Gamla namn på husen eller boende i byn lever kvar – och kanske hos många andra som levde eller växte upp på 60-talet. De flesta benämndes efter dom som bodde där. Här ett axplock (med dialektal stavning i vissa fall).

I kategorin Gamla tanter och farbröder på bloggen har jag avbildat och beskrivit en del av husinnehavarna.

Så när jag gick på visit med mina fosterföräldrar eller fostermor kunde målet vara Gården (också kallat Berströms), Anderssons, Hasselbacka, Öbloms eller Björkells. Vi besökte aldrig Salomonssons vad jag minns. Där bodde en gammal tant och hennes son.

I Björkkullis bodde tant Saga och hennes son. De var granne med tant Annas (fosterfars syster) och Wiikis.

Till Isakssons (närmast i bilden från 1939) var man och köpte frimärken eller på nån större bemärkelsedag. Birger Isaksson var småbrukare och byns postiljon. Till Kovanens gick man för att få sina skor reparerade. Steinkulla besökte vi ofta, för där bodde fostermors faster Alda med sin man Arthur.

Granne med Steinkulla låg Gustafssons och en bit bort på andra sidan vägen fanns Stenmans.

I Rosenbergs bodde byns elektriker med familj. Till Lindroosis gick vi ganska ofta eftersom min fosterfar var farbror till mannen i huset. Så länge gamlingarna i Pustis (Sjöholms) levde var vi också dit på visiter.

I grannhuset, Schöldströms, bodde tant Sissi när jag var liten, senare övertogs det av hennes släktingar. Dit var vi på kaffe ibland. Nedanför Schöldströms låg Möllers, ett litet rött hus där två gamlingar bodde. Dom hälsade fostermor och jag på då och då.

Till Lönnbacka, Söderby och Ann-Majs (hon ägde bybutiken) gick vi också på besök. Från Hagstens minns jag att fostermor köpte hönor som låg i en säck och sprattlade när vi gick hem genom skogen.

Husen har i flera fall bytt ägare flera gånger om och många har blivit fritidsbostäder sen dess. Det är bara tack vare vägdelägarförteckningen jag har koll på vem som bor var nuförtiden. Men jag använder fortfarande ofta benämningarna från min barndom.