Igår var det skidtävling, idag har jag varit onödigt optimistisk, bett om ett nytt kort och gjort ett lyckat inköp. Silverpilen behagar skämta.
Skidtävling och promenad
Igår anordnade Dragsfjärds idrottsklubb skidtävling på sjön. Redan för några dar sen var spåret klart insåg jag när jag upptäckte ett nytt spår utanför bryggan. Min första tanke var att snöskoteråkarna hade hämnats mina beska kommentarer genom att köra förbi, men så illa var det inte.
Från södra salongens sydliga fönster hade jag paradutsikt över tävlingen. Fast jag såg aldrig några skidåkare… Jag satt för all del inte med näsan tryckt mot fönstret så det var inte så konstigt att dom undgick mig.
På eftermiddagen var jag så nyfiken så jag och Mia gick ner på isen för att ta en titt. Jag räknade till åtta spår efter stavar. Tävlingen hade alltså inte lockat värst många deltagare om det antalet stämde? Det fanns för all del andra sträckor att åka.
Vädret var inte särskilt lockande – mulet och tö. När Mia och jag infann oss hade det börjat duggregna och en råkall vind gjorde sitt bästa för att kyla ner oss.
Mia tyckte det var suveränt med skidspår. Hon satte genast av i trav mot Flottholmsudden. Matte lunkade efter, men bredvid skidspåret. Dess värre svängde spåret bort i stället för närmare strandkanten som hon uppenbarligen trodde. Hon stannade och såg lite förvirrad ut, sen vände hon.
I stället för att stanna vid hemstranden fortsatte hon i god fart förbi. Matte hängde på och frågade vart hon var på väg? Hon hoppades av allt att döma igen på att spåret skulle gå så nära stranden så hon kunde ta sig en titt inne i vassen, men tji fick hon. När spåret började runda av åt fel håll stannade hon och såg fundersam ut. Och så vände hon igen.
Jag tyckte nästan synd om henne. Äntligen tyckte hon sig ha fått chansen att ta sig fram obehindrat dit hon ville och så blidde det ändå inte så. Jag får göra spår till henne snarast möjligt så hon får lite omväxling till inneliggandet.
Onödigt optimistisk
Utan att ha det minsta belägg påstod jag att 32 GB minnespinnarna kostade ca 30 € när kursdeltagarna frågade i tisdags. Tänk så fel man kan ha.
För 29 € kunde jag få 16 GB, 39 € fick jag punga ut med om jag skulle ha 32 GB blev jag upplyst om idag då jag hämtade dom. Det fick alltså bli tre stycken 16 GB i stället. Om jag minns rätt kostade min första minnespinne på 1 GB lika mycket som dagens 16 GB, så prisutvecklingen går lyckligtvis inte åt samma håll som dom flesta andra priser.
Nytt kort tack
Eftersom det går att tanka med mitt bensinkort också på Shell-mackarna numera, passade jag på att testa det idag i Kimito. Det var tydligen länge sen jag tankade där senast, nu krävs chipsförsedda kort, så det kunde jag glömma.
När jag kom hem mejlade jag på stört till kundtjänsten och bad om ett nytt, chipsförsett kort med motiveringen att mitt kort inte längre går att använda på Kimitoön. Men är det verkligen meningen att kunden ska hålla reda på sånt? I vanliga fall skickas nya kort ut automatiskt så snart det skett en ändring. Det lär bli ett nytt mejl med en syrlig kommentar när jag väl har fått det nya kortet.
Lyckat inköp
Tack vare en idé jag har fått av Tigern/Lejonet har jag varit på jakt efter en glascylinder eller ‑burk ett längre tag. Idag hittade jag en som är perfekt!
Jag hade ingen tanke på glascylindern när jag gick in hos Wuorio, men fick av en händelse syn på ett antal modeller längst upp på en hylla när jag gick runt och tittade. En av modellerna var precis vad jag hade tänkt mig så den fick följa med hem.
På bordet i verandan ståtar den nu med en ljusslinga inlagd precis som jag ville ha den. Ibland blir det faktiskt som man tänkt sig. 🙂
Silverpilen på skämthumör
När jag startade bilen och vände hemåt visade Silverpilens termometer -32 grader!! Efter hand som jag körde gick den stadigt upp och stannade på -7 ett tag, sen gick den ner till -11. Trots att temperaturen låg på noll?!?
Hur kan det bli så? Tur att man har sina sinnen i behåll och inte litar på tekniken.
Uddmors betraktelser 