Igår blev krattan mordvapen, idag har bägarrankan flyttat ut och jag har firat sjösättning i trevligt sällskap.

Kratta som mordvapen
När jag hämtade posten igår på förmiddagen hade Mia fått tag på ett byte i grannens häck såg jag. Jag tog för givet att det var en mus eller en sork, men nånting sa mig att jag borde ta en titt så jag gick fram till henne och frågade vad hon fångat. Hon svarade genast, men tyvärr kunde jag inte tolka svaret.

Hur jag än försökte titta såg jag inget djur under löven, jag bara hörde prasslet när det rörde sig under dom. Men när Mia gjorde en attack begrep jag vad det var. Ett tydligt väsande hördes. Det ljudet går inte att ta fel på, hon hade ”hittat” en orm igen.

Då blev matte lite hispig. Ett eventuellt ormbett till så tätt inpå det förra ville jag till varje pris förhindra. Jag sprang och hämtade krattan i brist på annat och försökte få fram ormen genom att sticka in skaf­tet bland löven.

Det märktes att Mia har lärt sig att ormar är farliga. Hon reagerade genast när hon hörde väsandet och backade blixtsnabbt undan med huvudet då ormen gick till anfall.

Så småningom ansåg ormen att det var bättre att fly än illa fäkta, men det löste ju inte problemet. Mia skulle ju ha försökt ta den till varje pris, så jag fattade beslutet att ta livet av den även om det bar mig emot.

Det var lättare sagt än gjort på det mossiga och gräsbevuxna underlaget, men till slut körde jag ner ändan på skaftet över ormens huvud och borrade in det i marken. Mia satt intill och tittade intresserat på. ”Så där klumpigt hade ju inte jag betett mig” kan jag tänka mig att hon tänkte.

Rörelsereflexerna fortsatte en god stund till vilket Mia tyckte var kul förstås, så hon fick ta hand om kroppen. Utan huvud kunde den ju inte göra henne illa. Slutet gott allting gott. Utom för ormen förstås.

Utevistelse
Redan kvart i åtta i morse visade termometern 15,8 grader och solen visade sig från sin bästa sida. Wow, det skulle bli en varm dag, precis som utlovat. Ett par timmar senare var det ändå varmare och vinden kändes också behagligt varm. Härligt!

Då var det ju läge att flytta ut bägarrankan. När jag köpte den tillsammans med sommarblommorna var det ännu på tok för kallt så hittills har den fått husera vid köksfönstret och blivit försedd med en ny ”klätter­ställ­ning” i stället för blompinnarna den hade. En jättelång häggkvist som växte i stranden blev alldeles perfekt.

Sjösättningsfirande
Efter att ha hängt ut tvätten i det idealiska torkvädret och ätit en tidig lunch beslöt jag ta hand om dom nytillkomna högarna i stranden. Nu ville jag bli klar med den, för sen väntar lönnen på att bli kapad, dasset behöver städas och komposten tömmas, etc, etc.

Timmarna gick vartefter som jag hittade nåt nytt att städa bort. Innan jag gick upp med redskapen och skottkärran kom jag fram till att det vore smart att sjösätta båten så jag fick städa under den också.

Jag brast ut i gapskratt när jag fick syn på lövhögarna som hade gömt sig under den. Nu var det fint på alla andra ställen men här låg minst ett par skottkärror till. Den friska, sydostliga vinden under­lättade lyckligtvis arbetet påtagligt. Fast om det blir västlig vind får jag göra om en stor del av jobbet. 😀

Jag var inne på slutrakan när jag fick ett SMS. Fru grannen på udden mittemot tyckte det var lämpligt att fira sjösättningen med lite vin på min brygga. Hon hade alltså noterat att båten låg i sjön.

Det var ju ett alldeles utmärkt förslag och lagom avslutning på arbetsdagen tyckte jag, så hon skulle ro över när hon var klar med disken.

Sen satt vi där på bryggändan i efter­middags­solen och blåsten och hinkade i oss. Skämt å sido, för­brukningen var synnerligen moderat, hennes arbetsdag var inte slut än även om min var det. Ett mycket trevligt avslut på en nyttig dag. 🙂