Jag har kremerat på löpande band och spridit askan, avnjutit diamantglitter och testat isen. Mia gillar Roller Mouse och har eget badkar.

Kylslaget
I morgon är det sista dagen på vintermånaden. Men knappast sista vinterdagen. För att snåla på elen men ändå hålla värmen har spisen varit i flitig användning, jag har kremerat ett ansenligt antal klabbar (vedträn). Det märktes i asklådan. Idag tog jag ut och tömde den.

Utan elvärme under östra köksfönstret visar termometern på fönsterbrädan just nu +15,4. Inte mycket att hurra för. På golvet är det ändå kallare.

Yttertemperaturen står på -15,8, vilket gör att luftvärmepumpen måste ta igen sig då och då. Men tack vare spisen fryser jag ändå inte.

Vackert
Så snart solen hade stigit upp i morse blev utsikten från köksfönstret helt bedårande… Miljoner diamanter som gnistrade och glittrade överallt.

Efter att ha avverkat diverse utomhusärenden, skyndade jag mig ut med kameran i högsta hugg för att ta vara på allt det vackra. Jag har svårt att tro att det finns nån annan tomt som är lika väl dokumenterad på bild som Udden. 😀

Medan Mia spanade efter byten, tog jag en tur ner till stranden. Mest för att testa om vinter-Crocsstövlarna jag köpte på rea i somras verkligen håller måttet. Det gjorde dom med besked.

Dom är klart varmare och mindre hala än mina gamla mockastövlar. ”Ja, vackra är dom inte” konstaterade mamma när hon såg dom i lördags. Hon har helt rätt, men funktionen är klart avgörande.

Isen la sig över hela sjön redan för några dar sen så jag bedömde att jag vågade mig ut i strand­kanten. Som den fegis jag är, nöjde jag mig med att gå ut max en halv meter. Av spåren att döma har Mia vågat sig mycket längre, men jag hade ingen lust att bli blöt om tassar eller svans.

Datormus
Mia har blivit förtjust i min ergonomiska datormus av typ Roller Mouse. Faktiskt så till den milda grad att hon har försökt äta upp den. Det misslyckades som tur. Allt som rör sig är förstås roligt.

Eget badkar
Idag var det kö i badrummet när jag skulle borsta tänderna. Mia hade ockuperat tvättstället. Hon har tidigare inspekterat det, men idag fick hon syn på gummiproppen så vistelsen blev intensiv och långvarig.

Den lilla vattenmängd som kom ur kranen när hon pillade på den med tassen bekom henne inte alls. Hon lät sig inte heller avskräckas när jag öppnade kranen en aning. Jag fick snällt stå kvar och vänta tills hon hade tröttnat på leken. 🙂

Liken är förpassade till verandaskafferiet, jullimpa och rullsylta avsmakade, det är advent på Udden, jag har nödgats laga mat och annonsen är inskickad. Mia var rätt billig ett tag, gillar jultårta och stjäl bröd.

Glöggorgie
Igår hade jag bjudit in några nära och kära för att få sällskap till glöggen – enda fördelen med julsäsongen. Jag började för all del glöggandet redan i torsdags kväll. Direkt när jag kom hem efter kursen värmde jag ett par muggar glögg för att få upp värmen i kroppen, sen fick huset också ett värmetillskott.

Från klockan 16 till 22 pågick gårdagens glöggande eftersom gästerna anlände successivt. Det betydde att jag hinkade i mig rätt många muggar. Idag känns det lätt att avstå ett tag.

Jag hade utlovat glöggprovning och erbjöd fyra sorter (Hehkuviini saknas på bilden), men efter några muggar var det så gott som omöjligt att känna nån skillnad i smak. Utom när jag ”pausade” med en kall, vit glögg.

Jullimpa och rullsylta
I fredags hittade jag Fiskarens jullimpa från Rosala Bagare och ”kryddrulle” i Kompis. Och jultårtor, mums. Nästan lika gott som glögg. Jullimpan är nog så god, men snarare kaffebröd än matbröd tycker jag. Fast med rullsylta eller ost blev den ganska OK. Rullsyltan var delikat tyckte både Mia och jag.

