Jag har haft sällskap i sängen, hjälp i trädgårdsarbetet och blivit fotograferad. Junior delar inte min musiksmak.

Sängkamrat
Framåt midnatt igår tyckte jag att det var dags för kojen. Mia hade redan sovit ett par timmar innan. Hos mig hinner hon aldrig få sin eftermiddagslur så hon var förmodligen extra trött. Men inte för trött för att busa under täcket en stund.

När jag stack ner mina ben låg hon kvar och somnade tydligen, för jag vaknade av att hon kröp över till fotändan på sängen bredvid. Vid fem-snåret i morse ville hon ha närkontakt och la sig under hakan på mig och brydde sig inte om att jag bytte ställning efter ett tag. Hon bara ”rann ner” och la sig tätt intill mitt huvud så jag kunde ligga och snusa i hennes päls. Det är lycka på hög nivå. 🙂

Trädgårdshjälp
Medan jag skar ner vissna blommor och ryckte bort ogräs höll Mia mig sällskap, ibland där jag höll till och ibland en bit i från. Det ljuvliga vädret bjöd på fjärilar och andra insekter att jaga och att peta ner äpplen från äppelträdet var en rolig lek.

Herr grannen junior dök upp en stund före kaffetid och sysselsatte Mia ytterligare under tiden som han pratade med mig. Vi beundrade också en larv som kröp uppför min vad, men ingen av oss visste vad det var för sort? Sen tog vi kaffepaus, packade ner Mias tillhörigheter och satte in henne i buren. Junior assisterade och åkte med den här gången också.

Vi kom överens om att jag skulle hämta honom hos morfar efter att jag hade varit hos frissan. När jag åkte satt han i en trädgårdsstol och tittade på skördetröskan som var i gång på fälten nedanför. På så sätt kunde han ägna sig åt två nöjen samtidigt – Mia och skördandet. Fiffigt uträknat.

Trevligt avslut på dagen
Tänk att det behövs så lite för att man ska bli uppiggad… Besöket hos frissan fick mig som vanligt att känna mig som en ny människa. Kontrasten mellan mitt snygga hår, mina smutsiga shorts och min urblekta T-shirt blev markant.

Efter frissan svängde jag in till butiken. När jag hade handlat klart och var på väg tillbaka till bilen fick jag på avstånd syn på den charmante unge gentlemannen från skolan i Dalsbruk. Han som brukade strö komplimanger om min klädsel och mitt utseende. När jag hejade och undrade vad han hade gjort med armen som han hade ”i linda” kom han springande och förklarade orsaken. Sen sa han: ”Jag har saknat dig”. Gullunge. Sånt piggar verkligen upp att få höra.

(Bilden föreställer inte den unge mannen i texten)

Vi stod kvar en stund och pratade om sommaren som varit, hur det känns att börja skolan och var vi bor. Innan jag steg in i bilen ville han ta en bild på mig. Jag frågade misstänksamt var han tänkte lägga ut den? Han lugnade mig med att han skulle visa den för en klasskamrat som jag också känner, så jag poserade villigt.

Mötet med den unge mannen fick mig på ändå bättre humör. Jag tror bestämt att jag smålog hela vägen tillbaka till byn.

Mamma hade ännu inte hunnit hem när jag var tillbaka hos bonuspappan, men kom några ögonblick senare. Det vankades kaffe i verandan så jag frågade junior om han blev nervös av att vänta, men det blev han inte sa han.

Då klockan började närma sig sex kände jag på mig att fru grannen snart skulle efterlysa sin arvinge. Strax innan vi var på väg ringde hon mycket riktigt, men det var ingen panik sa hon. Hon hade gått över till mig för att kolla om han var där, men såg bara hans cykel och en låst dörr så hon räknade ut var vi höll till eftersom hon visste att jag skulle lämna tillbaka Mia.

Radion stod på i min bil och spelade en diskolåt från 80-talet när vi satte oss till rätta. ”Visst är det bra musik?” provocerade jag junior med. ”Nåjaa” svarade han finkänsligt. En diplomatisk djurvän och blivande bonde.

Jag har haft läckage på dasset, roat mig med grep och spade och har en nattgäst.

Hällregn och skyfall
Redan när jag steg upp igår regnade det och blötvädret fortsatte hela dan med varierande styrka. I samband med att åskan gick ett varv förvandlades regnbyarna till veritabla skyfall.

