Dagen började som vanligt och vädret var också som vanligt. Eftermiddagen avvek däremot.

Början på dagen och väder som vanligt
Jag vaknade 6.40 och konstaterade att Mia låg på täcket nere vid knäna. Hon registrerade bums att jag var vaken så vi utbytte en blick men återgick sen till att sova ett tag till.

En timme senare klev vi upp efter att ha mornat oss och gosat i sängen en stund. Mia fick som vanligt sina Anti-Hairball och pep i väg ut så snart jag hade öppnat dörrarna. Hon var betydligt piggare än igår konstaterade jag.

Sen gjorde jag frukost som jag i vanlig ordning åt framför datorn medan jag kollade läsarstatistiken på bloggen, läste datornyheter och de senaste inläggen på Facebook. Efter påtår och nikotinintag hämtade jag dagens ÅU som jag också i vanlig ordning läste på dasset.

Mia dök upp 9.30 och ville ha sin frukost, efter det fortsatte jag med att vattna blommorna som jag brukar och tog ett par foton på dom senast utslagna blommorna. Men sen började avvikelserna.

10.45 var jag plötsligt vrålhungrig. För ovanlighetens skull tillredde jag en nyttig sådan, bestående av skivade gula tomater, rå lök och basilika med Saluti!, det vill säga Botnia Grönsakers vitlöksdressing. Jättegott. Och överlägset godaste salladsdressingen jag har prövat hittills (köpt hos Björknäs Trädgård). Eftersom vädret var som vanligt satte jag mig ute på trappan och åt.

Så var det dags för påklädning, men först en titt i post­lådan även om jag inte hade hört nån postbil. Det är sällan jag klär på mig innan jag har läst dagens post. Idag var postlådan tom, så egentligen hade jag kunnat låta bli att klä på mig om jag inte hade haft en tid att passa.

Avvikande eftermiddag
Klockan 12.30 hade jag tid hos hälsocentralen för att få hjälp med den återstående delen av fäs­tingen. Det var på mammas uttryckliga begäran, hon var orolig för eventuell smitta och infektion. Bettområdet såg faktiskt mysko ut efter gårdagens simtur, så jag beslöt att lyda henne.

Jag fick träffa en sköterska som tog på sig för­sto­rings­glas­ögon och petade bort resterna på nolltid, rengjorde såret och försåg det med ”häfta”, det vill säga plåster. Det var länge sen jag hörde nån använda ordet häfta.

Efter butiksbesök åkte jag hem med order om att hålla koll på såret. Om det blir en rodnande ring runt bettet efter 2-3 veckor har jag fått borrelios. Sköterskan rekommenderade mig också att vaccinera mig mot hjärnhinneinflammation så det kanske jag ska överväga närmare med tanke på att jag har en sambo som bär in fästingar på löpande band.

När jag kom hem syntes Mia inte till, men hon kom springande efter en stund och fick sin lunch. Jag var också hungrig igen så jag värmde resten av laxsoppan från igår och åt den ute i bersån. Kaffe och glass blev lagom dessert.

Arbetslusten lyste med sin frånvaro så jag beslöt tanka lite D-vitamin i stället före regnet som vi visst äntligen ska få i morgon. Självfallet slumrade jag till och vaknade nästan en timme senare av värmen.

Ett dopp kändes väldigt lagom. En bra bit från bryggan såg jag en simmande mås trodde jag först, jag hade inga glasögon på mig, men det visade sig vara fru grannen som var ut på en av sina långturer. När jag hade simmat klart nådde hon bryggan. Hon ville förhöra sig om hur vi mådde.

Efter avlämnad rapport ville hon bjuda på en Baileys med hasselnöt hos sig men jag avböjde. Jag som sällan brukar tacka nej till ett glas. 😀 Men just idag kände jag inte för det så vi kom överens om att det får bli en annan gång.

En klart annorlunda eftermiddag.