Adventspyssel
Det vackra vädret till trots har jag inte satt näsan utanför dörren annat än för att hänga upp den fina kransen jag fick av fru grannen igår. Mia har inte heller haft nån större lust att vistas ute. -15 känns väl i hennes tassar också kan jag tänka mig.

I stället har jag ägnat mig åt att adventspyssla. Adventsstjärnan och alla elljusstakar är utplacerade där dom brukar stå varje år. För att leta rätt på röda och vita ljus var jag tvungen att packa upp lådan med julpynt, mörkgröna ljus i en svart ljusstake var verkligen inte snyggt.

Middag
För flera dar sen tog jag fram malet kött (köttfärs) från frysen så idag var jag tvungen att laga mat. Köttet såg inte speciellt aptitretande ut, men luktade OK, så jag chansade på att det var ätbart. Om jag inte hörs av på ett tag, ligger jag inne på grund av matförgiftning.

Annons
I morgon är det sista dan att lämna in annons om man vill vara med i Kimitö-tidningen som kommer ut i december. Jag har tidigare bokat utrymme, men på grund av diskkraschen inte kunnat skicka underlaget. Den annons jag hade gjort i ordning hittade jag inte ens i backupen, utan fick utgå från ett annat format jag har använt tidigare. För en stund sen fick jag läskvitto på mejlet med annonsen, så den har bevisligen kommit fram i tid.

Billig kisse
Självfallet deltog Mia aktivt i adventspysslet. Adventsstjärnan har än så länge fått vara i fred, men en av elljusstakarna skulle prompt ner från fönsterbrädan. Då var hon riktigt billig ett tag.

Efter mitt högröstade utbrott övergick hon till att äta mandel i stället. Skålen med russin och mandel stod kvar på vardagsrumsbordet sen igår så det vara bara att förse sig.

Brödtjuv
Efter maten bryggde jag en mugg kaffe och värmde en jultårta. Den ville hon också pröva och tyckte tydligen om, dock med undantag av plommonsylten.

För en stund sen ”jagade” hon påsen med frukostbröd ner på golvet och skakade den som hon gör med sina byten. När det upprepades trots tillsägelse, skar jag en tunn skiva i småbitar som hon fick kalasa på. Sen var det lugnt. Ett nytt sätt att tala om att hon är hungrig förstår jag. Fiffig kisse.

Jag har dubbelsjabblat, fått baktassarna på plats och en köldchock samt avslutat årets sista kurs. Mia gillar när jag duschar och torkar håret.

Sjabbelkajsa
”Det är bara två sorters människor som aldrig kan göra om samma misstag – fallskärmshoppare och jungfrur” har jag sett på nåt skämtkort och citerar ofta uttycket. Trots att jag är jungfru har jag lyckats med den bedriften. Igen.

Det har gått troll i mappen November 2010 som innehåller månadens bilder. Jag har lyckats sjabbla bort den två gånger(!) efter att den var återställd från säkerhetskopian. Helt otroligt. Nu återställer jag den för sista gången hoppas jag och ska försöka låta bli att radera den.

Baktassar på plats
Idag fick jag hjälp med dom återstående två tassarna under kylskåpet. Händige släktingen förbarmade sig över mig mot kaffe och macka i ersättning. Han rådde mig tidigare att ta fram kofoten, men jag avstod. Det hade inneburit synlig åverkan på frysens plastlist är jag säker på. Min kofotsteknik behöver mera träning innan jag ger mig på ”finlir”.

Vinter!?
Vinterns första köldrekord är -31 grader hörde jag på TV… Här nere i södern får vi nöja oss med ‑12,2 just nu. Men redan i slutet av november!? Helt otroligt. Vart tog den globala uppvärmningen vägen??