När det öste som mest hann vattnet inte rinna undan och på dasset trängde vattnet in där ventilationsröret sitter så att golv och sits blev blöta. Ca 60 mm hällde jag ur regnmätaren totalt – mer än vi fått under hela sommaren sammanlagt.

I morse var det strålande sol igen så gårdagen kändes nästan overklig. Det var bara diamanterna på snöbollsbuskarnas blad som vittnade om att vi fått regn. Och min backe förstås. Följderna av vattenmängden syntes i form av djupa fåror i vägen som ”vägmästaren” redan har jämnat till.

Grep och spade
Idag kände jag för att förverkliga min plan på nyplantering. Jag behöver flytta ett par växter och vill utöka med några. Efter regnet var jorden fuktig och lättarbetad när jag väl hade tagit mig under ytvegetationen. Alla uppgrävda växttorvor förpassades till groparna framför avloppstanken för att jämna till marken där.

Mina greptag överraskade maskar, spindlar och en liten salamander, som skyndsamt kravlade i väg mot ett nytt skydd. Först trodde jag det var en liten ödla, men kropps- och huvudform avslöjade arten. Senast jag stötte på en var för flera år sen under en hög med tegelstenar, så dom visar sig inte i onödan.

För att hålla undan ogräset beslöt jag rama in nyplanteringen med restvirke från dassbygget i fjol. Händige släktingen tittade in som hastigast för att kolla köksbordet och kommenterade nyplanteringen med: ”har du aldrig sett ett vattenpass?”. Så värst rak är ramen alltså inte, men då syns det ju att det är jag som har gjort den. 😀

Nattgäst
På eftermiddagen kom mamma med Mia. Hon stannar ett dygn medan mamma hälsar på en kompis. Jag gjorde mitt bästa för att övertyga mamma om att hon skulle få stanna en hel vecka eftersom jag ska ha hand om henne igen den 26-27, men jag tror inte hon vill avstå från sin ögonsten så länge.

Mia fann sig till rätta omgående och började med att fånga en gräshoppa som hon bar in i köket och åt upp efter att ha fått beröm. Under herr grannen juniors besök ett par timmar senare hade hon fått tag på en sork, men blev förvirrad när den pep så den kom undan.

Hon hade också sårat en groda som höll till på samma ställe, men jag hoppas den klarar sig. Nu har hon lagt sig till rätta i korgstolen (bilden är från förra vistelsen) och får inte gå ut mer idag.

En före detta chef kommenterade en gång en (i mitt tycke viktig) utläggning med att säga: ”Jag hör vad du säger.” Det lärde mig ett par viktiga saker:

• Han var åtminstone ärlig (och delade uppenbarligen inte min uppfattning).
• Att höra har ingenting med lyssnande att göra.
• Att det är stor skillnad mellan att lyssna och lyssna aktivt.

Jag blir påtagligt irriterad på människor som inte kan lyssna. Dom ställer en fråga, men så snart jag börjar besvara den är uppmärksamheten redan nån annanstans. Eller så ställer dom en följdfråga som dom redan har fått svaret på om dom hade lyssnat.

Tigern/Lejonet är ett lysande undantag. Hon är fenomenalt duktig på att lyssna aktivt. Hon uppfattar undertoner och signaler som går dom flesta förbi, ställer relevanta följdfrågor och penetrerar verkligen samtalsämnet. Dom flesta väntar bara på att man ska avsluta meningen för att dom ska få fortsätta prata om det som intresserar dom.

Jag har ibland testat att avbryta mig mitt i en mening för att se om min motpart noterar den abrupta avslutningen. I regel går avbrottet helt förbi, motparten fortsätter glatt att prata om sig och sitt eller byter samtalsämne. Men HALLÅ! Då är det väl ingen idé att fråga över huvud taget? Av just den anledningen försöker jag låta bli att prata om mig själv och vad jag tycker och tänker. Om nån är intresserad får han fråga. Och om han saknar förmågan att lyssna, slutar jag omedelbums.

Att lyssna aktivt eller medvetet innebär för mig att man också uppfattar sånt som inte sägs. Minspel, gester och den känsla som personen utstrålar är minst lika viktiga för att jag ska få en uppfattning om människan bakom orden. Ibland leder det till att jag inte hör vad han/hon säger, alla dom andra budskapen tar över. Men ingen verkar ta illa upp av att jag erkänner att jag inte har hört vad dom sa och upprepar gärna.

