På grund av ett lätt handikapp höll jag mig till lättare sysslor igår, idag har Silverpilen fått ny ljuddämpare och jag har fått varuleverans.
Lätt arbete
Igår hade jag riktigt ont i handleden. Antagligen är ryck- och slitmuskeln överarbetad eller så har jag gjort nåt felaktigt tryck- och vridmoment. 😉
För att skona den från ytterligare plåga nöjde jag mig med lite räfsning och nyplantering, avrundat med tvätt av taket på hammocken. Sen var det dags att stoppa i sig lite mat och åka i väg till fotovandringen.
Utöver mig och vandringsledaren deltog ett ungt, nyinflyttat par. Sorgligt dålig uppslutning. Men det gjorde inget för min del, jag avskyr gruppaktiviteter så jag var bara tacksam över att slippa ingå i en stor skock.
Rundan på en och en halv timme resulterade i ett 60-tal bilder i min kamera, övriga hade säkert minst lika många. Jag har svårt att hitta motiv ”på beställning” och kände mig lite stressad över att inte få lulla på i min egen takt. Den publicerade bildfångsten kan du se här.
Tack vare en av deltagarna fick jag mig ett gott skratt idag – hon hade passat på att plåta mig när jag med en fimp i mungipan fotograferar ett fiskkadaver med min vanliga enhandsfattning.
Ny ljuddämpare
Efter lunch åkte jag till macken i Dalsbruk. Idag skulle Silverpilen få ny ”livrem” och ljuddämpare bak. Det bidde bara ljuddämpare. Ingen av drivremmarna dom hade hemma passade min unika pärla så jag bokade en ny tid nästa vecka.
Varuleverans
Idag på förmiddagen ringde en kille från Varutjänst och aviserade leverans under eftermiddagen. Sen frågade han: ”Tänker du skarva?”.
Jag brukar för det mesta hålla mig till sanningen, men vissa överdrifter förekommer ju då och då. Fast nu var det inte det han menade förstås. Han syftade på längden på bräderna. Jag behöver max 2,80 m och virkeslängden var 3,90 m så han ville bespara mig onödigt virke och kostnad. Juste kille.
När jag kom hem från macken låg bräderna prydligt staplade på gräsmattan och trappmöblemanget stod intill. För att bräderna inte ska ”slå sig” innan bygget blir av, hämtade jag några gamla taktegel som underlag och radade om dom.
Jag kunde ha besparat mig besväret. Dom var redan ”slagna”. Mitt ex (som är sågverkstekniker) skulle aldrig godkänna den kvalitén, men förmodligen är virket så fuktigt att det ändå går att få till. Ägaren på Varutjänst tipsade mig nämligen om att lägga bräderna kant i kant ”för till midsommar har dom ändå krympt så mycket så det blir lagom stora springor”. Det är priset man får betala för billiga inköp.