Jag har inte riktigt fattat att jag nu måste lägga på några extra minuter för att klä mig varmt, borsta snön från bilen och skrapa bilrutorna. Att hämta tidningen i morgonrocken går inte heller. Eller klart det går, men då får jag verkligen skynda mig för att inte frysa mig fördärvad.

Sista kursen
Årets sista kurs avslutades i kväll. Vi var rörande eniga om att både längden på varje tillfälle och kursen som sådan var för kort. Gissa vem som planerade den? Hur kunde jag missbedöma så? Helt otroligt.

För att skoja till det sa jag till kursdeltagarna att tiden nog hade räckt till om dom inte hade varit med… En praktgroda som omväxling. Suck.

Bus i duschen
Mia har en gång tidigare gjort mig sällskap i duschen och tyckte tydligen att det var värt en repris. Fraset från duschdraperiet är oemotståndligt och nyfiken som hon är, vill hon gärna veta vad jag har för mig bakom draperiet. Hon stod kvar med mig i duschkaret ända tills jag kopplade på duschen och när bad­borsten rörde sig mot draperiet ”anföll” hon från utsidan i stället.

Hårtorkning
Efter en stund försvann hon, men dök genast upp igen då jag började klä på mig. Trots att hon ogillar varmluften från hårtorken, ville hon vara med och torka håret. Hon placerade sig på hörnhyllan ovanpå vattenpumpen och iakttog mig uppmärksamt under hela proceduren. En mycket social kisse.

Jag har hämtat datorn trots snöstorm och drivis, inhiberat teatern, ominstallerat och återställer datafilerna. Mia har hittat ett nytt krypin och fått tassen i kläm.

Datorhämtning
När jag ”slog i gång” telefonen vid 9.30 hade jag ett nytt röstmeddelande. Martin talade om att datorn var klar att hämta om en timme, närmare bestämt vid 10. Det var ju en glad överraskning, jag hade räknat med minst en dag till.

Att komma i väg tog sin rundliga tid. Snöstormen har svept in Udden i ett avsevärt snötäcke. Efter en del sopande och skottande var det dags att ta fram bilen. Kapellet som hade varit utmärkt att ha, ligger kvar i vedlidret. När jag hade sopat av bilen var spåren efter skottandet redan igenyrda.

Det gick rätt bra att ta sig fram trots allt och stora vägen var mestadels bar, så jag klarade turen på en timme. Då hann jag också lämna in en paketretur, betala min skuld och köpa dagens rätt. Magens kurrande överröstade nästan motorljudet redan på ditvägen.

Inställt teaterbesök
Lunchen höll sig faktiskt varm tills jag kom hem och slukade den på stående fot. Mia fick ett smakprov som hon godkände. Efter maten tog jag i tu med att koppla in alla kablar och startade datorn. So far so good. Det värsta jobbet hade jag framför mig – att ominstallera resterande program.

Vid halv fyra ringde jag mamma och bad ödmjukt om att få ställa in kvällens planerade teaterbesök, ”Stenar i fickan” som visades i Furulund. Om datorn ska vara i användbart skick inför kursförbe­redel­serna i morgon och annonsen jag behöver snickra till, skulle kvällens alla timmar behövas. Mamma lät lite besviken men sa att det var OK.

Ominstallationer
Viktigast att ominstallera var förstås skrivaren och Carbonite eftersom det har backup på alla datafiler. Dess värre hade teknikern bytt namn på administratörskontot för datorn så det gick inte att återställa säkerhetskopian rakt av.

Han hade också utelämnat D-partitionen, så lagringsenheterna har bytt beteckning. Om ca 10 timmar är alla filer återställda, sen får jag se hur dom är organiserade.

Picasa, Dropbox, Ccleaner, Plaxo och Skype är också ominstallerade och mina tre e-postkonton är återskapade i Outlook. Med Plaxo har jag synkroniserat Kontakter, Kalender och Uppgifter. Tack o himmel för det programmet!

Nu återstår egentligen bara OpenOffice vad jag kan minnas, förutom alla egna inställningar och anpassningar i programmen… Jag kan helt plötsligt inte hitta inställningen där man ändrar musklicket till enkelt i stället för dubbelt? Nån som kan hjälpa mig (i Windows 7)?