En dödssynd
För mig är det fullkomligt självklart att fokusera på den som har ordet och inte på vad jag ska säga härnäst. Fast tyvärr är jag inte heller felfri. Ibland kan jag förivra mig om det är nåt som verkligen engagerar mig. I såna fall kan jag också hemfalla åt att avbryta folk, vilket i mina ögon är en dödssynd.

Att avbryta nån uppfattas ovillkorligen som att man ger blanka f-n i motparten och vad den personen har att säga. Det är för all del en kulturfråga. I många andra länder är det helt OK att avbryta och försöka överrösta. Ju högre volym, desto större engagemang.

Maktmedel
Att vara tyst medan motparten pratar har vi fått lära oss sen barnsben. I bästa fall får nutidens barn också det. Men tystnad kan också användas som ett mycket effektivt vapen. Ett idealiskt sätt att göra en person osäker och obekväm utan att behöva säga nåt oförskämt eller nedlåtande. Kombinerat med en kylig blick och ett avvisande kroppsspråk blir det garanterat succé. Risken är att man får en fiende för resten av livet.

Jag har gottat mig åt skolstarten, skrämt grodor, badat giftfritt, fått höra en glad nyhet, delar slottsträdgårdsmästarens förtjusning och suckar över nya kostråd.

Sovmorgon
Alla andra i hela världen började skolan idag UTOM JAG! Helt fantastiskt ljuvligt att slippa! Som grädde på moset unnade jag mig att somna om i morse och har känt mig ovanligt pigg hela dan. En förklaring kan vara att jag fick sova ostört i fyra hela timmar under natten. Östrogengelen kanske börjar göra nytta?

Omval
När jag var klar att börja arbetsdagen framåt två, beslöt jag gå ner i trädgårdslandet för att skörda dill och ta upp potatis till middag. Jag ställde fram fat, sax och en plastpåse att stoppa ner dillen i. Så vad gör jag – jo, klipper gräset. Jag upphör aldrig att förvåna mig över mitt inkonsekventa beteende.

En stor del av översidan av tomten består av brunbränt gräs, men där det har överlevt var det desto frodigare. Senast jag klippte gräset var för ett par månader sen, så torkan har inneburit vissa fördelar. I det långa gräset gömde sig ett par grodynglingar som jag tyvärr skrämde i väg, men bättre det än att meja ner dom med gräsklipparen!

Dess värre glömde jag att ta på mina gräsklippningsdojor så fötterna såg ut som om dom var gjorda av klorofyll när jag var klar. En simtur och flitigt skrubbande med rotsaksborsten blev lösningen. Vattnet är fortfarande 22 grader varmt så det känns bara skönt att glida ner i vattnet.

Giftfritt
Konstigt nog har jag inte sett till några algmattor än så länge. Vindarna har tydligen inte varit gynnsamma. Tur det, så slipper vi det eventuella giftet. Det är nämligen först när algerna dör som det frigörs har jag fått lära mig.

Levande alger är alltså ofarliga så länge man inte sväljer dom. Till saken hör att alla alger inte är giftiga, bara en bråkdel. Men det kan ju vara svårt att avgöra vilken sort man har att göra med när man bara ser små gröna prickar i vattnet.

Glad nyhet
Igår meddelade reservdottern att det väntas tillökning i januari och att jag kan börja förbereda mig på att bli bonusmormor! Undrar vad det förpliktar till? Knappast att sitta barnvakt – reservdottern med sambo bor i Umeå. Ett mer efterlängtat barn har jag svårt att tänka mig så jag fröjdas över den glada nyheten och föräldrarnas stora lycka.

Slottsträdgårdsmästaren och jag
Nej då, jag är inte alls bekant med nån slottsträdgårdsmästare men vi har trots det en sak gemensam. Båda gillar vi rosenskäran. Moster hade den ofta och kallade den kosmosblomma (Cosmos på latin), men för min del är det premiär i år. Faktiskt är det en ny favorit som jag gärna sår flera gånger. En prydnad både ute och inne och dessutom blommar den på sensommaren när nästan allt annat har blommat ut.

Nya kostråd
I samband med hälsouppföljningen för ett tag sen fick jag nya kostråd med anledning av mitt nuvarande BMI och syra-basbalansen i kroppen. Jag är tydligen inte tillräckligt sur, även om en del kan vara av avvikande åsikt ;-). Eländes elände. På listan över icke rekommenderad kost finns i stort sett allt jag gillar: Ost, mozzarella, korv, crème fraîche, choklad, glass, honung, sylt, kakao och tårta.

