Jag har haft en fri dag och vykorten svämmar över. Jag har fått klagomål, stöttat en ungdom och är klar för leverans(!).

Fri dag
Idag har jag haft en fri dag. Inga åtaganden eller tider att passa. Därför blev det bråttom när jag fick telefonbesked om att jag kunde komma om 20 minuter. En av mina vy­korts­kunder har stängt för sä­son­gen och ville ”göra upp”.

Efter att ha räknat de osålda korten och betalat provisionen på försäljningen, stoppade jag ner för­sälj­nings­intäk­ten och åkte raka spåret hem igen. Mia såg förvånad ut. I vanliga fall brukar jag inte vara tillbaka inom en timme.

Med mig hem hade jag förstås också dom osålda vykorten. Lagret börjar nu bli avsevärt. Tanken slog mig att jag förmodligen måste göra en inventering vid årets slut för att kunna redovisa till­gån­garna i nästa deklaration. Suck.

En del av den fria dagen har också gått åt till finputsning av sidlängderna i produktkatalogen. I Writer blir radhöjden i en tabell dynamisk om man inte ställer in en fast radhöjd. Det hade jag ingen tanke på när jag började skriva. Då utskriften ska vara dubbelsidig är det önskvärt att sidorna börjar och slutar på samma ställe på pappret annars ser det slarvigt ut.

Klagomål
På eftermiddagen fick jag ett mejl med bland annat följande text: ”Ingen födelsedagskram? Det hade varit trevligt ;)”. För att variera födelsedagshälsningen till Geten/Vågen hade jag utelämnat kramen den här gången men den var tydligen saknad, så jag skickade en virtuell torsdagskram i stället.

Dörrförsäljare
Nån gång förra månaden knackade en söt, ung dam på dörren och erbjöd mig att köpa toa- och hus­hålls­papper. Hon sålde det via skolan för att få i hop pengar till en klassresa talade hon om. Sånt har jag inte hjärta att neka till och idag fick jag leverans.

Jag gjorde ett hastigt överslag över vilken insats i tid (= kostnader) som försäljningen kräver. Hon går eller cyklar till kunderna i byn, måste få hjälp att transportera hem dom försålda varorna från skolan och behöver dessutom transportmedel för att kunna leverera till kund.

Förutom hennes tid, krävs alltså tid av en vuxen som har bil och körkort. Om jag var tvungen att be­ta­la den reella kostnaden för hemleveransen skulle jag garanterat tacka nej så länge jag kan ta mig till affären. Hoppas bara att ungarna får en hyfsad ersättning.

Klar för leverans
I morgon får jag äntligen träffa min ”katalogkund”. Hittills har jag bara hört hans röst och kom­mu­ni­ce­rat via mejl. I upplägget med katalogen ingick nämligen en halv dags utbildning på plats och den har vi kommit överens om ska bli i morgon eftermiddag.

Samtidigt överlämnar jag ”frukten av mitt arbete” i original. I fortsättningen kommer kunden att redi­gera den själv är det tänkt, därav ut­bild­nings­insatsen.

Adressen är helt okänd för mig, så för säkerhets skull tar jag med mig kommunens nya vägkarta. Jag räknar med att resvägen tar en timme så jag säkert kommer fram i tid. Hittills har jag ju inte lyckats hitta rätt inom utsatt tid, men den här gången hoppas jag blir ett undantag. 🙂