däckbyte

av

26.11 – Från kycklinggryta till julfint

Jag har modifierat receptet, städat vedlådan, hälsat på en obekant herre, fått däcken bytta och gjort julfint på trappan.

KorianderModifierat receptet
I måndags modifierade jag min kycklinggryta. Den här gången blev kryddningen lite annorlunda. Förutom vitlökssalt, färsk vitlök, cayennepeppar och gurkmeja, la jag i rosépeppar och koriander. Det blev faktiskt riktigt lyckat, även om korian­dern råkade vara okrossad. Det märkte jag liksom lite för sent.

Städat vedlådan
Du milde Moses vad mycket ”avfall” det blir av barrträdsved… I tisdags bestämde jag mig för att städa bort allt fnöske ur vedlådan innan jag fyllde på.

För att utvinna all tänkbar energi, slog jag in en rejäl dusk i tidningspapper och tuttade på. Det var inte särskilt lyckat. Antingen var mängden för stor eller skräpet för finfördelat. Det tog en god stund innan jag lyckades få allt att brinna ner. Där tog tålamodet slut – resten av skräpet hamnade på sophögen.

Obekant herreHälsat på en obekant herre
Vid kassan i Kärra-butiken stod i förrgår en herre som hälsade på mig. Jag hälsade tillbaka, men var tvungen att erkänna att jag inte hade en aning om vem jag hälsade på. ”Jag är din före detta kurs­del­tagare” förklarade han.

Det ringde ändå ingen klocka. Jag såg antagligen ut som ett frågetecken så han förklarade: ”Då när du höll kurs i Ytterkulla skola. Jag och min fru var på kurs.” Sen pre­sen­te­ra­de han sig med både för- och efternamn. Det hjälpte inte, jag kände ändå inte igen honom men skyllde på att det var några år sen dess. Möjligen 2007 eller 2008.

”Men jag känner igen dig” sa han och log. Usch, så pinsamt. Jag brukar ju faktiskt komma i håg de flesta av mina gamla kursdeltagare även om det säkerligen har blivit nåt hundratal med åren, men nu var det totalstopp i hjärnkontoret. Men nästa gång ska jag minsann hälsa på honom med förnamn och allt! 🙂

Däckbyte
Igår hade jag tid för byte till vinterdäck. Förhoppningsvis överlever dom ännu den här säsongen. Enligt killen på macken brukar man köpa nya efter 10 år. Mina är inköpta samtidigt med Silverpilen våren 2002, alltså 13 år gamla.

Översatt
När jag kom hem låg det ett mejl från Daphnias ordförande. Hon undrade om jag ville åta mig att översätta nyhetsbrevet till medlemmarna? Det hade jag redan tidigare lovat hjälpa till med så jag satte i gång igår kväll.

Julfint på trappanEtt par formuleringar krävde assistans från sv.glosbe.com (jag orkade inte resa mig för att hämta ordboken), men i övrigt gick det bra att få till det även om det var länge sen sist.

Julfint på trappan
Idag har jag gjort julfint på trappan. Allt för att driva undan mörkret. Clas Ohlsons krans med batteridrivna LED-ljus pryder dörren och fjolårets inköp är upphängda på samma plats som i fjol.

I morgon blir det adventfint inomhus har jag tänkt mig. Och så kanske Mia ska få lite julfint ovanför sin ingång. 🙂

av

25.4 – Från ljuv musik till trauma

Jag har ”nostalgiserat”, förberett för morgondagen och är sårad. Mia har haft en traumatisk upplevelse.

Nostalgitripp
Dagen började med Backstreet Boys på hög volym. Jag lyssnar på musik ca fyra gånger per år, men när jag väl lyssnar är det fullt ös. Tur att jag inte bor i lägenhet längre. 😀

Mia kom in och såg undrande ut då det lät från vardagsrummet. Hon härledde ljudkällan, men tydli­gen gillar hon inte BB, för hon gick genast ut igen.

Medan musiken skvalade provade jag kläder. Jag har ny rutin. Varje gång jag åker ”på byn” tar jag med mig en kasse till klädinsamlingen. Igår försvann två jackor, i morgon blir det långbyxor och en skir liten sak i blekturkos som missklär mig.

Jag hann övergå till Absolute 80’s innan jag var klar med garderobsinventeringen. Sen var det dags för fysiskt arbete av annan kaliber.

Klart för i morgon
I morgon är det årsservice och däckbyte. Jag hade mycket väl hunnit lasta i däcken i morgon, men beslöt att göra det redan idag.

Jag passade samtidigt på att städa bort vinterprylarna ur bilen. Det börjar kännas onödigt med ratt­muff, kupévärmare och isskrapa.

Taggdust
Sen var det dags för beskärning. Jag beskär ju hellre bilder än taggiga rosor… Innan jag var klar var händerna perforerade och blodet rann. Jag började med trädgårdshandskarna, men för att smidigare komma åt ogräset som växer längst in föredrog jag ”avklätt”.

Efter ansning fick både rosor och ribesbuskar hästgödsel och ett lager ny mull. Nu hoppas jag dom växer och frodas.

Traumatisk upplevelse
För några minuter sen kom Mia äntligen till rätta. I drygt tre timmar var hon försvunnen.

Vid sju-tiden såg jag henne då jag började plocka i hop för att avsluta arbetsdagen, men efter det var hon borta. Jag var ut och lockade ett par gånger, men ingen kisse syntes till ännu vid 22-nyheterna. Jag höll förstås på att gå upp i limningarna. Så här sent brukar hon aldrig vara ute.

Efter nyheterna klädde jag på mig och tog med mig ficklampan för att gå ut och leta. Jag hade förstås ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå, men beslöt att för säkerhets skull kolla om hon eventuellt hade blivit instängd i boden. Nej, ingen kisse där.

Då hörde jag henne kurr-jama lite avlägset. Var i all sin dar höll hon till? När ljuskäglan svepte förbi vedlidersdörren såg jag henne. Jag hade stängt in henne i vedlidret! Stackars kisse, vilken traumatisk upplevelse! 😦

Återseendets glädje var stor på bägge håll. Hon följde direkt med mig in och efter en extra sen mid­dag har hon nu kurat i hop sig i korgstolen.

Jag kunde för mitt liv inte begripa hur hon hade blivit instängd där förrän jag kom på att jag öppnade dörren för att leta efter en tyngd att sätta på mullsäcken innan jag gick in. Helt obegripligt att jag inte såg henne smita in, men det räcker ju att man vänder ryggen till ett tag. Slutet gott, allting gott. 🙂