19.8 – Tiden lider

Jag har än en gång gjort uppskov, räknar med likör till jul och njuter av dom sista sommardropparna.

Nytt uppskov
I år har jag inte skurat en endaste matta. Tid och gynnsamt väder har det funnits  gott om, men jag har inte lyckats uppbringa lusten och har därför skjutit upp det hela ett antal gånger.

Ett alternativ är att lämna in dom till Dalsbruks Tvätt. Idag höll jag en liten överläggning med mig själv om det. Tanken är god, men det är ju ingen idé att göra det nu när det snart blir blött och träckigt (slabbigt) ute. I så fall efter att vi har fått snö. Vi ska nog få det i år också har jag på känn.

Så där ja, då har jag skjutit upp ärendet ytterligare ett par, tre månader. 😀

Svarta vinbärLikör till jul
När jag hade skickat i väg sista(?) korrekturet till Daphnia-broschyren blev jag inspirerad att plocka svarta vinbär. Tanken på vinbärslikör till jul hägrade. Att plocka bär är nämligen ungefär lika roligt som att diska. Enda undantaget är hallon eftersom det är mina favoritbär.

Det är ju lite sent på säsongen, dom flesta har säkert syltat och saftat för länge sen, men eftersom folk fortfarande är ute i skogarna och plockar blåbär så måste det ju gå att plocka andra sommarbär också tyckte jag. Det var fort gjort. En stor del hade säkert torkat bort eller ramlat av för att dom var övermogna så det var glest mellan bären. Det krävdes tre buskar för att få till ett halvt kilo.

I sanningens namn ska erkännas att mina bärbuskar aldrig får någon omvårdnad och den äldsta busken är säkerligen lika gammal som jag så skördarna blir aldrig särskilt stora. Bristen på skötsel hänger i hop med mitt ointresse för bären. Jag blir sur i magen av vinbärssaft och är inte alls förtjust i vinbärsefterrätter. Men vinbärslikör går ner utan problem!

Sista sommardropparna
Nattens regn fortsatte fram till nio-snåret men sen fick vi se solen igen, temperaturen närmade sig 20 och den nordvästliga vinden höll svetten borta. Idealiska arbetsförhållanden men inget bikiniväder.

I hammockenEfter maten beslöt jag att det nog skulle gå bra att vila middag i hammocken idag också. Jag ut­rus­tade mig med kudde och min tjocka filt den här gången. Den tunna pläden skulle inte räcka till trots att solen numera står så lågt att den skiner in under taket på hammocken.

Min uträkning höll streck, det här var helt perfekt. Efter att ha studerat Rautias senaste utskick och fått flera strålande idéer la jag mig till rätta och stängde korpgluggarna. Efter ett tag vaknade jag av att jag var kall om ansiktet så jag drog filten över huvudet och fortsatte snusa tills jag blev väckt av ett tele­fon­sam­tal ett par timmar senare.

Sååå skönt. Att sova ute alltså, inte att bli väckt av telefonen!