Jag har fått en ovanlig julhälsning, öppnat min första julklapp, delat ut julkort och vidtagit förtida åtgärder. Mia har gjort en åktur och roat sig furstligt.

Originellt julkort
Bland dagens mejl låg en julhälsning från en av mina kunder. Motivet var högst ovanligt, men fullt logiskt med tanke på företagets verksamhet – två vattenloppor prydde bilden.

Här syns den ena, visst är den gullig?

Söt julklapp
Idag fick jag också min första julklapp. Självklart har jag redan öppnat den… En söt liten röd karaff med rött och sött innehåll. Smakar utmärkt vet jag efter att ha provsmakat ett antal gånger hos ”fabrikören”. Tack igen för den!

Portoinbesparing
Fyra av mina  julkort saknade frimärke. Adressaterna bor i byn så jag tyckte det var enklast att stoppa ner korten direkt i postlådan. Faktiskt inte för att jag är snål, besparingen uppgick bara till 2,20 € och det får man inge’ vin för, utan för att jag tyckte det var mest praktiskt.

Förtida åtgärder
Det enda nyttiga jag har haft för mig under dagen (utom snöskottning) gjordes via två telefonsamtal. Det första gick till församlingens ekonomikontor. Det var dags att förnya gravvårdsavtalen för mosters och morbrors, respektive min mormors mors och fars grav, avtalen upphör den sista december.

Jag valde att låta det nya avtalet löpa årsvis eftersom församlingen inte tillämpar mängdrabatt, tvärtom kostar det mer att teckna ett 10-års avtal!? Jag förstår inte varför, men brydde mig heller inte om att fråga. Dom kanske räknar med en viss inflation?

Det andra samtalet gick till ”avloppskillen”. Larmet har visserligen inte gått men jag vill ändå få tanken tömd så jag slipper gripas av panik och besvära honom under julhelgen.

Tack vare mitt snålande har jag klarat mig utan tömning sen den 30 juli! Fortsätter jag så, klarar jag mig med tre tömningar per år, dvs jag sparar 140 € och den nätta summan får man ju en hel del vin för! 😀

Frivillig bilåkning
När jag skulle åka i väg ”på byn” idag hoppade Mia in i bilen. Jag startade motorn och var säker på att hon skulle hoppa ut, men hon lät sig inte bekomma. Inte ens när jag stängde bildörren och backade ut på vägen brydde hon sig. ”Åkejdå” sa jag körde i väg.

Färden gick bra ända tills vi närmade oss bonuspappans hus, så jag svängde på hans gårdsplan och åkte hem tillbaka med henne. Hemfärden var inte alls rolig längre så hon hoppade mer än gärna ut när jag öppnade dörren. Hon såg först lite förvirrad ut, men kände sen igen sig och rusade i full karriär in i verandan.

Roligt på egen hand
Eftersom jag visste att jag skulle stanna borta minst ett par, tre timmar tyckte jag det var bäst att lämna henne inomhus och stängde om henne. Tydligen var jag borta för länge.

När jag kom hem såg jag att hon hade roat sig furstligt på egen hand. Flera handskpar låg på bord och golv, mössan likaså, ljusstaken i sovrummet hade hon fått ner på elementet och några böcker låg på golvet. Den tomma blomvasen ovanpå kylskåpet var också omkullvält. Men inget var trasigt och hon spann belåtet i säkert tio minuter då jag uppenbarade mig igen.

Jag förstår hennes behov av sysselsättning, jag var borta ovanligt länge den här gången. I det fallet skiljer hon sig från Snuttan, hon låg kvar på samma plats som jag hade lämnat henne och jag märkte aldrig att hon hade förlustat sig på nåt sätt. Men Mia gör alltså sitt bästa för att leva upp till benämningen huskatt. Alternativt buskatt. 🙂