Nytt skåp
Den nedre hurtsen under skrivaren används bara när jag ska sätta i papper i skrivaren eller handskas med datorprylar. Idag var dörren öppen till Mias stora förtjusning.  Tyvärr var det så trångt att hon inte kunde gå omkring där inne, men hon gjorde ett par tappra försök.

Ajajaj, min tass!
Mias första bekantskap med snön är klart positiv, däremot ogillar hon stormen så hon springer ut och in. Vädret kan ju ha ändrat sig medan hon var inne. Det betyder överskottsenergi och både gamla och nya upptåg.

Dörren till vardagsrummet är populär, idag skulle hon upp för tredje gången. Men ack och ve, hon beräknade fel och blev hängande i framtassarna. Till råga på allt elände började dörren sakta gå igen och vänster tass kom i kläm innan jag hann kasta mig fram och rädda henne.

Det hann ändå göra så ont att hon morrade. Lustigt att katter morrar i stället för skriker när dom känner smärta? Efter den bravaden höll hon sig på golvet och nöjde sig med att leka med en boll ett tag.

Det var dagens andra misslyckande. Nån timme tidigare försökte hon hoppa från gungstolen upp i brevkorgen bredvid skrivaren, men hade inte räknat med att gungstolen vickar. Stackars kisse, snart knäcks hennes självförtroende.

Jag har lämnat över datorn, mutat till mig kaffe, satt mig i skuld, skrivit en instruktion och städat skafferier. Mia tycker datorn är ett idealiskt verktyg och har blivit våt om ändan.

Ajöss till datorn
Igår eftermiddag åkte jag i väg med datorn till ZasData efter att ha skrivit en lista på de program som ska ominstalleras. Det blev bara dom jag har CD eller DVD till, resten får jag ladda ner själv. Förutsatt att jag kommer i håg vilka det är?

Obetald muta
Jag hade redan vänt hemåt när jag kom på den strålande idén att be händige släktingen bjuda på eftermiddagskaffe. Som muta erbjöd jag mig att ta med kaffebröd och svängde in till Kimito Bagare. Men innan jag ens hade stannat motorn kom jag på att jag inte hade några pengar på mig – plånboken hade jag glömt hemma.

Jag beslöt att chansa på att få kredit hos Grisen/Tvillingen och åkte in på macken. Spolarvätskan hade tagit slut på vägen upp, så det behövde jag också. Jodå, jag kunde visst få handla på skuld den här gången.

Tjugo minuter senare anlände jag till den ofrivilliga värden med min brödpåse. För ordningens skull talade jag om att innehållet var obetalt, men påpekade att jag hade hållit mitt löfte trots predika­mentet. Både wienerbröd och kaffe smakade alldeles utmärkt.

Skriftlig instruktion
Min kund som behövde Excel-formeln hade under tiden mejlat att hon som första steg skulle försöka klara sig utan fysisk handräckning om jag skickade henne en instruktion. Filerna som jag hade använt i testsyfte låg förstås på den trasiga hårddisken, men lyckligtvis hade jag gjort utskrifter som jag kunde utgå från. Det blev en lista med tio steg. Om jag har uttryckt mig tillräckligt tydligt fixar hon det säkert.

Fara för frost
Eftersom minusgraderna ska hålla i sig ett tag, beslöt jag idag ta in burkarna som har stått i veranda­skåpet. Beslutet fick naturligtvis en följdeffekt – för att få plats med dom i köksskafferiet, var jag tvungen att städa ut en del eller åtminstone möblera om.

När jag var klar hade jag ingen plats över, men dom nya burkarna fick plats. Det visade sig med ett par undantag att allt som står där fortfarande är ät- och drickbart. Jag är ju som bekant inte så noga med bäst före-datumen. 😉

Jag räknade till sex burkar med inlagd gurka i olika varianter. Fem av dom har jag fått i present, den sjätte har jag köpt. Inlagd gurka är en stor favorit så dom går väl åt så småningom.

