Jag ska om möjligt undvika ensamma julmiddagar och har anlitat en kundtjänst. Mia jagar inomhus och testar mina gränser.

Solomiddag
Enda fördelen med att äta julmiddag ensam är att det blir föredömligt lite disk. Men fy sjutton va’ tråkigt! Dessutom var jag irriterad på skinkan.

Den låg insvept i nät eftersom den var benfri. Enligt all tidigare erfarenhet och anvisningarna på förpackningen skulle nätet tas bort först när skinkan var färdigstekt. Jag tror jag slet, klippte, skar och drog i en kvart. När jag äntligen hade lyckats få bort det f—e nätet hade säkert flera hundra gram kött följt med till min stora förtret. Skinkan såg ut som en nysnaggad rekryt.

Möjligen var det mitt fel? Jag varken vände eller öste sky över den under tiden den låg i ugnen. Men det oaktat har jag aldrig varit med om maken… Jag har god lust att lägga nät och köttrester i ett kuvert och skicka dom till HK med en syrlig kommentar.

Smaken var det däremot inget fel på, men som vanligt var det dåligt med fettstrimmor så den blev ganska torr. Fast det är I-landsproblem. Jag blev mätt och det var ju huvudsaken.

Lögn
Jag tror bestämt att jag har sagt till fler att jag är van att fira julafton på egen hand. Det stämmer nu inte alls har jag kommit på! Det har på sin höjd hänt nån enstaka gång för länge sen och i så fall beroende på att jag inte hade råd att bekosta resan till Udden.

Föredömlig tjänstgöring
Efter den tråkiga middagen tänkte jag se på TV, men upptäckte att digiboxen inte gick i gång. Efter att ha prövat ett antal åtgärder var jag tvungen att bita i det sura äpplet. Den glimtade till men dog efter ett par sekunder.

Jag kastade mig direkt över Canal Digitals felanmälan på nätet kl 17.52 och fick svaret att dom skulle återkomma inom 48 timmar. Redan igår kl 11.29 fick jag svar. Av min felbeskrivning drog dom slut­satsen att det är fel på strömadaptern och skulle skicka en ny.

Utmärkt kundservice! För att klargöra vart dom ska skicka  adaptern ringde jag också upp och fick faktiskt efter ett antal val + fyrkant prata med en livs levande människa. Helt otroligt.

Livad juldagsbörjan
Först trodde jag Mia bara lekte. Hon pillade upp mattan framför diskbänken och sprang fram och tillbaka. Plötsligt dök en fyrbent liten ulltott upp framför nosen på henne. Hon jagade på fullaste allvar. En musunge av allt att döma.

Efter ett litet tag försvann båda två in i sovrummet och en stund senare kom Mia ensam tillbaka in i köket. Antingen fick hon tag i den och slukade den eller så tappade hon bort den? Troligen det senare eftersom jakten tog slut så plötsligt.

Gränstest
Igår ställde jag fram middagsmaten på diskbänken medan jag kokade potatis. Dofterna lockade Mia att undersöka närmare. Det räckte inte med nosen utan hon tog till tungan så hon fick en första varning, men gav sig inte.

För att förhindra fortsatt åtkomst ställde jag en tallrik över kärlet som var öppet. Den petade hon undan, vilket resulterade i att hon blev nerlyftad i nackskinnet följt av mitt fräsande. Hon tittade förnärmat på mig och försvann utom synhåll.

Men hon gav sig ändå inte. En stund senare var hon tillbaka för ett nytt försök så snart hon trodde att jag inte såg henne. Mitt ljudliga nej stoppade henne den här gången men hon satt ändå kvar och försökte se oskyldig ut.

Efter ytterligare ett par ronder avgick jag med segern. Åtminstone den här gången. Det verkar som om hon äntligen börjar fatta att nej är nej och att följden av olydnad blir obehag. Men det kommer naturligtvis många fler tester innan vi har etablerat gränserna.