Jag har firat en ungdom, är glad över att mamma är ”frisläppt” och fortsätter titta i backspegeln. Mia är frustrerad.

Födelsedag
Idag deltog jag i uppvaktningen av en ”färsking”. Fyller man bara 45 tillhör man definitivt ungdomarna i byn. Dotterns körkort och nyvunna lagmedalj uppmärksammades också.

Gräddtårtan smakade sommar. Det kunde vi behöva i snö och snålblåst. Fast jag hade som vanligt pälsat på mig för -30 grader och full storm… När jag hade tagit mig uppför backen till soptunnan var jag nästan för varm. Men hellre det än frysa.

Utskriven
Idag efter lunch blev mamma utskriven från sjukhuset och var jättenöjd över att få komma hem även om hon tycker att hon har blivit mycket väl omhändertagen på sjukhuset. På onsdag ska hon in på koll och bli av med dränaget. So far so good.

Fortsatt retrospektion
Innan jag stängde datorn i natt hade jag hunnit fram till 2000-talet. En plastkasse är fylld med foton som jag slängt så jag tyckte jag var nästan klar med utgallringen. Men inte då, strax därpå hittade jag en låda till som jag hade ställt i bokhyllan. Många bilder är det. Det enklaste vore förstås att slänga hela rasket, men vissa minnesbilder vill jag ändå ha kvar.

Jag har varit noga med att anteckna när bilderna är tagna, men det finns också en del lösa foton tagna av andra som gör mig konfunderad. I brist på andra ledtrådar går jag efter utseendet på mina glasögon.

Om jag inte hade antecknat årtal hade jag inte haft en chans att gissa rätt. Allt som hände i fjol känns ju redan avlägset, för att inte tala om tio till trettio år bakåt.

Frustrerad kisse
Mia tycker att jag är oerhört tråkig som engagerar mig i nåt annat än henne. Och ute vill hon inte vistas mer än några minuter åt gången. Blåsten och kylan avskräcker henne.

Lyckligtvis måste hon lurpassa på mössen som hörs under sovrumsgolvet så ett visst mått av lugn får jag. Men när hon är som mest frustrerad hoppar hon upp på mig eller biter mig i fotleden för att få uppmärksamhet.

Resultatet blir inte riktigt som hon tänkt sig, men det tycks vara svårt att få henne att inse att hon måste ändra taktik. Eller så missförstår vi varandra? Jag kanske inte är så duktig på kattspråk som jag inbillar mig?