Gårdagens besök blev synnerligen dramatiskt och min profilbild har fått kommentarer. Julfreden är utlyst, skinkan är i ugnen och jag är redan inne på tionde snapsen ;). Mia gillar julblommorna och önskar alla God Jul.

Dramatiskt
När mitt besök kom in genom dörren med en julblomma igår kväll, fick jag höra att färdmedlet låg på sidan i kröken nedanför ”min” backe. Först trodde jag det var ett dåligt skämt, men såg på besökarens ansikts­uttryck att det var blodigt allvar.

Efter ytterligare detaljer framgick att här krävdes traktorstyrka och en skicklig bärgare. Närmast till hands låg vår eminente snöröjare. Han lät lite undrande när jag ringde och frågade om han var intresserad av ett extra uppdrag på kvällskvisten, men lovade dyka upp när han hörde vad det gällde.

Så småningom stod bilen på rätt köl igen och tryggt parkerad med nosen i färdriktningen. Traktor­ägaren tackade nej till varmt te, han var på väg i bastun sa han, men ”trafikanten” och jag gick in och lät teet värma oss. Slutet gott, allting gott. Ett besök jag säkert minns så länge jag lever.

Ny profilbild
En av mina före detta kolleger bytte nyligen sin profilbild på Facebook till en yngre variant. Det inspi­re­rade mig att också byta.

Bilden är tagen i skolan i början på 70-talet av min klasskamrat. Varför det står en trea i vänstra hörnet vet jag inte? Jag kanske kandiderade till elevkåren eller nåt? Men efter­som tre råkar vara mitt lyckotal har det fått sitta kvar och följa med i skanningen.

Nyss nämnda kollega gjorde följande kommentar: ”Håller med Thomas – hade jag bara varit 10 år äldre så hade du inte fått vara ifred. Du va ju en kalaspingla innan du blev ”kärring” 🙂 ”

Ett sånt uttalande gläder förstås en ”kärring”. Dessutom är det helt riskfritt för den som ger komplimangen. Clabbe är också en Drake, vilket förklarar saken.

Julfred
Att traditionen med att utlysa julfred är så gammal hade jag ingen aning om! Alltid lär man sig nåt nytt. Men jag ska ärligt erkänna att jag inte lyssnade på den i år heller. Just då bar jag in ved och blev överraskad med ytterligare en julblomma som levererades av Oxen/Tvillingen personligen.

Snart julmiddag
Om ett par timmar tror jag skinkan är klar. Några snapsar har jag inte gett mig på, det skrev jag bara för att locka läsare :D. Men en liten apéritif och en lätt förrätt har slunkit ner. Innan skinkan är klar hinner jag säkert med en till av vardera sorten.

Ah! Julblommor
Mia tycker det är finfint med julblommor. Hon har redan krafsat ur mossa från den vackra korgen jag fick av fru grannen och försökt bita i amaryllisen jag fick igår. Än så länge har hon inte upptäckt dagens tillskott, men det är bara en tidsfråga.

Vädret har blivit svalare, fru grannen och jag har haft tvättdag och medlemstidningen har gjort nytta. En annons har fått mig att skratta. Mia har mött en moppe och frusit om tassarna.

Svalare
I morse var det friskt på Udden. Både inne och ute: -26 visade termometern halv nio. Luftvärme­pumpen tyckte det var för kallt, så jag kopplade på elementen och tände upp i köksspisen.

Jag saknar inte längre vintrarna i Östersund… Där hade dom minus 29 idag enligt väderkartan och än värre kl 23 lokal tid som synes. Snömäng­den lämnar heller inget övrigt att önska.

Tvättdag
Medan tvättmaskinen jobbade passade jag på att gå med julklappar till herr och fru grannen. Mattorna låg ute på förstukvisten när jag kom fram så jag förstod att jag hade prickat in städdagen (igen). När jag sa att jag inte skulle stanna länge för att jag hade tvättmaskinen i gång, replikerade fru grannen att hon var inne på sin tredje maskin för dagen. Där bräckte hon mig minsann.

Men trots pågående städning och tvätt hade hon tid att bjuda på kaffe med tilltugg som jag utan större protester lät mig övertalas till. Det kändes som om det var länge sen jag hade hälsat på.

Nyttig medlemstidning
Som medlem i Företagarna får jag med jämna mellanrum den nationella (finska) medlemstidningen. För en gångs skull har jag haft nytta av den. Den är storleksmässigt perfekt att lägga under vedbärarna för att slippa skräp på mattan när jag skall lägga in veden i vedlådan.

(Inramningen i rött har jag gjort)

Rolig annons
En högst seriös annons kan bli riktigt rolig när man tror att det går att översätta ordagrant från finska till svenska. En annons för fyrverkeripjäser i dagens Annonsblad gav mig ett gott skratt idag.

Vad ”rand anmärkningar” är kan jag inte ens gissa mig till? Att man undantar försäljning av berusade, minderåriga och tölpar i övrigt har jag däremot full förståelse för. Undrar vem som säljer såna? 😀

Trångt i skogen
När jag skulle gå till ”grannas” gjorde Mia gärna sällskap när hon såg att jag gick förbi Silverpilen och upp i skogen med mina plastkassar. Nästan framme vid soptunnan mötte vi två unga herrar på en minimoppe. Direkt när Mia upptäckte det mötande fordonet vände hon på klacken och försvann som en oljad blixt hemåt igen.

Stackars Mia, hon hade verkligen otur… Antalet mötande fordon på skogsstigen kan röra sig om högst ett per kvartal i snitt.

När jag hade slängt soppåsen vände jag också hemåt under tiden som jag lockade och ropade, men nån Mia syntes inte till förrän jag kom ner till tomtgränsen. Då kom hon skuttande och talade om att det här var minsann det värsta hon varit med om på länge. Jag kunde bara hålla med.

Kallt om tassarna
Nytt försök. Nu tog vi genvägen över sommargrannens tomt i fall skogsstigen hade avskräckt henne. Herr grannen har röjt snön fram till trappan så det gick bra att ta sig fram. Sen blev det värre. Jag följde ett igensnöat spår, men snön gick ändå nästan upp till till knäna.

Jag gjorde mitt bästa för att Mia skulle kunna gå i mina spår, men halvvägs protesterade hon och tyckte det blev nog så kallt om tassarna i den lösa och djupa snön. Mitt pockande övertygade henne ändå om att fortsätta. Efter ytterligare ett par protester var vi lyckligt framme.

Att gå hem samma väg lockade henne inte alls. Hon gick längs husväggen där det var minst snö så länge hon kunde, men satte sig och jamade bedjande när jag försvann ur sikte. Så då vände jag förstås om och tog stora vägen och skogsstigen i stället. Det tyckte hon var utmärkt och såg inte ett dugg orolig ut.

En riktig fjantmatte är jag. Men det är ju inget nytt. 😀