Jag har gjort en snöängel och byggt en snögubbe, luftat sparken och förväntar mig att firman betalar sin skuld. Mia har inspekterat ”alustan”, varit utanför reviret och gillar kålgryta men inte kakaopulver.

Vinternöjen
På drygt en timme hann jag sopa snö, skotta stigen ner till sjön, göra en snöängel och snögrotta till Mia, ta en tur på isen med sparken och bygga en snögubbe.

Vindskyddet verkar fylla sin funktion. Snömängden som blåser in på trappan är avsevärt mindre än i fjol.

När jag hade sopat klart på trappan, gick jag till vedlidret för att ”släppa ut” sparken för en tur på isen. Enligt tillförlitliga källor är den redan 20 cm tjock. På vägen gjorde jag en snöängel som blev något fetlagd – men det är ju inte så konstigt eftersom min kropp var förlaga. 😀

Innan jag tog ner sparken till sjön, fick jag för mig att jag skulle skotta stigen först. Mia tyckte det var en utmärkt idé, då har hon också lättare att ta sig fram. På väg upp tillbaka ville hon prompt ta en titt i ”alustan”, utrymmet under vardagsrumsgolvet. Hon var kvar där en god stund men det fick hon gärna vara. Hennes lukt kanske avskräcker mössen.

Att åka i korgen på sparken var ingen höjdare, efter ett par meter hoppade hon bort, men följde gärna med ner till stranden igen. Hon såg fundersam ut när jag gav mig av från strandkanten, men beslöt att följa efter. Ju längre bort vi kom, desto mer protesterade hon och till slut avvek hon in i vassen fortsatt jamande.

För att inte överge henne, vände jag om och sparkade tillbaka till bryggan medan jag pratade med henne på avstånd. Vi möttes i stranden, hon hade gått längs strandkanten och sa nåt jag inte begrep när hon fick syn på mig. Hon kom genast fram och strök sig mot mina ben så jag förstod att hon kände sig lugn igen.

Efter att ha parkerat sparken på båtkölen gick vi upp tillbaka. Dags för snögubben. Tack vare det milda vädret gick snön att forma utan problem. Det blev en pytteliten gubbe, jag hade inte tålamod att göra honom större.

I snöhögen vid vattenpumpen fick Mia en egen liten snögrotta. Tack för den idén herr grannen junior! Det var han som tipsade mig igår. Hon invigde den omgående men satt inte kvar tillräckligt länge för att jag skulle hinna hämta kameran som jag hade lämnat på trappan.

Skatteåterbäring
Firman fick skatteåterbäringen inbetald på kontot den 3.12 har jag noterat. Jag som trodde att den var till mig… Nåväl, det betyder i vilket fall att jag kan få tillbaka pengarna jag har lånat ut under året. Förutsatt att förhandlingarna med VDn leder till önskat resultat. 😀

Kålgryta
Kålgrytan står mig snart upp i halsen men jag vill inte frysa om den. Jag hade ställt ut den i verandan när det var som kallast så den frös. Mia har däremot inte tröttnat. Hon slickar gärna resterna från tallriken, både kål(!) och kött. Konstig kisse.

Nyspulver
Igår bjöd jag junior och mig själv på kakao (varm choklad) gjord på ”kattmjölk” och kakaopulver. Mia ville förstås undersöka kakaoburken och fick kakaopulver i nosen stackar’n. Hon hoppade direkt ner på golvet och nös ett bra tag för att bli av med eländet.

Det trodde jag kunde lära henne att inte vistas på diskbänken, men några timmar senare var hon uppe och drack av ”slaskvattnet”. Jag litar blint på att katter aldrig äter eller dricker sånt som är farligt för dom men börjar undra om det verkligen stämmer? Å andra sidan är slaskvattnet förstås inte farligt, bara osmakligt. Ungefär som kålgryta för tillfället.