Lagom höjd
Mia har länge haft siktet på glaskulan som hänger i kökslampan men inte riktigt fått kläm på hur hon ska nå upp. Igår gav jag henne ett perfekt verktyg.

När jag hade kopplat ur alla kontakter från datorn ställde jag den på köksbordet för att bekvämt kunna lyfta ner den och bära till bilen. Mia var inte sen att se sin chans. Både taklampa och glaskula sattes i svängning på nolltid.

Våt i ändan
Sista turen måste ha gått ner till stranden förstod jag när hon kom in igår kväll. Hon var genomblöt om bakkrop­pen och svanstippen. Möjligen hade hon råkat ut för samma missöde som Snuttan när hon trodde att isen höll i strandkanten?

Hon har kommit på ett ypperligt sätt att tala om när hon vill in. På bänken i verandan står mina vattendunkar med locken löst lagda på. För att påkalla uppmärksamhet, pillar hon bort locken och när dom skramlar till öppnar jag dörren. Smart kisse.

Jag har råkat ut för ett nytt datorhaveri och Uddens besöksstatistik slår nya rekord. Mia har slagit höjdrekord och känner sig som en sopa ibland.

Katastrof!
Under tiden som jag gjorde mitt bästa för att underhålla min gäst igår kväll stod datorn i strömsparläge. När jag så småningom skulle stänga av den helt, hördes ett konstigt ljud. Klonk, klonk lät det.

Först trodde jag det var min externa hårddisk som hade lagt av, men det var värre än så. Ljudet kom från min månadsgamla hårddisk! Den lät som om läshuvudet hade ramlat ner på disken och funge­rade givetvis inte.

Som tur är, lät jag teknikern städa min gamla bärbara i samband med hårddiskbytet så jag är tack och lov inte strandsatt även om jag inte kommer åt mina datafiler. Många program saknas också, men jag kan i alla fall kommunicera med omvärlden.

I morgon får jag ta burken under armen och bege mig till den norra änden av ön. Det är för mig ofattbart att en sprillans ny hårddisk kan rasa efter en månad? Rekord i bristfällig kvalitet.

Besöksrekord
Eftermiddagen har ”vimlat” av besökare. Sommargrannen psykologen var först, därefter tittade junior in, följd av min före detta granne och slutligen kom mamma ner för att få hjälp med att par saker. Kaffepannan har med andra ord varit i flitig användning.

Mamma bjöd förresten på middag. Hon hade med sig hemlagad Janssons frestelse som jag värmde och satte i mig medan jag fortsatte umgås. Idealiskt att kunna förena nytta med nöje.

Höjdrekord
Mia har satt höjdrekord. Dörren till vardagsrummet är högre än väggklockan… Där uppe gick hon plötsligt utan att jag hade hört ett knyst. Enda möjligheten för henne att ta sig upp var från skänken intill, men med tanke på att dörren är 4,5 cm tjock var det en bedrift att landa utan att tappa taget. Katter är verkligen fenomenala akrobater.

Nerfarten gick via väggskåpet. Efter att hon hade petat ner ett par prydnadsföremål, lyfte jag ner henne med milt våld. Hon såg helt oförstående ut. Varför fick hon inte gå där uppe och leka med prylarna?

Sophinken har också blivit undersökt och ”bebodd”. Storleken var som gjord för henne. Hon hade heller inget emot att bli upplyftad, utan satt lugnt kvar. Vid det här laget tror jag att jag har hennes fulla förtroende, hon vet att jag inte skulle komma på tanken att göra henne illa.

Utom när hon anfaller mina fötter. För att lära henne att det är en dålig idé, steg jag lite lätt på hennes framtass i kväll. Det såg ut som om hon fattade vinken, men det har hon förmodligen glömt nästa gång hon är på bushumör.

Jag har hört en glad nyhet och jobbat en stund. Mia tycker det är dags att fylla på ved.