Vad ska jag nu leva av?! Ingen alkohol heller och inga nötter. Jag får inte ens ha kanel eller ingefära på filen längre. Det blir tydligen kaffe och kokta ägg i fortsättningen blandat med en del grönsaker och vissa frukter. Lyckligtvis får jag fortsätta med basilika och all sorts lök i kryddväg.

Om jag följer kostråden till punkt och pricka blir jag garanterat sur! 😀

Jag har drabbats av höstkänsla, målat piedestalen, upptäckt tecken på dåligt samvete och har tur som bor i Finland.

Oåterkalleligt
Det är förstås helt omöjligt att årstiden ändras över en dag, men idag kändes det plötsligt höstlikt. Skuggorna var längre än vanligt mitt på dan och marken kändes kall att gå på fast temperaturen låg på drygt 23 och solen sken från klarblå himmel.

Bonuspappan upplyste mig igår om att ineldningsperioden börjar den 7 september och pågår till den 17 maj enligt bondepraktikan. Bara två veckor till dess. Suck.

I penseltagen
Idag blev jag inspirerad att måla piedestalen. Eftersom det stod utomhusfärg på burken målade jag utomhus. 😀 Det var inte så himla lyckat. En del små insekter fastnade på den nymålade ytan (dom är nu inmålade) och vindpustarna förde med sig ett antal björkfrön som blev en oönskad utsmyckning.

Trots mitt förarbete ser den tyvärr inte särskilt mycket bättre ut än innan. Tålamod är som bekant inte min starka sida. Men den duger åt mig. Och blir säkert rätt billig på en eventuell lösöresauktion.

Medan jag målade tänkte jag ”sista gången jag målar den här”. Det samma har jag sagt om bordlackandet. Vissa saker behöver man aldrig mer göra när man har uppnått en viss ålder. Så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Oönskad grönska
Nu har det hänt igen. En björk har grott i takrännan. Om jag minns rätt hände det också för ett par år sen på exakt samma, nästintill oåtkomliga, ställe. Grr. Det är straffet för att jag inte har rengjort rännorna. Jag tror bestämt att jag inte gjorde det i fjol heller så jag får skylla mig själv.

Tänk om taket över trappan satt på gångjärn så jag kunde vicka upp det vid behov. Då vore det ingen match att komma åt rännvinkeln. Som det nu är borde jag vara minst en meter längre och gjord av gummi. Teleskopborsten som händige släktingen tipsade om underlättar förstås, men klarar inte heller vinkeln optimalt. Jag får nog uppfinna nåt nytt hjälpmedel.

Bästa landet?
Jag och mina landsmän har all anledning att vara stolta. Newsweek har rankat Finland som bästa land att bo i. Jag förutsätter att ingen av dom som har gjort undersökningen har bott här, utan förlitar sig på statistiska uppgifter och en subjektiv värdeskala, men resultatet innebär ändå en hel del goodwill och utrikesministern är naturligtvis förtjust.

Schweitz ligger på andra plats och Sverige på tredje. Det betyder att jag har bytt upp mig i och med att jag har flyttat tillbaka hem. Det har jag ju tyckt hela tiden, men det är inte så dumt att få det bekräftat. 🙂 Nä, skämt å sido, det här landet har nog en hel del brister också.

Det som slår mig direkt är bemötandet hos myndigheter, politikernas självgodhet och arrogans, diskrimineringen av språkminoriteter och inställningen till invandrare. Det finns mycket mer som inte är bra, så nog har vi en stor förbättringspotential, men jämfört med många andra länder är Finland givetvis ett bra land att leva i. Allting är relativt sägs det.

PS. Publiceringen försenad p g a problem att komma åt bloggen.fi i går kväll. DS.

Jag har charmat en älgfluga, ätit en god lunch, sett Miss Potter och hittat en gammal kostym. Vindspelet låter som en julsång.

Sabla otyg
Älgflugesäsongen har redan pågått ett tag enligt vad jag har hört av dom som vistats i skogen. Under mina två skogspromenader klarade jag mig utan angrepp, men idag på väg till ”centrum”, lyckades jag attrahera en sån där ettrig sak trots att jag gick mitt på grusvägen.

