nattlinne

av

5.3 – Gammalt och/eller slitet

Jag har pensionerat ett plagg, ”retuscherat” skodon och bitit av en krona.

Pensionerat plagg
Det är inte bara jag som är gammal och sliten. Idag pensionerade jag ett nattlinne som min foster­mor använde i ett antal år innan hon dog (1999) och som jag har använt regelbundet sen 2007 så det var väl använt och minst 20 år gammalt. Tyget var så tunnslitet att det gick sönder varje gång jag drog i ärmarna (annars ”korvade” dom sig under morgonrocken) och det fanns både större och mindre hål här och där.

KnappsamlingJag övervägde ett tag om jag skulle klippa bort dom trasigaste delarna och spara resten som poler­trasa, men såna har jag gott om sen tidigare så det fick bli sophinken. Men knapparna tog jag faktiskt rätt på. Därmed har min digra knappsamling utökats med fyra vita knappar. Vad jag nu ska med dom till? Ett bra exempel på att uppfostran sätter sina spår. 🙂

Retuschering
Det soliga och vårlika vädret fick mig att välja mina svarta allväderskängor i stället för vinterdito när jag skulle i väg och handla idag. Dom är inte så nya dom heller märkte jag. Yttermaterialet har spjälkts upp där foten böjer sig och nåt grått tittade fram i sprickorna.

Eftersom dom är fullt användbara och oslitna i övrigt, beslöt jag göra en snabbrenovering i form av en ”retu­sche­ring” med svart tuschpenna. Snabbt, enkelt och billigt. Sån lösningar gillar jag.

Avbiten krona
Tyvärr blir nästa reparation inte lika snabb, enkel och billig… Vid ingången till Sale stod en ung dam och såg ut som om hon sålde lotter eller nåt liknande, så jag frågade vad det rörde sig om? En pre­sent­check på 20 € lottades ut bland dagens kunder upplyste hon mig om. Självfallet fyllde jag i namn och telefonnummer på en av hennes lappar, 20 € är ju nästan en vindunk!

Vid sidan om lapparna stod en skål med reklamgodis som jag försåg mig ur innan jag gick vidare in i butiken. Jag hann bara tugga mig fram till grönsaksdisken då jag kände nåt hårt och konstigt i munnen. Första tanken var att den hårda karamellen innehöll nåt slags fyllning, men det stämde ju inte riktigt så jag spottade ut den hårda delen. I handflatan låg en tandkrona inkletad i godis konstaterade jag be­drövat. 😦

GuldkronaFörst kunde jag inte lokalisera var den kom i från, men framme vid mjölkdisken hade jag lokaliserat luckan i tandraden. Det var alltså en ”Göteborgskrona”, en av mina första guldkronor som härstammar från mitten av 80-talet så den kanske har gjort sitt? Fast den hade ju säkert hållt ett tag till om jag inte våld­tuggat på den hårda karamellen! Den var inte ens god, så det där om att gratis är gott stämmer minsann inte alltid.

När jag hade handlat klart och ställt in kassen i Silverpilen bestämde jag mig för att ringa ”käftis” per omgående. Han frågade om jag hade ont, men det hade jag ju inte. Sen förhörde han sig om jag hade kvar kronan och hur den såg ut? Efter min beskrivning fast­slog han att den nog kunde åter­an­vändas. ”Så bra, den var jättedyr!” utbrast jag lättad. Då var jag välkommen på måndag klockan 14 sa han och vi avslutade samtalet.

Vilken himla tur att det finns proffs när det behövs! 🙂

av

20.2 – Globalt och lokalt

Jag har vistats i främmande länder, premiärbesökt ett lokalt företag, sandat ekologiskt och packat upp varor från Bangladesh.

I främmande länder
Dom senaste månaderna har jag vistats i Nordkorea och Tibet och befinner mig för närvarande i Indien. För det har det inte ens behövts en dator – i böckernas värld är sånt också möjligt.

BöckerI den första boken fick jag veta hur det är att födas och växa upp i ett nordkoreanskt arbetsläger. Till slut lyckas Shin Dong-huyk mot alla odds fly och gående ta sig till Kina, en sträcka på ca 600 km. ”Flykten från läger 14” heter boken som jag skrev om redan i inlägget den 31.12.2012.

Nästa bok tog mig till Tibet och munken Palden Gyatsos berättelse om sitt liv och de 33 år han till­bringade i olika fängelser efter att ha deltagit i resningen för Tibets frihet. Boken gav mig en god inblick i kinesernas inställning till och behandling av det folk de har förtryckt sen 1950. Boken heter ”Elden under snön”.

Båda böckerna beskriver ofattbart lidande, såväl fysiskt som psykiskt. Att dom bygger på verkliga hän­delser gör det ändå ruggigare och ännu mer avskyvärt. Hur kan vi behandla våra medmänniskor så fruktansvärt illa?

Just nu är jag som sagt i Indien. Den här gången handlar det inte om politiskt eller personligt förtryck, men väl om en man som har rymt från ett långt fängelsestraff i Australien och tar sig till Bombay. Han förälskar sig i Indien och har halvvägs i boken efter svår misshandel i fängelse fått arbete och beskydd av en indisk maffialedare. Boken som också den är faktabaserad, heter ”Shantaram”.

Cozy VillaPremiärbesök
Idag, äntligen, gjorde jag ett besök hos Cozy Villa, vår lokala in­red­nings­affär. Bakom disken hejade dottern till grannen på udden mittemot och hälsade mig välkommen när jag talade om att det var premiärbesök. Butiken firar snart ettårsjubileum så det var på tiden.

Jag erkände direkt att den här typen av butik inte riktigt var för mig, vilket fick den glada försäljaren att fråga vilken det är i så fall? Hon skrattade gott när jag svarade: ”Varu-Tjänst eller Agri-Market”. Men hur det nu var fick jag ändå en liten kasse med mig hem. Jag har ju inte särskilt svårt för att skapa inköpsbehov. 😀

Ekologiskt halkbekämpningsmedel
Till dagens ärenden hörde också att hämta säcken med ekologisk ”sand” som jag beställde efter att ha studerat Rautias senaste utskick. Ordet be­kämp­nings­me­del får mig att associera till allehanda gifter så det tycker jag dom kunde ha bytt ut mot nåt annat. Fast vad vet jag inte riktigt? Halkskydd kanske?

När jag läste texten på säcken och jämförde med utseende och konsistens på det grus jag hade hällt ut, kom jag fram till att texten (som vanligt) var missvisande och överoptimistisk. Åtminstone i nu rådande väderleksförhållande med några minusgrader och hårdfrusen is. Vanlig sand eller kattsand skulle fungera minst lika bra.

Eko-sandJag hade fått för mig att medlet också skulle smälta is men så var det ju inte. Exakt vad dom grå kornen består av har jag ännu inte utforskat, men dom är förvillande lika katt­sand. Troligen är jag lurad att köpa nåt alldeles i onödan bara för att jag vill skona miljön.

Gods från Bangladesh
I ett av annat av paketen jag hade med mig hem idag låg bland annat två nattlinnen för att ersätta dom jag har slitit ut. ”Dessiné en France” stod det på etiketten i plaggen. Wow, franska nattlinnen lät ju flott! Ända tills jag såg texten ”Made in Bangladesh”.

Jag har alltså köpt bangladeshiska nattlinnen i Finland av ett svenskt postorderföretag. Snacka om att vi lever i en global värld och att produkterna har rest långt och via många mellanhänder innan dom landar hos konsumenten.