9.7 – Nästan vanlig dag

Dagen började som vanligt och vädret var också som vanligt. Eftermiddagen avvek däremot.

NejlikrosBörjan på dagen och väder som vanligt
Jag vaknade 6.40 och konstaterade att Mia låg på täcket nere vid knäna. Hon registrerade bums att jag var vaken så vi utbytte en blick men återgick sen till att sova ett tag till.

En timme senare klev vi upp efter att ha mornat oss och gosat i sängen en stund. Mia fick som vanligt sina Anti-Hairball och pep i väg ut så snart jag hade öppnat dörrarna. Hon var betydligt piggare än igår konstaterade jag.

Sen gjorde jag frukost som jag i vanlig ordning åt framför datorn medan jag kollade läsarstatistiken på bloggen, läste datornyheter och de senaste inläggen på Facebook. Efter påtår och nikotinintag hämtade jag dagens ÅU som jag också i vanlig ordning läste på dasset.

Mia dök upp 9.30 och ville ha sin frukost, efter det fortsatte jag med att vattna blommorna som jag brukar och tog ett par foton på dom senast utslagna blommorna. Men sen började avvikelserna.

Tomatsallad10.45 var jag plötsligt vrålhungrig. För ovanlighetens skull tillredde jag en nyttig sådan, bestående av skivade gula tomater, rå lök och basilika med Saluti!, det vill säga Botnia Grönsakers vitlöksdressing. Jättegott. Och överlägset godaste salladsdressingen jag har prövat hittills (köpt hos Björknäs Trädgård). Eftersom vädret var som vanligt satte jag mig ute på trappan och åt.

Så var det dags för påklädning, men först en titt i post­lådan även om jag inte hade hört nån postbil. Det är sällan jag klär på mig innan jag har läst dagens post. Idag var postlådan tom, så egentligen hade jag kunnat låta bli att klä på mig om jag inte hade haft en tid att passa.

Avvikande eftermiddag
Klockan 12.30 hade jag tid hos hälsocentralen för att få hjälp med den återstående delen av fäs­tingen. Det var på mammas uttryckliga begäran, hon var orolig för eventuell smitta och infektion. Bettområdet såg faktiskt mysko ut efter gårdagens simtur, så jag beslöt att lyda henne.

SjuksköterskaJag fick träffa en sköterska som tog på sig för­sto­rings­glas­ögon och petade bort resterna på nolltid, rengjorde såret och försåg det med ”häfta”, det vill säga plåster. Det var länge sen jag hörde nån använda ordet häfta.

Efter butiksbesök åkte jag hem med order om att hålla koll på såret. Om det blir en rodnande ring runt bettet efter 2-3 veckor har jag fått borrelios. Sköterskan rekommenderade mig också att vaccinera mig mot hjärnhinneinflammation så det kanske jag ska överväga närmare med tanke på att jag har en sambo som bär in fästingar på löpande band.

När jag kom hem syntes Mia inte till, men hon kom springande efter en stund och fick sin lunch. Jag var också hungrig igen så jag värmde resten av laxsoppan från igår och åt den ute i bersån. Kaffe och glass blev lagom dessert.

Arbetslusten lyste med sin frånvaro så jag beslöt tanka lite D-vitamin i stället före regnet som vi visst äntligen ska få i morgon. Självfallet slumrade jag till och vaknade nästan en timme senare av värmen.

Ett dopp kändes väldigt lagom. En bra bit från bryggan såg jag en simmande mås trodde jag först, jag hade inga glasögon på mig, men det visade sig vara fru grannen som var ut på en av sina långturer. När jag hade simmat klart nådde hon bryggan. Hon ville förhöra sig om hur vi mådde.

Efter avlämnad rapport ville hon bjuda på en Baileys med hasselnöt hos sig men jag avböjde. Jag som sällan brukar tacka nej till ett glas. 😀 Men just idag kände jag inte för det så vi kom överens om att det får bli en annan gång.

En klart annorlunda eftermiddag.

7.7 – Från fästing till fiske

Igår upptäckte jag ett nytt fästingbett och såg en massa människor, idag har jag oroat mig, förstört egendom och assisterat en fiskare.

Fästing 2Nytt fästingbett
Igår upptäckte jag en fästing igen som hade bitit sig fast strax under mitt vänstra bröst. Tyvärr lyckades jag bara få bort den till hälften, huv’et sitter kvar. Trots diverse verktyg och ingrepp är det tji att få bort det, så nu får det sitta kvar tills det ruttnar eller nåt. 😦

En massa människor
Det är länge sen jag såg så många människor – och bilar – samtidigt. Fram på kvällskvisten gjorde Grisen/Tvillingen, hennes kompis och jag en tur till Baltic Jazz-festivalen i Dalsbruk.

Det kändes nästan som att vara utomlands. En mängd försäljningsstånd och okända ansikten, dofter av ovanliga maträtter som retade aptiten, allt medan solen värmde och segelbåtsmasterna vajade i vinden.

Efter ett par timmar var vi nöjda och återvände till Udden för en mugg te som avslutning på kvällen. Ett skötsamt och nyktert sällskap.

Orolig matte
I morse släppte jag ut Mia tio i åtta och gick tillbaka och la mig. Jag kände mig inte riktigt ”färdig­sovd”. I vanliga fall dyker hon upp efter cirka en timme för att äta frukost, men när jag steg upp ett par timmar senare varken hördes eller syntes hon till. Då hade hon säkert hittat frukost på annat håll resonerade jag.