Jag kände nåt som landade baktill på håret och viftade med handen i tron att jag kunde skrämma bort vad-det-nu-var, men några minuter senare kände jag nåt som kröp i nacken. Jag fick tag i eländet och såg direkt att det var en älgfluga som redan hade fällt vingarna. Ich, dom gillar jag inte. Nästan omöjliga att få i hjäl dessutom.

Långlunch
Lunchen i Kasnäs motsvarade förväntningarna och alla i sällskapet var nöjda med anrättningarna. Efter dessert och kaffe gick vi damer en sväng via strandbodarna medan herrarna fick roa sig på egen hand, sen åkte vi hemåt igen.

Jag steg också ur hos turturduvorna och följde med in. Medan bonuspappan tog sin eftermiddagslur städade jag mammas dator, installerade ett par program och kollade upp ett par saker hon ville ha reda på. Och pussade på Mia förstås. Det hade redan hunnit bli kväll innan jag var tillbaka på Udden.

Miss Potter
Kvällsnöjet bestod i att se filmen om Beatrix Potters liv. En begåvad och modig kvinna som i många avseenden var före sin tid. Hennes illustrerade barnböcker blev en stor succé som fortfarande säljer.  Jag blev också kär i Peter Rabbit och dom andra figurerna, så det kan jag gott förstå.

Urvuxen kostym
Snokande snoken, alternativt ”svarta mamban” har bytt kostym upptäckte jag idag när jag gick förbi vedlidret. Hans (hennes?) avlagda beklädnad låg prydligt utsträckt vid väggen och huvudändan satt fast mellan två glipande bräder där han hade tagit sig in, troligen för att hitta lite svalka.

Bjällerklang
När jag gick ut och låste ytterdörren för en stund sen spelade vindspelet toner ur Bjällerklang. Det känns lite väl tidigt, men det kanske krävs träning för att det ska låta bra om sisådär fyra månader?

Igår hade jag besök, idag har jag läst en annorlunda annons och i morgon ska jag luncha i Kasnäs.

Trevligt besök
Trots att det var fredag och den 13 igår, förlöpte dagen utan missöden. Tvärtom, jag hade en intressant och trevlig eftermiddag. ”Äktenskapskandidaten” (en Apa) gjorde premiärbesök på Udden.

Att prata med människor från en annan världsdel och en annan kultur är alltid berikande. Fast det visade sig att vår uppväxtmiljö och bakgrund är ganska likartad, vilket kanske mest hänger i hop med att vi är födda under samma tidsperiod. Vi delar också samma värderingar om naturresurser och miljötänkande, uppskattar vår nuvarande livsmiljö och har likartad uppfattning om människor.

Att våra respektive levnadsbanor skiljer sig åt är förstås naturligt. Det är stor skillnad att bo och jobba i Los Angeles och Hollywood, respektive Stockholm och Göteborg. Men det är just det som gör det intressant att umgås och utbyta erfarenheter.

Jag tycker nästan synd om Apan för att han fått epitetet äktenskapskandidaten. Det var jag som tog fasta på mammas uttryck. I fortsättningen får han heta Apan. Vilket tecken han har i det västerländska horoskopet har jag inte förhört mig om.

Nytt koncept
I dagens ÅU fångades min blick av en annorlunda annons (se bilden). Kyrkan har tydligen infört nya grepp när det gäller annonsering. Undrar om inte ”rättrogna” kommer att reagera över rubriken och kalla det hädelse?

Uppriktigt sagt vet jag inte om jag tycker att formuleringen är så fyndig…? Jag kanske är mer konservativ än jag vill medge? Eller egentligen tycker jag att det är ett stilbrott som inte stämmer med den image kyrkan omger sig med i vanliga fall.

Dystert seriöst och högtravande vore väl mer i linje med deras framtoning. Ordet skenhelig dök upp i medvetandet, men det är nog en lapsus.

Lunchutflykt
Mamma erbjöd mig att följa med på turturduvornas lunchutflykt i morgon och jag tackade ja. I regel åker jag en sväng till Kasnäs varje sommar, men i fjol blev det inte av och i år har jag inte heller kommit mig för. Jag har alltså inte sett det pågående brobygget som minister Wallin tar åt sig äran för.

Lunchbuffén serveras också på söndagar, men är 6 € dyrare än på vardagar – en logik jag inte riktigt begriper? Jag antar att rätterna är dom samma? Möjligen kan det motiveras med att personalen kostar mer på söndagar?

Nåväl, ingen går väl i konkurs för den summan och maten brukar vara god så det må vara dom förlåtet.

