vedlider

av

14.5 – Läsning och andra viktiga göromål

Jag har läst ut en vidrig bok, tömt en vrå, provkärrat ved och haft tebesök. Mia har snott chips.

Mao-bokenEn vidrig bok
Drygt 10 års grävande i hemliga arkiv och ett stort antal personintervjuer resulterade i boken Mao – Den sanna historien på modiga 709 sidor, författad av Jung Chang och Jon Halliday. Nu har jag läst ut den.

Det är en fullkomligt vidrig bok innehållsmässigt. Huruvida författarna är sakliga till 100 % är jag inte kompetent att ta ställning till, men boken lämnar knappast någon oberörd. Mao beskrivs som en maktgalen tyrann och massmördare utan den minsta tillstymmelse till empati.

Av alla världens ledare har han rekordet i att ta död på sina landsmän. 78 miljoner kineser dog under hans tid vid makten. I den siffran ingår både hans anhöriga och hans lojala medarbetare som han utan tvekan offrade när de hade misshagat honom.

Inte ens under sina sista levnadsdagar kunde han uppbåda någon annan känsla än självömkan. Jäm­fört med honom var Hitler och Stalin amatörer.

Massmördare

Tömt en vrå
Igår beslöt jag göra plats för veden jag fick lite oväntat den 10.4 (se inlägg 12.4). Den vrån i vedlidret har jag hittills förträngt, vilket innebar att jag gjorde diverse fynd från tiden när fosterfar levde, dvs på 60-talet.

Tanken var att nyttja dom stora lastpallarna Vik Husse har varit vänlig nog att förse mig med, men min mått­tagning visade sig vara lite fransk om man får säga så. Om jag hade mätt på smalaste stället hade jag genast sett att en lastpall på 120 cm aldrig skulle få plats. Det fick bli lite improvisation och pusslande med småpallar i stället.

Sommarved 2Provkärrat ved
För att se hur ”möbleringen” fungerade, kärrade jag in några vedlass och konstaterade att Vik Husse har rätt igen. Hela vedhögen kommer aldrig att få plats där jag tänkte mig om jag inte bygger upp den väldigt högt. Nåväl, det lilla problemet löser sig nog så småningom.

Tebesök
Idag har jag i vanlig ordning haft ”karl för en dag”. Vik Husse anlände i vanlig tid med sin vanliga skaffning plus en nyhet och drack sitt vanliga te medan vi som vanligt surrade om ditt och datt.

Nyheten bestod i en Pågen-produkt som inte föll mig på läppen. Efter att ha läst inne­hålls­de­kla­ra­tio­nen tilltalade den mig ännu mindre. För att inte såra min generösa och goda vän, påpekade jag att jag är svårflirtad ibland.

Mia äter chipsMia har snott chips
För att få potatischipsen att minska hällde jag upp dom i en skål och ställde fram den till kaffet/teet. Chipspåsen fick jag nån gång vid jultid av en besökare, men dom chipsen föll mig inte heller på läppen så den har blivit liggande i skafferiet.

Åtgången var minimal, så resten åkte ner i det nytömda slaskfatet. Den doften fick Mia att omgående hoppa upp på diskbänken och nappa åt sig ett chip som hon lät sig väl smaka.

Eftersom jag har väldigt svårt att tro att potatischips är nyttigt för katter fick hon nöja sig med ett enda.

Undrar vem som har lärt henne gilla chips? 😀

av

21.10 – Socialt veckoslut

Jag har varit på privat visning, tagit en nostalgitripp, tvättat arvegods, fått en datorspekulant och har haft tebesök.

Privat visning
Igår var jag inbjuden på eftermiddagskaffe till händige släktingen. I besöket ingick en privat visning av det nybyggda vedlidret som blev klart i somras.

Som vanligt var allting byggt med omsorg och eftertanke in i minsta detalj. Kronan på verket var hållarna till takrännan. Jag kan inte minnas att jag nånsin har sett såna gjorda i trä? Men det var inte nog med det – varje hållare hade ett unikt mått för att rännan skulle få rätt lutning. De’ ni!

Om jag hade haft kunskap och förmåga att göra dom i trä, hade jag utan tvekan tillverkat alla hållare i samma stor­lek och varierat höjden i stället. Men såna simpla konstruktioner gills förstås inte av den här bygg­herren. 😀

Inne i vedlidret rådde militärisk ordning, både på verktyg och ved. Den var lika noggrant placerad som pusselbitar i ett färdigt pussel. Vedstöttorna gick att ta bort efter hand som veden förbrukades för att skapa bättre sväng­rum när man fyllde på. Som sagt, genomtänkt och noggrant, ett nöje att se och inte den minsta likhet med mitt vedlider.

Nostalgitripp
I stället för att ta i tu med det jag borde i morse, satte jag i gång med att skanna gamla fotografier efter fru­kost. Dels foton från mitten av 60-talet och dels foton i gamla album. Bland annat hittade jag en bild på mor­mors morfar och mormor där dom är 86 år gamla enligt mosters notering.

Arvegods i tvätten
Strax före tolv blev jag avbruten av ett SMS där jag fick frågan om det passar med det avtalade be­söket? Jisses, det hade jag helt glömt bort, idag skulle ju datorspekulanten komma!

Jag bad om en timmes respit och skyndade mig att tvätta mig och klä på mig efter att ha fyllt tvätt­maskinen med gardiner. Och minsann inte vilka gardiner som helst! Mormor använde dom först i ett antal år och efter hennes död (1991) övertog mamma dom. Nu är dom hos mig för att hängas upp i sov­rummet. Mormor småler säkert i sin himmel. Eller skrattar gott kanske?

Datorspekulant
Vår invandrare i byn (”amerikanen”) nämnde för ett tag sen att han övervägde att köpa en begagnad bärbar dator. Just då tänkte jag inte så mycket på det, men senare kom jag på att jag gott kan avvara min gamla HP som gjordes om till ”surfdator” för nåt år sen, så jag meddelade honom förra veckan att han var välkommen att ta en titt.

Efter kaffe med medhavd glass och en pratstund fick han fakta om den gamla häcken (inköpt 2005) och den utlovade titten. Han tyckte att den nog skulle bli lämplig för hans behov, men ville gärna konsultera sin son innan han fattade ett slutgiltigt be­slut och undrade om jag kunde vänta till dess? Det kunde jag själv­klart, det är ju inte så att folk står i kö för att få köpa den.

Om sonen mot förmodan avråder honom, tror jag att jag lägger ut den på öns bytesbörs på FB. Eller så behåller jag den som reserv till reserven, återstår att se. Den begär ju inte mat.

Tebesök
En stund innan vi var klara med ”förhandlingarna” knackade Grisen/Tvillingen på. När hon ringde igår föreslog jag ett besök idag om hon inte hade nåt roligare för sig. Hon lovade inget utan skulle se vad hon kände för. Roligt att hon kände för ett besök.

Eftersom jag nyligen hade stigit upp från kaffebordet, nöjde jag mig med att se på medan hon drack te och åt glass. Fel, jag pratade medan hon åt och drack. 😀

Hon satt snällt kvar och höll mig sällskap tills det började skymma, sen tyckte hon det var dags att åka hem och se till sitt hus. Fint att avsluta dagen med en trivsam pratstund.