Knut

av

Efter tjugondag Knut

I går hade Knut namnsdag. ”Knut kör julen ut” som bekant, men här på Udden är vi (jag) inte så noga. Adventsljusstakarna får lysa på övertid. Men i morgon kanske dom får återgå till sin viloplats på vinden.

Utomhus har det blivit julkänsla dom senaste dagarna. Snön har vräkt ner i två dar och vinden har ylat i knutarna, så Udden är insvept i ett vitt täcke och kylan har slagit till. Just nu har vi -16°, men kallare utlovas. Det känns ovant efter den hittills milda och gröna vintern.

Isen har lagt på sjön men lär inte bli så mycket tjockare i och med snötäcket. Sparken får stå kvar på sin sommarplats ett tag till.

När jag skulle i väg på uppdrag i går insåg jag att det var korkat att inte ta av kapellet från Silverpilen så länge det var milt. Jag fick riva och slita i närmare en halv timme innan jag fick loss det.  ”För dumt huv’e får kroppen lida”. Så sant som det är sagt.

Husse har skottat för brinnkära livet och brasorna avlöser varandra i köksspisen. Huset är visserligen eluppvärmt, men för att spara på el kompletterar vi med vedeldning i kök och vardagsrum. Vid behov också i sovrummet.

Dagens program bestod av tandläkarbesök i öns norra centrum. Efter tre bedövningssprutor var den trasiga tanden äntligen helt känslolös, sen gapade jag stort i en timme för att samtidigt få en annan tand åtgärdad. Skönt att ha det gjort.

När vi kom hem var vi småhungriga så det blev kaffe och smörgås. Jag borde ju veta att det är dumt att äta när halva munnen är bedövad. Nu när bedövningen har släppt känner jag att jag har två sår på in­si­dan av kinden där jag har bitit mig. Lyckligtvis klarade tungan sig oskadd, så den höll jag rätt i mun den här gången. 😉

av

12.1 – Borsjtj och annat gott

Jag har ätit mig igenom ett besök och är ”gullegryn”. Det är vinter på Udden och julen är bortstädad med Mias hjälp.

Matigt besök
Igår hade jag lovat hjälpa min ryska bekant förnya licenserna till säkerhetsprogrammet. Det skulle upphöra gälla den 14.1 hade hon noterat. För ovanlighetens skull började vi med det besöket gällde.

Det visade sig att licenserna för båda hennes datorer gäller till slutet av april i år, så jag föreslog att vi väntar tills leverantören skickar påminnelse. Var hon hade sett 14.1 begriper jag inte?

TeDärmed tog nästa fas i besöket sin början. ”Vill du ha ärtsoppa eller borsjtj?” frågade hon när vi kom in i köket. Valet var dödsenkelt – givetvis borsjtj! Jag har ätit den tidigare hos henne och vet att den är suveränt god. Det var den nu också.

Till efterrätt serverade hon fruktsoppa, sen fick jag kaffe. Mitt försök att undkomma den nybakta ka­nel­bullen för att jag var proppmätt gick i stöpet. Åtminstone en halv skulle jag orka med tyckte hon.

Det var inte nog med det. När jag var på väg att gå, bad hon mig vänta för hon ville ge mig en ”prezient”. Jag försökte neka, men då hänvisade hon till chokladasken jag hade haft med mig. Jag skojade med henne och sa att då kunde jag ju ta tillbaka den så behövde hon inte ge mig nåt.

Hon bara skrattade och sa: ”Nej, nej, vänta här” och hämtade en ask med intressant utseende och rysk text. Hon förklarade att asken innehöll grönt, ekologiskt te som hette Kon-fu-tse.

Av bilden och hennes förklaring framgick att teet består av en rund liten boll som vecklar ut sig i vattnet och avslöjar en röd blomma. Fascinerande, sånt te har jag aldrig druckit förr. Det ska jag minsann pröva ikväll!

Min s k hjälp utgjordes alltså av ett par minuters närvaro vid respektive dator, resten av besöket – nästan tre timmar – bestod i att äta och dricka. En tacksammare, generösare och gästvänligare person får man allt leta efter!

Gullegryn
Idag var det ”mamma-dag” igen. Den här gången åt hon av den medhavda rabarberkrämen och gav den 10 + i betyg. Det var nog lite i överkant tyckte jag, men var förstås glad över att hon gillade den.

BabyHon bad mig skriva några rader till en bekant som hade skickat henne julkort till henne i år också. ”Hjalmar i Östersund” sa hon först så jag fattade inte vem hon menade och trodde att hon möjligen syftade på exet? ”Nej, i Umeå” sa hon sen. Då förstod jag vem hon tänkte på. I stället för Fritz i Umeå blev det Hjalmar i Östersund.