Klockan blev både elva och tolv utan att hon dök upp. Då blev jag orolig på allvar. Fyra timmars samman­­hängande frånvaro har jag inte upplevt sen i fjol sommar.

Kunde hon ha blivit biten av huggormen som Oxen/Tvillingen sa att han hade sett vid postlådorna? Eller hade en mårdhund kommit i hennes väg så hon inte vågade sig hemåt? Eller hade hon kanske knallat upp till sommargrannen psykologen igen för att ta en titt på hunden?

Kvart över tolv dök hon äntligen upp. Helt oskadd men uppenbarligen skrämd av nåt. Hon tittade bakom sig ännu inne i köket. Men min översvallande glädje distraherade henne snart och påminde henne om att hon var hungrig. Resten av dagen har hon kommit och gått som hon brukar så matte har fått vara lugn.

PlastfatFörstörd egendom
Ibland är jag optimist i överkant. När jag skulle hänga tvätt idag nådde jag inte riktigt upp till byk­strecket (kläd­linan) så jag ställde mig på det gamla plastfatet som låg intill.

Så snart jag la hela min tyngd på det hördes ett kras och ena foten befann sig omgående i en plastkrans. Fatet är säkerligen närmare 30 år gammalt så det är inte så underligt att det var skört. Nåt annat kan det ju inte ha berott på. 😉

Fiskeassistent
Sent i eftermiddags kom Filosofen uppför backen som överenskommet. Som ersättning för jobbet han utförde före midsommar (se inlägg 18.6 och 19.6) hade han bett om att få pröva fiskelyckan i vår sjö. Eftersom jag aldrig utnyttjade fiske­lovet jag fick av vattenägaren för ett par somrar sen tyckte jag att jag kunde uppfylla önskemålet.

Min roll inskränkte sig till att ro och tala om var fisken fanns. Alltså blev det ingen fångst. Men det var en skön båttur i kvällssolen. 🙂

23.5 – Småkryp och semester

Jag har lärt mig nya saker, fått ett fästingbett och haft ”semester”.

Ny kunskap I
Tack vare kommentaren till gårdagens blogginlägg har jag lärt mig att det finns harlekinnyckelpigor (Harmonia axyridis) som kan vara förvillande lika nyckelpigorna. Usch och fy, såna vill vi inte ha på Udden!

Harlekinnyckelpiga

Dess värre säljs dom i Finland under namnet rovskalbagge av företaget Oy Steelmark Ab (se längst ner på deras sida) trots att dom har ställt till en massa elände på andra håll i världen. Här i landet är vi tydligen inte så nogräknade. 😦 Jag har därför skickat ett mejl till företaget och uttryckt min bestörtning.

Ny kunskap II
En mer positiv kunskap är att vår sjö fortfarande officiellt är kommunens reservvattentäkt enligt gällande miljöskyddsföreskrifter. Det fick jag idag verifierat av kommunens miljö­sekreterare, trots att kommunens tekniske chef hävdade nåt annat vid mötet med Daphnias styrelse­repre­sen­tanter den 15.5. Men så länge det inte finns några nya offi­ci­ella beslut, får det stå för hans personliga uppfattning.

Fästingbett
Igår kväll när jag bytte om till ”gräsklippningsklänningen” (se inlägg 21.5) kände jag nåt konstigt i ryggslutet. Jag såg ju inte vad det var och det gick inte att få bort med handen. Då ramlade 10-centaren ner. Självklart var det en fästing, inte ett dugg festligt.

FästingDet är första gången under mina 60 levnadsår som jag råkat ut för ett fästingbett. Jag har upptäckt ett fåtal som har krupit på mig, men som sagt aldrig haft några bett. Om frekvensen håller i sig lär jag slippa fler.

Lyckligtvis satt den så till att jag fick bort den. Den hade inte sugit i sig nåt blod och var död så jag antar att det inte bara är min tunga som är giftig. 😀 Således räknar jag heller inte med några men, men jag ska förstås hålla bettstället under uppsikt.

Numera har jag inrättat ett ”minikrematorium” speciellt avsett för fästingar eftersom Mia oftast har nån i pälsen när hon kommer in. Ett gammalt tefat och en braständare är allt som behövs. Av gammal hävd bränner jag nämligen oftast fäs­tingar­na för att jag inbillar mig/tror att eventuella skadliga bak­te­rier inte sprids då.

Semester”Semester”
Dom senaste två dagarna har jag lyckats övertala chefen/ar­bets­le­da­ren att få vara ledig. Igår regnade det och då hade jag ju planerat såga upp lönnen, men kände inte för det. Enen väntar förresten också på åtgärd. Jag lydde mamma i stället, hon tyckte jag skulle diska, så då gjorde jag det och ägnade en stor del av dagen åt övriga hushållssysslor.

Idag blev det extra tidig väckning – Mia insisterade på att få gå ut kvart i fem. Jag la mig på nytt och sov tills hon kom in två timmar senare, sen sov vi båda två i några timmar till. Lyxigt värre.

På eftermiddagen åkte jag till butiken, sen har jag inte gjort nåt mer idag, förutom en del mejl­kommu­ni­ka­tion med Daphnias styrelse. Men i morgon kanske jag ska göra rätt för mig igen så jag slipper avdrag på lönen. 😀