Jag skyller på vårt östra grannland, har gjort en meningslös utryckning och grattat fru grannen.

Svart nedfall
Idag kom jag på att jag kanske borde kolla om båten fortfarande flyter eller om alla störtskurar har fått den att sjunka. Jodå, den flöt men behövde alltså pumpas läns. I tillägg till den gröna beläggning som uppstår i stillastående vatten hade jag dessutom fått ett sotsvart lager över hela insidan av båten.

Jag associerade omedelbart till dom pågående bränderna i vårt östra grannland och sotet som röken innehåller. Det långa avståndet till trots kan jag mycket väl tänka mig att partiklar från röken når oss med (o)gynnsamma vindar. Vulkanaskan fick vi ju också en portion av.

Resultatlös utryckning
En av mina släktingar ringde för ett par dar sen och bad mig ta en titt på hans Skype som lämnar felmeddelanden och klipper av samtalen. Idag skulle jag om möjligt åtgärda problemet.

Efter tre timmar hade jag pratat med hans rara mamma (som jag inte har träffat på en oherrans massa år), sett hans fordonspark, tittat in i flera hus på gården och utrett vårt släktskap, men Skype fungerade fortfarande lika illa… Hans problem kunde jag alltså inte lösa.

Det kändes tråkigt att inte kunna leva upp till förväntningarna, men jag är som sagt ingen tekniker. Den här gången kunde jag inte ens härleda problemet. Troligen blev det ett mer givande besök för mig än för honom.

Namnsdag
Idag hade fru grannen namnsdag. Jag grattade redan i förmiddags och aviserade min ”uppvaktning” till 18-snåret, men blev nästan en timme försenad. När jag kom ångande genom skogsgläntan var det alldeles tyst så jag trodde först att alla gäster redan hade gått eller möjligen satt inomhus, men sen hörde jag mammas röst strax innan jag svängde om husknuten.

Så klart dom satt ute på terrassen, det var fortfarande ljuvliga 22 grader trots att klockan närmade sig sju. Dock var sällskapet mer begränsat än förväntat, dom enda gästerna var turturduvorna och skyddslingen. Men det gjorde inget för min del, snarare tvärtom. Då kunde värdparet också umgås i stället för att springa runt och serva gästerna.

Kakfaten uppfyllde däremot alla förväntningar. 😀

Jag har låtit mig luras och våldgästat turturduvorna igen.

Lättlurad
Alla produkter som innehåller orden anti-wrinkle eller anti-age brukar ha en frånstötande inverkan på mig. Jag är stolt över alla mina välförtjänta rynkor (utom dom som har halkat ner på halsen eller syns i dekolletaget) och är medveten om att kroppens celler har en begränsad livslängd som garanterat inte påverkas av en anti-ageprodukt.

Idag har jag gjort ett undantag som bekräftar regeln. Vid dagens besök i S-Market i Kimito fick jag syn på en tandkräm med beteckningen Anti-age. En tandkräm mot åldrande tänder – helt otroligt. Till mitt försvar ska sägas att jag inte stoppade ner den i varukorgen direkt, utan läste noga på både prislapp och förpackning först: ”Helps to fight 5 signs of aging” – visst låter det lovande?

När jag hade läst dom fem punkterna som jag delvis kände igen från min spegelbild, stoppade jag ner förpackningen, som förresten var helt onödig. Varför måste man ha tandkrämstuber i papp- eller plastförpackning? Just den här var för all del återvinningsbar, men det är ju inget som Rouskis (vår sopmottagare) ägnar sig åt har jag förstått.

Det ska verkligen bli intressant att se om alla dom deklarerade ingredienserna har nån annan än skadlig inverkan. Det utlovas för all del ingen garanti att tändernas åldrande hävs, bara att produkten hjälper till att motverka ålderstecken på tänder och tandkött. Den kan således vara helt verkningslös utan att jag kan komma med klagomål. Väl övervägd formulering.

Anti-Hairball
När jag lämnade tillbaka Mia och hennes grejer i förrgår hade jag glömt asken med Anti-Hairball så jag ringde mamma och kollade om dom var hemma idag så jag kunde lämna den när jag ändå var i farten. Jodå, dom var hemma.

”Vill du ha kaffe när du kommer?” frågade mamma. Hon har upptäckt att jag alltid dyker upp vid kaffetid. Fast idag fick jag inte ha med mig kaffebröd sa hon, så jag köpte en liter mjölk till Mia i stället.

