Jag har knottriga öron, båten i sjön och ett tungt trappsteg. Potatisen är satt och en del frön sådda.

Knottriga öron
Mina öron har fått solsting. Sen igår är baksidan alldeles knottrig och kliar förskräckligt. Först trodde jag att jag hade blivit biten av nån osynlig insekt, men efter ett par timmar i solen idag blev det etter värre, så jag antar att det rör sig om nåt slags soleksem.

För att skydda dom överhettade öronen idag tog jag på mig hatt. Den enda som befanns lämplig var min bredbrättade sommar­hatt med en chic liten tygblomma på sidan.

Den passade kanske inte så bra till sweatshirt (tidvis bh), kortbyxor och gummistövlar, men nöden har ingen lag. Jag trodde att ingen såg mig, men min tillfälliga granne hade visst spanat in mig i den underliga munderingen. Men det bjuder jag på. 😀

Båten i sjön
Uteplatsen blev ju klar på nolltid igår men resten tog längre tid. Jag blev nämligen uppmanad att jämna till marken i ena hörnet så att inte regnvattnet rinner ner och lägger sig i en pöl vid kanten på träet.

När jag var klar med grävandet vidtog städning. Förutom virkesrester, sågbock och verktyg behövde rester från cement­plattan städas bort. Det blev en hel skottkärra med material som jag ansåg lämpligt att fylla med nere i stranden.

När jag ändå var där, kom jag på att jag kunde passa på att sätta båten i sjön, så nu ligger den förtöjd på sin vanliga plats vid bryggan. Än så länge utan bänkar och åror (bilden är från 2011), det får bli när jag väl ska ut och ro.

Under båten låg förstås en massa löv som absolut inte fick ligga kvar eftersom resten av stranden är ovanligt prydlig. Det blev en fylld skottkärra till innan jag var nöjd.

Trappsteg
Innan jag gjorde kväll fick jag en strålande idé. Den stora stenen framför ingången till boden skulle ju passa utmärkt som trappsteg vid uteplatsen! Men hur i hela friden skulle jag klara av att flytta på den?

Sen tidigare hantering visste jag att det kändes som om den vägde lika mycket som jag. Att lyfta upp den i skottkärran var helt otänkbart. Sen kom jag på lösningen. Jag kunde dra den på presenningen.

Sagt och gjort. Det gick alldeles utmärkt. Till stor del tack vare att det sluttade ska erkännas. Minsta lilla gupp kändes nästan oöverkomligt. Men till slut kunde jag baxa den på plats. Riktigt bra blev det tycker jag.

Potatisen satt
Dagens arbetsuppgift var att vända potatislandet och sätta potatis. Förhoppningsvis inte min sista. 😉

Ett par timmar gick åt att vända jorden, snygga till kanterna och plocka bort ogräs. Sen hämtade jag solhatten och potatisen.

Sju korta fåror med 6-7 potatis i varje fåra innebar att mer än hälften av sätt­potatisen blev kvar. Jag ringde Lingongrannen för att höra om han behövde den, men han hade redan satt sin potatis och hade också överlopps.

Frösådd
När potatisen var övertäckt tog jag itu med mitt s k köksland. En mardröm efter fjolårets träda… Men efter en insats med grep och spade blev det hyfsat och bryggstigen fick mera fyllning.

Efter att ha planterat om några jordgubbsplantor som förökat sig själva, beslöt jag så lite dill och lib­sticka att börja med. Jag har inte inventerat mitt fröförråd än så jag har ingen aning om vilka frösorter jag har kvar, men om jag minns rätt finns det lite av varje att välja mellan.