Om felsägningarna och tankevurporna beror på begynnande demens, värkmediciner eller nåt annat vet jag inte. Jag bara noterar att hennes hjärna ”felkopplar” allt oftare.

”Tack snälla gullegryn för att du kom” var i alla fall lätt att förstå och ta till sig. Gullegryn kallar hon mig nästan varje gång. Det känns gott att höra. 🙂

Vinter på Udden
Igår kom snön och i morse stod termometern på -6° när vi klev upp efter en ovanligt lång sovmorgon, så nu är det vinter på Udden. Snöflingorna har singlat ner så gott som hela dagen, det är ljust och vitt och isen börjar lägga sig i viken igen.

Julen bortstädad
I morgon är det ju Trettondag Knut*) så jag beslöt städa bort julen när jag kom hem efter besöket hos mamma. Mia hjälpte gärna till.

Hon assisterade förresten också då jag fyllde på spolarvätska i Silver­pilen när jag kom hem. Så fort jag öppnade motor­huven hoppade hon upp och tassade omkring på de motordelar som inte var heta, sen satte hon sig i en lämplig hörna och iakttog mina förehavanden.

Genast då jag lyfte upp julpyntlådan på köksbordet och tog av locket hoppade hon ner i lådan och satt kvar under tiden jag plockade i hop julpyntet. Hon fick roa sig med ett par garntomtar medan jag slog in julgrejerna i skyddspapper och var vänlig nog att flytta på sig när jag började packa ner prylarna utan att jag behövde sjasa i väg henne. En klok och hjälpsam kisse. 🙂

Mia i låda

*) Tack vare en observant bloggläsare vet jag att det är tjugondag Knut i morgon och inget annat. 😦

av

13.1 – Personligheter och nytt liv

Jag har analyserat personligheter, avslutat julen, skänkt mina stövlar nytt liv och sett gamla kökssoffans nya liv.

KodenPersonlighetsanalys
I slutet av förra året fastnade jag för en bok som kategoriserar och beskriver personligheter baserat på födelse­datumet. Ett mellanting mellan numerologi och Feng shui. Idag har jag försökt hitta ett mönster i den närmaste bekant­skaps­kretsen. Jag ville bland annat veta om det finns en gemensam nämnare för de personer i vars sällskap jag trivs bäst.

Faktiskt finns det ett mönster. Problemet är bara att jag (än så länge) har begränsat mig till två perso­ner så det är kanske lite förhastat att dra några slutsatser. 😀

JulbockarKnut kör julen ut
Idag är det Knut så då ska julen ut om man håller på traditionen. Det kan jag absolut inte påstå att jag gör, men julen började allt kännas lite luggsliten så det passade mig bra att göra det den här gången.

Av nån mystisk anledning har jag tre julbockar, två stora och en liten. En stor tillhör huset och den lilla har jag fått av mamma tror jag, men varifrån kommer den tredje? Jag måste ju ha haft den med mig från Östersund? Fast jag har inget minne av att jag hade nån där?

Strunt samma, dom får bo här så länge dom vill. Och för att rädda dom från vassa klor och gnagar­tänder får dom hålla till i ett av över­skå­pen i köket tills dom ska fram nästa gång.

LjusflaskaJulgransbelysningen är fixad till nästa år, en lampa hade gått, och ljusslingan som fick tjänstgöra som ersättning har jag pulat ner i en flaska och ställt i verandan. Flaskan var inte optimal för ändamålet men man tager vad man haver. En större glascylinder hade varit mer på sin plats, men nån sån råkar jag inte äga.

Inspirationen tog dess värre slut innan jag fick bort alla juldukar, men förr eller senare ska dom bytas ut. Helst före påsk.

Nytt stövelliv
Läderstövlarna som skyddslingens syster inte tyckte passade henne har fått ett nytt liv. Mamman i familjen provade och godkände dom vid dagens besök, så nu har jag sluppit dom också. Så bra att det är nån mer än jag som gillar dom. 🙂

Nytt soffliv
Uddens gamla kökssoffa går inte att känna igen längre… Herr grannen var in som hastigast idag och visade ett par bilder på den efter renoveringen.

Helt fantastiskt snygg blev den! Men så har han också lagt ner ett rejält antal arbetstimmar på den förutom nya material.

För nån dag sen frågade han om jag vet hur gammal den är men det gör jag ju inte. Ca 100 år tippar jag. Den är i vilket fall äldre än jag. Men nu ser den som sagt ut som ny. Han som snick­rade den ler säkert belåtet i sin himmel.

PS. Om man vill se bilderna i större storlek krävs numera två klick. Ett för att se bilden utan text och ett för att förstora den. DS.