Efter tre timmar satt jag fortfarande kvar. Då blev bonuspappan småsugen och föreslog grillad korv. Det hade jag svårt att tacka nej till. Dom två smörgåsarna jag bad om till kaffet hade redan smält, innan dess hade jag bara ätit lite kokt broccoli för sex timmar sen, så korv lät frestande.

På så sätt fick jag ha Mia i famn två gånger och blev dessutom mätt, så den Anti-produkten gjorde stor nytta. 😀

Hettan har bytts mot en köldknäpp, jag har fått ett luddigt svar, trevligt avbrott i vardagsrutinen och ett mystiskt meddelande.

Kyligt och blött
Pessimisttermometern på trappan visar 14 grader, övriga ligger på drygt 19. Det skiljer alltså nästan tio grader jämfört med senaste toppnoteringen den här veckan.

Både igår och idag har regnskurarna avlöst varandra, men i morgon utlovas sol och i slutet av veckan ska vi få njuta av värmen ett par dar igen.

 
Svar från Fazer
Jag har idag fått svar på min fråga till Fazer angående deras uppföljning av sina etiska principer. Ett långt mejl fyllt med ordbajs mest, men jag hade heller inte väntat mig nåt annat. Jag får nöja mig med att dom är medvetna om problemen och att dom har ambitionen att medverka till bättre villkor för både odlare och arbetare.

Sista stycket återges i sin helhet:
”Hållbar utveckling och socialt ansvar är viktiga element i Fazers verksamhet. Fazers strategi för kakaoanskaffning uppdaterades i början av år 2010. I strategin definieras kriterierna för ansvarsfull kakaoanskaffning. Utgångspunkten för kriterierna är en utveckling av spårbarheten samt World Cocoa Foundations principer: lönsamhet, människors välbefinnande och värnande om miljön. I enlighet med denna strategi fortsätter Fazer sitt systematiska arbete för att främja ansvaret i inköpskedjan för kakao. Vi förbinder oss att öka inköpsvolymen av kakaoråvara som uppfyller kriterierna för ansvarsfull kakaoanskaffning med 10–15 procent årligen, beroende på tillgång och marknadsläge. Vårt mål är att all kakao som vi köper uppfyller dessa kriterier senast år 2017.”

Trevligt avbrott
Idag har Filosofen och Mårrhoppan förgyllt min eftermiddag. Senast vi sågs låg snön i stora drivor, så det var ett tag sen sist. I vanlig ordning förärades jag balsam för smaklökarna.

Den här gången kunde Mårrhoppan följa med in, medan Snuttan fanns måste hon finna sig i att ligga kvar i bilen. Efter en kort inspektion och en morot la hon sig till rätta medan jag och husse såg till att timmarna rann i väg utan några längre tystnadspauser.

Mystiskt meddelande
Innan dagen var slut fick jag ett obegripligt meddelande. Först trodde jag det var felsänt, men mitt namn stod i hälsningsfrasen och den engelska texten hänvisade till en inbjudan… Avsändaren var däremot fullständigt obekant. Vem i all världen hade jag bjudit in? Det kanske var nån ny form av lurendrejeri via SMS? Eller en bekant som behagade skoja med mig?

Febrilt detektivarbete vidtog. Jag började med att Googla på namnet men sökresultaten fick inga klockor att ringa. Sen tog jag i tu med telefonnumret, ett finskt mobilnummer. Sökningen resulterade i en obekant adress, men postorten fick tiocentaren att äntligen ramla ner.

Den inbjudan som meddelandet hänvisade till slängde jag ur mig nån gång i april när jag första gången skakade hand med ”äktenskapskandidaten”. Jag tänkte mig närmast att han kunde sticka sig in om han nån gång tog en promenad runt byn. Det går ju inte att säga ”när du har vägarna förbi” eftersom vägen slutar här.

Men min slarviga inbjudan hade uppfattats helt formellt och jag ombads nu meddela en dag och tid som passade. Det känns ju lite påfrestande och kräver mer engagemang än jag hade tänkt mig. Om man tittar in som hastigast får man hålla till godo med det som bjuds och värdinnans dagsform, men dag och tid ställer högre krav. Eller? Det kanske bara är jag som uppfattar det så?

Hur som helst hittade jag en dag och tid som gick att klämma in i min tomma kalender. Sen får vi se vad som bjuds och vad jag känner för just den dagen.