Jag har varit glömskare än vanligt, sett presidentens kusin, hämtat nya kannan och besökt en smutsig matbutik. Mia har haft otur.

Glömskare än vanligt
Igår åkte jag till Dalsbruk och uträttade alla ärenden utom ett av dom absolut viktigaste! Jag glömde helt att jag skulle hämta siktdjupsmätaren i Turistinfon. Alltså blev det en ny tur idag.

Bildkälla: yle.fi

Presidentens kusin
När jag lämnade in loppisgrejerna igår undrade inne­hava­rinnan om jag inte hade smycken att lämna i år? Hon hade sålt slut på dom hon hade och ville gärna ha ”lite snyggare”. Trevligt att höra. Hon efterlyste också vardagstoppar och brödassietter.

Igår kväll inventerade jag smyckesförrådet och plockade fram ett antal alster som jag kunde tänka mig att avstå ifrån och botaniserade i garderoben. Några brödassietter kunde jag inte uppbringa, men väl en bordslampa.

Då jag överräckte kläderna la hon dom snabbt på en stol bakom sig och viskade konspiratoriskt att det var en dam inne i affären som helst inte fick se dom. Jag fattade ingenting, men drog slutsatsen att det var nån som var rädd för konkurrens.

När damen i fråga och hennes sällskap hade gått ut, fick jag förklaringen. Damen var presidentens kusin och ville lämna festkläder till försäljning men hade fått nej. Så när jag kom med mina plagg kunde det ha blivit pinsamt.

Fest- och finkläder är inget som går åt på loppis blev jag upplyst om. Damen hade tydligen försökt sälja dom själv när det var kvällstorg men inte sålt ett enda plagg.

Ny kaffekanna
Heder åt Wuorio igen. För ett tag sen kraschade jag min lilla pressokanna i glas och behövde alltså en ny så jag gick in till Wuorio igår. Nån sån hade dom inte, men sommarbiträdet kollade om det fanns i Kimito och bad dom skicka ner en.

Idag hämtade jag den och blev glatt överraskad. Den här var i samma storlek som den gamla och dessutom i rostfritt stål – omöjlig att slå sönder med andra ord. Finfint. 🙂

Smutsigt i butiken
Trots att jag handlade igår, behövde jag några grejer till från matbutiken. Det första jag såg när jag kom in var att golvet var lortigt och varukorgarna likaså. Det kändes väldigt ofräscht tyckte jag.

Visserligen har det inget med varukvalitén att göra och det fanns förmodligen en godtagbar förklaring men på min tid var det minsann annan ordning. I Ann-Majs butik (i början på 70-talet) torkades golven varje kväll efter stängning och alla kyldiskar tömdes och torkades ur.

I ärlighetens namn ska medges att butiksstorleken då var en helt annan, men att ge avkall på hygi­enen är inte bra. Förhoppningsvis var det en tillfällig lapsus.

Mia har haft otur
Stackars Mia, idag har hon haft otur. Först åt hon en ödla som inom några minuter kom upp tillbaka, sen stängde jag in henne på vinden och till råga på allt trampade jag henne på svansen i misstag.

Lyckligtvis förlät hon mig och spann som vanligt när jag tog upp henne i famn. 🙂