Jag har agerat liekvinna, hittat Mias kombattant och premiärkört grästrimmern.

Liekvinna
Undrar varför man valde just liemannen som symbol för döden? I modern tappning skulle han antagligen hålla i en AK4 i stället och vara klädd i jeans och svettiströja med huva.

Jag nöjde mig med min lilla vasslie, linne, shorts och stövlar när jag skördade liv på löpande band idag. Mask­rosorna i ”vildmarken” på västra sidan av huset fick finna sig i att bli hals­hugg­na. Visserligen är dom vackra när dom blommar, men jag vill inte att dom fröar av sig.

Förlorad kamp
Igår eftermiddag kom Mia in och betedde sig inte som hon brukar. Jag såg att hon inte mådde bra, men kunde inte lokalisera orsaken förrän hon visade mig genom att slicka sig på bröstet och morra. Jag försökte undersöka henne men hon ville inte att jag rörde vid det onda stället.

Jag såg att hon var grön på tassarna så jag förstod att hon hade tampats med ett byte av nåt slag och trodde att hon eventuellt hade blivit stucken av geting i nåt skede eller möjligen gett sig på en orm igen.

Hon ville gärna stanna inne och ta igen sig så vi la oss båda två ett par timmar. När jag steg upp verkade hon piggare och ville gå ut så det värsta verkade vara över.

I morse upptäckte jag att hon var kletig i pälsen fram på bröstet och företog en försiktig under­sökning utan att hon protesterade. Under pälsen syntes ett tydligt märke efter ett ormbett. Kletet kom sig alltså av giftet.

Idag hittade jag kombattanten – en huggorm. Hon hade lämnat den i en sänka på ängen nedanför köksfönstret. Av blodfläckarna kunde jag se att hon hade bitit i hjäl den i nacken, men innan dess hade den alltså huggit henne i bröstet.

Skönt att veta att både hundar och katter blir immuna mot giftet, men smärtan känns förstås. Jämfört med hennes reaktioner i fjol har det här varit lättsamt och snabbt överståndet tack och lov.

Premiärtrimning
Det är dags att klippa gräset igen inom kort. Eftersom jag inte kommer åt överallt med gräs­klippa­ren, plockade jag fram min eldrivna grästrimmer. Genom att skarva utomhuskablarna kom jag också åt att putsa runt buskarna uppe vid tomtgränsen.

Jag börjar längta efter en röjsåg igen… En sån som har både såg- och trimfunktion. Det är nog enda verktyget som kan förhindra att allt växer igen. Undrar om det finns nån ”dammodell” som jag skulle kunna tänka mig att gilla?

En sökning på nätet resulterade i en intressant variant – en röjsåg som också kan användas som jordfräs! ”150 fläckar på en timme” låter väl bra? I mitt trädgårdsland räcker det gott med en tredje­del. Jag kan redan se framför mig hur jorden sprutar åt alla håll där jag går fram. 😀