så här än mörkt, halt och blött.

Nej tack till jultårta
Vid det här laget har jag fyllt mitt lystmäte när det gäller jultårtor eller julstjärnor närmare bestämt. Såna fanns aldrig att få tag på i Jämtland så jag har några års förbrukning att ta igen. Fast årets mått börjar nu bli rågat, förtjusningen har avtagit högst markant.

Juldagsmat
Så länge moster levde bestod juldagens middag av kalops och kräm på torkad frukt som efterrätt. Det har jag förberett för morgondagen. Dess värre hade jag köpt ”karjalan paisti” i stället för kalops såg jag när jag tog fram förpackningen, men det får duga. Med ”kalopskryddor” blir det säkert bra.

Enkelt byte
Mia bestämde sig för att avliva min skinnmössa idag när den föll på golvet. Hon tog mössan mellan käkarna och travade med hög nacke i väg med sitt lättjagade byte och avlivade det med några kraftiga skakningar på huv’et. Matte fnissade försynt.

Felbedömning
Min shoppingkasse har fyra handtag, två korta och två långa. När den var tömd efter dagens uppköp blev den ett perfekt gömställe för Mia. Närmaste vägen ut var att sticka huv’et genom ett av dom korta handtagen, precis som Snuttan gjorde.

Hon såg synnerligen konfunderad ut när hon upptäckte att kassen följde med då hon försökte krypa ut. Handtaget låg runt bröstkorgen på henne. Möjligen hade hon ålat sig igenom, men jag förekom henne genom att lirka handtaget över huv’et så hon kunde ta sig ut obehindrat.

Den lilla fadäsen skrämde henne inte alls, efter en stund var hon tillbaka inne i kassen och satt och lurpassade på mig när jag gick förbi. En tuff kisse.