Snöröjningen fungerar felfritt igen och Udden ser ut som en gräddbakelse. Jag har fått en julblomma och blir alldeles matt.

Felfri snöröjning
Vår ”vägmästare” är lyckligtvis tillbaka bakom spakarna igen. Jag har ingen aning om vem som vika­rie­rade under hans frånvaro men konstaterar (igen) att skillnaden är som natt och dag. Vägen upp och min s k parkering ser ut som ett dansgolv jämfört med vikariens röjning.

Jag är oerhört glad över att få positiv särbehandling, så stor yta har jag säkert inte rätt att få röjd? Men det kanske är som vice ordföranden i väglaget antog, att det är en form av kompensation för sekreterarjobbet?

Ett annat alternativ är förstås att han tror att jag är så dålig bilförare att jag behöver utrymme för två långtradare när jag ska ut och in på parkeringen? 😀 Det må nu vara hur som helst med den saken, jag är i alla fall själaglad över att han gör så fint åt mig och mina besökare!

Gräddbakelse
I och med nysnön och vindstilla väder har Udden sett ut som en gräddbakelse dom senaste dagarna. Igår fick vi dessutom njuta av solen några timmar, vilket förhöjde intrycket ytterligare.

I stället för att göra det jag borde igår fick kameran gå varm. Det är alltid lika fascinerande att se hur mycket snö som kan hålla sig kvar på en kvist om det inte blåser. Jättestora, luddiga tussar som är nästan genomskinliga och som gnistrar i solen. Fantastiskt vackert.

Julblomma
Jag hade precis börjat borsta tänderna nån gång efter lunch då telefonen ringde. Eftersom jag såg på displayen att det var sommargrannen psykologen svarade jag med tandborste och tandkrämslödder i munnen. Hon undrade om jag sov och talade om att hon tänkte hälsa på men eftersom snön var orörd fram till trappan blev hon fundersam och ringde först.

Det var förstås en glad överraskning! Jag tog ut borsten ur munnen och försäkrade att hon var väl­kommen och avslutade tand­ren­göringen i samma veva som hon klev in genom innerdörren. Ur sin medhavda ryggsäck trollade hon fram en julblomma och önskade mig God Jul med en varm kram.

Efter lite övertalning tackade hon ja till te och konstaterade efter påfyllning: ”Jamen då kan jag ju äta min lunch nu” och plockade fram ett smörgåspaket ur ryggsäcken. Smörgåsarna hade hon annars tänkt äta i bilen på väg tillbaka till stan, men det här var ju mycket trevligare tyckte hon.

Det är nog första gången nån av mina besökare har haft med sig egna smörgåsar påpekade jag och så skrattade vi gott. Vissa människor är härligare än andra att umgås med. 🙂

Matt
Jag blir alldeles matt när jag läser vad alla (kvinnliga) Facebook-vänner har för sig. Dom städar, julpysslar, bakar och en del har redan köpt och slagit in alla julklappar. Puh!

Jag som har all tid i världen har inte gjort nåt av det där. Jo, dom flesta julklapparna har jag köpt, men inte mer. Tack vare att jag pratade med mamma nyss blev jag påmind om att det är dags att skriva och posta jul­kor­ten. Det hade jag heller ingen koll på, jag var säker på att det är minst ett par veckor till dess men inrikes korten ska postas senast 12-13 december. Det är ju till veckan!

Makalöst vad tiden går fort nu helt plötsligt? November var oändligt lång tycker jag, nu rusar dagarna i väg igen. Vips är det julafton och sen är det snart midsommar. 😀