Dubbel glädje
Att höra att nån man bryr sig om fått sin högsta önskan uppfylld är sannerligen dubbel glädje. I det här fallet innebar det dessutom att jag blev bönhörd. När våra nära och kära har det bra, mår vi också bra eller hur?

För att citera min idol, Dalai Lama:
”According to my own experience, the highest level of inner calm comes from the development of love and compassion. The more concerned we are with the happiness of others, the more we increase our own well-being. Friendliness and warmth towards others allow us to relax and help us to dispel any sense of fear or insecurity so we can overcome whatever obstacles we face.”

På jobb
Trots jobb har dagen varit ojobbig – det måste väl vara motsatsen till jobbigt? Eftermiddagen till­bringades ute hos en av mina favoritkunder. Hon började med att bjuda på kaffe och egenhändigt tillverkad chokladkonfekt, sen visade hon mig sina bildexperiment upptryckta på canvas. Fantastiskt vad snyggt det kan bli!

Efter det satte vi oss framför datorn i ett par timmar. Det mesta hade hon säkert fixat utan min hjälp, men jag förstår att hon ville ha mig som ”säker­hetslina”. Verkligen inget betungande uppdrag.

Tomt i vedlådan
Det var bara en tidsfråga innan Mia hoppade ner i vedlådan. Idag passade hon på när den stod öppen. Och som förväntat slog den igen när hon förflyttade sig bakåt. Men det var inget som bekom henne, när jag öppnade den såg hon inte alls förskräckt ut utan stannade kvar en stund till. Modig kisse.

Jag är skyldig läsarna ett tillrättaläggande, formeln fungerar och det är småvitt på Udden. Mia tycker att tomten är för liten.

Bildkälla: http://www.bioresurs.uu.se

Bristande kunskap
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina okunniga skriverier den 16.11! En bloggläsare har idag lämnat följande kommentar till inlägget: ”Bilden visar en gnagare, men en näbbmus är ingen gnagare (och ingen mus). ” Jag måtte ha missat den biologilektionen. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik i Sverige delar bloggläsarens uppfattning.

I fortsättningen tycker jag att vi ska kalla näbbmusen för näbbvad eller näbbkott i stället så ingen behöver tro att det är frågan om en mus. Därmed kan fru grannen också koppla av och slippa obehagskänslor. 🙂

Yessss!
Idag på eftermiddagen kom jag på hur formeln som min kund behöver ska konstrueras. Då slipper hon dessutom flytta om befintliga data. Det kan tyckas att tolv timmar är nog så lång betänketid, men jag är fullt belåten. Efter ytterligare några kontroller för att testa att formeln verkligen hämtar rätt information ska jag leverera lösningen.

Snö
I morse var det snö på marken. Bara ett tunt lager men tillräckligt för att jag skulle få premiärborsta Silverpilen. I fjol hade vi regn och +7,2 grader den här dagen.

Minusgraderna ska tydligen hålla i sig dom närmaste dagarna enligt MI, men ingen mer snö. Alltid lika spännande att se om det blir en vit jul… Då avser jag givetvis nederbörden! I övrigt blir det absolut ingen vit jul. 😉

Utökat revir
I kväll när jag åkte till kursen körde jag förbi Mia. Hon satt vid vägkanten nedanför ”Möllers” och spanade ner mot diket, men flyttade sig en aning längre till höger när hon såg bildäcken närma sig. Duktig kisse som har trafikvett. Åtminstone den här gången.

Jag har full förståelse för att tomten är för liten trots den goda tillgången på byten. Ytterligare en näbbmus hade fått sätta livet till konstaterade jag i förmiddags när jag öppnade köksdörren.

Det hade varit intressant att följa efter henne för att se hur långt hon gick? Ungefär en halv timme efter att jag hade kommit hem tillbaka jamade hon bakom dörren så hon kan knappast ha varit i andra änden på byn.

Tydligen har utevistelsen ändå tagit på krafterna. Hon var inte ens leksugen utan la sig direkt efter maten.